Morgontidningens kultursidor (ovanligt många idag) fylls naturligtvis av artiklar om Alice Munro idag. Intressant tycker jag det är att få veta vilka författare som årets Nobelpristagare älskat mest. Jag citerar: Favoriter under ungdomsåren? Amerikanska författare från södern. Men inte William Faulkner, utan främst kvinnor: Eudora Welty, Flannery O'Connor, Katherine Anne Porter, Carson McCullers."
Katherine Anne Porter är så gott som bortglömd här i Sverige i dag. Tyvärr.
Katherine Anne Porter ( 1890-1980-egentligen hette hon Callie Russell Porter) belönades med Pulitzerpriset och National Book Award för "The Collected Stories of Katherine Anne Porter" år 1965.
Då hade hon ett mycket rörligt liv bakom sig- född i Texas där hon växte upp med sin mormors berättelser från den gamla södern (södern som det var på 1850-talet )- flytt till New York och Greenwich village, många år i Mexico och så till Tyskland under 30-talet. Fyra äkta män och lika många skilsmässor. En enda roman skrev hon- "Ship of Fools" ("Narrskeppet" i svensk översättning 1963) den blev till film också med Vivien Leigh och Simone Signoret i huvudrollerna.
Novellerna är dock det Katherine Anne Porter har gått till historien med. Handlingen växlar mellan Texas, Mexico och Tyskland. Hennes mest kända novell "The Leaning Tower"( "Det lutande tornet") handlar just om Tyskland mellan de två krigen- en novellsamling med samma namn gavs ut på Bonniers förlag (Panache-serien) år 1946.
Något av det sista Mrs Porter gav ut var en redogörelse för rättegången mot Sacco och Vanzetti (en av de största rättsskandalerna i USA:s historia)- "Never-Ending Wrong" kom ut 1977.
Så skrev jag här på bloggen i december år 2011.
Om essayerna har jag skrivit lite här.
Om årets Nobelpris i litteratur kan ge ett uppsving åt novellen (med stort N) vore det förnämligt- då kanske man kan trycka upp nya utgåvor av Katherine Anne Porters små juveler också. Jag väntar med spänning.....