En resa med transsibiriska järnvägen

Fotot ovan är från 1910 och då var järnvägen inte helt klar. Drömmen om en "rak"väg till den ryska hamnen (Vladivostok) vid Stilla Havet kunde  äntligen bli verklighet år 1916. Många har sedan dess färdats på de här spåren och en resa med transsibiriska järnvägen har varit otaliga resenärers stora mål i livet. Även jag var en gång mycket lockad av att resa- men när så alla resebroschyrer studerades med väninnan (fast det var väl mest studentresors som var på tapeten för gott om pengar hade vi ju inte.... och det var bara "hård klass" det kunde bli fråga om) beslöt vi oss för att- nej, det är nog ingenting för oss. Beskrivningar av milslånga toalettköer och andra "umbäranden" gjorde att vi valde andra resmål i stället. Numera känner jag inte någon större längtan efter att sitta instängd på ett tåg i så många dagar och jag har blivit ännu mera bekväm än jag var den gången. Så får jag nöja mig med att läsa om andras erfarenheter i stället.

Jag har läst "Kupé Nr.6" av Rosa Liksom. Det har även många andra gjort och därför ska jag inte orda så mycket om den här mycket annorlunda romanen. "Kupé Nr 6" har nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris och den har redan tilldelats Finlandiapriset. Säkerligen kommer vi att få läsa mera om boken under året som kommer.

Det är ett grått och kallt Sovjetunionen som drar fram utanför tågfönstren i kupén som delas av "flickan" och "mannen". De båda har tvingats samman av ödet och ett mera omaka par får man väl leta efter. Hon tyst och iakttagande- han bullrig, snackesalig och så gör han sina attacker mot sitt kupésällskap också- när han har fått i sig för mycket starkvaror (vodka). Det hjälper inte ett dugg att flickan försöker få byta kupé eller att hon häller aceton i mannens drycker. En slags vänskap utvecklar sig till slut- trots allt -och så blir färden en på en gång både verklig och surrealistisk "vandring" genom Rysslands historia.

Jo, jag tyckte om den här boken men den är inte något man blir upplyft av- det är då ett som är säkert.

Några citat:

"Mannen sa att han skulle undersöka om restaurangvagnen möjligen var öppen och han kom snabbt tillbaka.
- Där fanns ingenting. Inte ens en fitta. Bara en lösaktig kärring med arsel som en betongblandare."   s. 97

"Där låg Jura helt stilla, utan ena benet. Han bara darrade och inte ett ljud kom över hans läppar. Ledaren befallde oss att skingras.--- Så kom lastbilen och förde iväg Jura. Följande dag talade ingen om det. Pojkarna hade hittat en mina på sjöns botten och kastat upp den på stranden, där Jura, spottkoppen, satt och byggde sandslott. Tack kamrat Stalin, för en lycklig barndom!" s. 110

"Natten flyr och blir till en ny dag, snön stiger upp ifrån marken längs trädens stammar, topparnas tystnad tynar, en hök sitter på höften av ett turkosfärgat moln och betraktar tåget som krälar likt en mask." (s.104).


Ett drama- en historielektion- en själens resa... välj själv- men läs boken, tycker jag!