Shakespeare i öknen: The Forgiven av Lawrence Osborne

Jo, jag tycker att det finns mycket av shakespeariansk tragedi över den här romanen- en mycket svart historia, skriven av den engelsk/amerikanske författaren Lawrence Osborne. (Jag hoppas verkligen att den här boken blir översatt till svenska snart!).

"The Forgiven" har hela handlingen förlagd till den marockanska öknen och här kontrasteras vår europeiska värld mot den nordafrikanska, fattig ställs mot rik och fördomarna hopar sig (på båda sidor).

Ett engelskt par (mycket välbeställt), Jo och David Henniger, är på väg i hyrd bil genom den marockanska öknen i syfte att delta i ett påkostat party mitt ute i "tomma intet". David, som kör bilen, är lindrigt nykter och i den marockanska natten råkar han köra på och döda en ung man på vägen. David placerar kroppen i bilens baksäte och så anländer de med den hemska lasten till destinationen. Kroppen läggs i ett garage- och ingenting stoppar partyt. Här sparas inte på något- värdarna bjuder på exklusiv mat, alla upptänkliga droger, fyrverkerier, prostituerade (manliga som kvinnliga) - vissa gäster anländer till och med i helikopter. De marockanska uppassarna förfasar sig men arbetar på för att tjäna sina pengar.

Så kommer först polisen och sedan den unge mannens far. Fadern insisterar på att David ska göra avbön, be om förlåtelse för sonens död. Det kan han bara göra i familjens hem- långt ute i öknen. Mycket motvilligt går David med på detta och här börjar en ny sida av berättelsen.

"Den här boken rör sig som en panter"- så skriver Dwight Garner (New York Times) och bättre kan det inte sägas. Det är hela tiden en smygande rörelse och så plötsligt slår pantern ner på bytet "whack"! Det är drama och outhärdlig spänning hela vägen- ända fram till sista sidan. Det finns inget sätt att förutspå hur detta ska sluta- och slutet är oväntat. Att det inte blir lyckligt- det kan man dock förstå.

Osborne lyckas skildra både det fattiga livet i öknen och det depraverade, lyxlivet, som de rika lever. Han lyckas skildra den enskilda människan med psykologisk finess (både den unge mannens far och David är extra väl tecknade)- även landskapet tecknas med varsam hand. Månen skiner och skuggorna är stora. Till och med den dödade unge mannen får komma till tals i ett par korta och intensiva kapitel.

" A wild camel nosed its way along the black ribbon of the road, and far off at the opening of the valley a menacing orange light gathered. The fig trees in the garden shuddered as if beaten with sticks, but there was little wind during those moments. The hour of dusk could be tasted, but not seen."

"The sun shone at its apex, and the blood orange tinge of the cliffs above them reminded the Englishman a second time of a tsunami frozen in time that might yet be released and come crashing down upon them."