Den enklaste värld har sin världshistoria

   
                                                           

Bo Bergman (1869-1967) blev inte bara mycket gammal han bibehöll dessutom sin vitalitet nästan ända fram till slutet. Han satt på stol nummer 12 i Svenska Akademien från 1925.

I skiss/essäsamlingen "Liv och läsning"(från 1953) inleder Bergman med att rikta några ord till läsaren :" Minnet är en perspektivkonst även om det inte kan skryta med oändlighetsperspektiv, och den enklaste värld har sin världshistoria".

Under sitt mycket långa och mycket aktiva liv hann Bergman med att träffa ett otal litterära (och andra) personligheter. I essayen"Audienser" skriver han om två sådana möten- och då med de verkliga giganterna. Han börjar med Strindberg som år 1905 berättade för Harriet Bosse att: "i afton väntar jag hela Unga Sverige till mig: Henning Berger, Bo Bergman, Hjalmar Söderberg, Algot Ruhe, Gustaf Jansson, Albert Engström, v. Melsted". Strindberg bodde vid den här tiden på Karlavägen 40.

Bo Bergman hade alldeles nyligen blivit anställd vid Dagens Nyheter som recensent och Strindberg kastade sig över honom:

- Herr Bergman har skrivit en teaterartikel.
- Ja.
- Har ni träffat Ranft? Inte. Nå, då kommer han. Akta er. Säg mig, vad ska det där nya bygget (Nya Dramaten) tjäna till? Duger inte den gamla ladan? Är det förresten meningen att spela Strindberg?
- Det hoppas vi alla.....
- Vad gör baron Bonde? (Bonde var teaterns censor och inspektor.)
- Han läser igenom pjäser.
- Behövs han?
-Det skulle jag inte tro.
- Väck m'en!

Så flyttar sig hela församlingen in till Strindbergs arbetsrum och på arbetsbordet ligger Fritiofs saga.

-" Läser herr Strindberg den? frågade Hjalmar Söderberg som gick omkring och vädrade med sina sokratiska näsborrar.
- Jag tänker dramatisera den, sa Strindberg.
- Kan det vara något nöje? undrade Hjalle stillsamt.

Strindberg svarade inte, men han mulnade lätt. Han uppskattade Martin Bircks ungdom, men jag är inte lika säker på att han uppskattade författaren. "

Vem var då den andre giganten som Bo Bergman träffade? Jo, det var ingen mindre än Georg Brandes- men det tar vi en annan gång.....