Om "Lunna pågar" och en Morris Minor

       
                                                  

Edith Wharton drabbades av laryngit efter/under turerna i sin Panhard. Det var dragigt och kallt att åka bil förr i tiden. Det kan jag själv skriva under på även om jag inte är så gammal att jag upplevt just Whartons årsmodeller.

Den lilla otäcka bilen ovan (ja, jag kallar den för otäck för det är sådana minnen jag har av Morris Minor) tillhörde min allra tidigaste barndom. Mina föräldrar sparade och gnetade och lyckades få ihop till en begagnad Morris (Minor) någon gång i början av 1950-talet. Den var illande grönblå till färgen och den saknade all komfort. (Värme hade den således inte). Man fick bylta på sig ordentligt när man åkte under den svalare årstiden. Det lilla och obekväma baksätet fylldes snabbt av yllefiltar. Starta gjorde den bara efter lång och envis övertalning- ju mera bråttom man hade desto svårare var starten.

På 1950-talet skulle söndagarna ägnas åt "utflykter". Då tog man således den lilla otäckingen och for iväg (toppfart var väl omkring 70 km/tim). År 1953 hade man dessutom invigt den nya stora autostraden (det var så man kallade motorvägen på den tiden) mellan Malmö och Lund och den måste man så klart använda sig av. Lund låg inte så långt bort (cirka två mil) och här fanns det gott om sevärdheter. Domkyrkan såg man på långt håll (det är de två tornen som i folkmun kallas för "Lunna pågar") och givetvis ägnades en del av tiden åt en rundvandring i katedralen. Det roligaste med Lund var dock inte kyrkan (som jag tyckte och fortfarande tycker är mörk och dyster) utan Gleerups bokhandel- bokhandeln hade nämligen en barnavdelning i källaren och man var så nymodig att man lät barnen utforska och läsa/bläddra där på egen hand. Därifrån var det svårt att slita sig.

Resmålen var många: Barsebäck (det var långt innan man fick för sig att bygga atomkraftverk där), Landskrona (därifrån kunde man åka båt till Tuborg på danska sidan), Östarp (väldigt bra omgivningar för svampplockning) och Helsingborg med sin trafikskola för barn (den blev jag utslängd från eftersom jag envisades med att köra totalt olagligt). På utfärderna hade man fullpackad matsäckskorg- termos med kaffe för de vuxna och en dito med choklad för barnen. Smörgåsar i mängd och så givetvis de obligatoriska filtarna och alldeles nya plastkoppar. (Nymodigheterna vällde in efter kriget).

Otäckingen till bil blev ganska snart utbytt mot en Volvo PV (med värme)- den volvon visade sig vara ännu nyckfullare än Minorn- ett riktigt måndagsexemplar skulle det erfaras..... men det är en annan historia.