År 2013 blir ett klassiker-år

Åtminstone i den så kallade bloggosfären - Lyran har startat en klassikerutmaning som ska gå hela året om jag har fattat det rätt.

Jag tycker att det är ett så fint initiativ och skulle gärna ha velat "hänga på" men jag känner mig själv- och jag nöjer mig med att betrakta utifrån den här gången. Jag ser fram emot många inspirerande inlägg.

Jag funderade lite på klassiker (igen- för femtioelfte gången...) och det finns väl både nationella och internationella sådana. Varje land har sin litterära "kanon" officiell eller inofficiell. Den kan variera från dekad till dekad också. I Danmark tvingade man en gång barnen att läsa "Adam Homo"- ett versepos av Frederik Paludan-Müller (den har jämförts både med Faust och Peer Gynt)- jag har brev som min morbror har skrivit från början av förra århundradet: "Adam Homo er til at sove paa" och "kedeligt" etc. Jag är helt övertygad om att han aldrig någonsin läste om den boken senare i livet. Idag väljer nog lärarna annan lektyr för skolbarnen.

Jag har många klassiker kvar på min läslista (en lista som inte är upprättad ännu) men jag har också en del i mina hyllor. Här några favoriter- och när det gäller begreppet klassiker föredrar jag det "vida" begreppet. Här ska man inte vara knusslig, tycker jag.

Här är några klassiker som jag tycker mycket om:

Krig och Fred av Leo Tolstoj.

 Jag läste den för första gången när den kom i svensk ny utgåva. Aldrig hade jag trott att jag skulle fängslas så av en sådan tjock "bamsebok"- men det gick inte att slita sig. Jag föll för både den levnadsglada Natascha och den filosofiske Pierre Bezukov- men det var den dystre Bolkonskij som vann mitt hjärta mest... och boken är ju framför allt också en mycket god lektion i historia.



Ulysses S Grant "Personal Memoirs" och Walt Whitmans "Leaves of  Grass"

En general och en poet- jo, man kan blanda dem, tycker jag, för båda skrev de om det amerikanska inbördeskriget- på sitt eget personliga vis. Grant var naturligtvis ingen författare "per se" men hans memoarer är förvånansvärt välskrivna och han visar sig ha rejält med humor också. Boken har en sorglig ram- Grant skrev- jagad av döden (han dog i strupcancer bara några dagar efter det att boken var klar) och usel ekonomi. Grant var en skicklig general men en usel president. Hans memoarer är mycket läsvärda och kommer hela tiden ut i nya utgåvor "over there".

Walt Whitman upplevde kriget som sjukvårdare- han hämtade sig aldrig från alla de fasansfulla scener han fick vara med om. Whitman var en stor beundrare av Abraham Lincoln- här några rader ur hans kända dikt "O Captain my Captain" från just "Leaves of Grass".

O Captain my Captain! our fearful trip is done; The ship has weathered every rack, the prize we sought is won; The port is near, the bells I hear, the people all exulting, While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring:

James Joyce: The Dubliners- en samling noveller där jag själv tycker "The Dead" är något av det allra bästa som någonsin skrivits.

Henrik Ibsen: En folkefiende.

 Dramat om mannen som vägrar att ge upp sin kamp mot övermakten. Civilkuragets civilkurage. En ständigt aktuell pjäs.



Hans Fallada: Hur ska det gå med Pinnebergs.

 Denna genommänskliga berättesle om den enkle, kärleksfulle Pinneberg och hans Lämmchen- man bara måste älska den här boken. Jag önskar att vi kunde få se den fina tyska TV-serien igen....

Thomas Manns Buddenbrooks: Om en familjs långsamma sönderfall- så skickligt skildrat av en av Tysklands största författare.


Drygt ett halvt dussin riktigt bra böcker som jag är mycket glad över att ha i mina hyllor.