The Lighthouse av Alison Moore

Alison Moore's "The Lighthouse" hamnade på Man Booker-prisets korta lista och den har fått många fina omnämnanden i diverse tidskrifter och tidningar. Ännu är boken inte översatt till svenska men det kommer kanske.

Det här är Moore's första roman och jag hoppas att det blir fler.

"The Lighthouse" är lite av en psykologisk thriller - en berättelse om ensamhet och om oförmåga att hantera livet. När vi kommer in i handlingen har Futh,  (jo, han heter så)- en man i övre medelåldern-precis separerat från sin fru Angela och för att "komma på fötter" igen bestämmer han sig för att åka till Tyskland och vandra runt Rhen i en vecka (Futh har tyska rötter). Under resans gång gör Futh tillbakablickar på sitt liv och framför allt på sin barndom-och den var högst olycklig. Sorg, mobbning och så gott som total ensamhet har varit Fuths lott i livet- han tröstar sig med vandrande pinnar och relationen till Angela.

Genom hela berättelsen doftar det viol... (Futh har dessutom ett arbete som går ut på att skapa artificiella dofter)- violdoften kommer från ett litet silverfyrtorn som en gång rymt parfym. Fyrtornet i silver är allt Futh har kvar av sin mor, hon som lämnade honom som barn för att aldrig mera komma tillbaka. Han har djupa själsliga ärr, ärr som aldrig har läkts och därför är han också mycket ofullständig som människa. Det finns alldeles för många hål i Fuths själ och han går mer eller mindre sin väg på slak och svängande lina genom tillvaron. Hjälplöst dras han in i situationer som han inte lyckas ta kontrollen över.

Det hela är oftast mycket obehaglig läsning och upplösningen för tankarna till Steven King... det är brutalt, overkligt och mycket otäckt.