William Maxwell

                                                             

Jag har skrivit om Maxwell tidigare på den här bloggen men här kommer det mera. Just nu är jag i full gång med att läsa hans roman "The Folded Leaf" och så småningom ska jag försöka få ihop några rader om den.

William Maxwell  (1908-2000) är en av många författare som inte har gjort så mycket väsen av sig och jag har bara hittat två böcker av honom i svensk översättning "Hej då vi ses i morron" (1986) och "Knoppande löv" från 1945 (det är alltså just den boken jag läser på originalspråket).

Född och uppväxt i delstaten Illinois och så småningom blev han universitetslärare och under 40 år även litteraturkritiker vid New Yorker. Sex romaner, tre novellsamlingar, en självbigrafi, essäer och så en barnbok- det sammanfattar hans författargärning.

Maxwell skriver poetiskt och lågmält. Så här förklarar han sin lust att författa:

"I have a melancholy feeling that all human experience goes down the drain, or to put it more politely, ends in oblivion, except when somebody records some part of his own experience- which can of course be the life that goes on in his mind and imagination as well as what he had for breakfast. In a very small way I have fought this, by trying to recreate in a form that I hoped would have some degree of permanence the character and lives of people I have known and loved. Or people modeled on them. To succeed this would have to move the reader as I have been moved. This is the intricate, in and out, round and round, now direct and now indirect process that comes under the heading of literary art."

Maxwell är en författare som förtjänar mycket mera strålkastarljus, tycker jag. Hans fina barndomsskildring "They Came Like Swallows" borde absolut få bli översatt till svenska.