Katherine Anne Porters samlade essayer

Hon blev 90 år gammal och fick ett rikt men ibland mycket hårt liv. Katherine Anne Porter var från Texas och hon föddes i Indian Creek år 1890. Mest känd är hon för sina novellsamlingar som måste anses vara moderna klassiker (och ja, det finns en del av henne i svensk översättning).

I min hand just nu har jag en tjock volym (över 500 fullmatade sidor) av Porters samlade essayer och där finns också ett par dikter. Det här är ingen bok man läser ut på en dag- inte ens på en vecka utan den ska avnjutas i små smakbitar. Jag förväntar mig heller inte att tycka om allt- men guldkorn lär det finnas i riktlig mängd- att vaska fram.

Boken är indelad i flera delar med författarporträtt och minnen, (några från Mexiko där Porter vistades under flera år). Intressanta är också hennes tillbakablickar på barndomen i "the Old South".

År 1965 skriver hon om modern amerikansk litteratur och är sur för att så många sydstatsförfattare glömts bort. Hon listar genast några av sina favoriter:

" Allen Tate: The Fathers, Robert Penn Warren: All the King's Men, Eudora Welty (Porter tycker om så gott som allt Welty har skrivit), Flannery O'Connor: The Violent Bear It Away, Glenway Westcott: The Pilgrim Hawk, Andrew Lytle: The Velvet Horn, James Purdy: Color of Darkness, Truman Capote: The House of Flowers och J.F. Powers noveller.

En av favoritförfattarna är engelska Virginia Woolf:

" Virginia Woolf was a great artist, one of the glories of our time, and she never published a line that was not worth reading. The least of her novels would have made the reputation of a lesser writer, the least of her critical writings compare more than favorably with the best criticism of the past half-century. "

I en mycket vass essay från 1950 skriver Porter om en dyster framtid:

"We are the proud possessors of rocket bombs that go higher and farther and faster than any ever before, and there is some talk of a rocket ship shortly to take off for the moon. (My plan is to stow away). We may indeed reach the moon some day, and I dare predict that will happen before we have devised a decent system of city garbage disposal."

I en fotnot till samma text hittar jag:

" *Fall, 1952. The hydrogen bomb has just been exploded, very successful, to the satisfaction of the criminals who caused it to be made.