Lyrik är inte lätt att recensera

Jag tänker inte försöka mig på det. Läser man om ny lyrik på tidningarnas kultursidor blir man tyvärr (i alla fall inte jag) inte så ofta inspirerad att läsa/köpa. Det blir ofta väldigt akademiskt/intellektuellt och det ter sig säkert inte så lockande för läsarna. Nu läser jag ny lyrik ändå- men jag får nog säga att det är trots - inte tack vare- recensionerna.... min nyfikenhet övervinner de (som jag tycker) uppsatta hindren- men jag har full förståelse för att många ger upp på vägen och tycker " detta är ingenting för mig".

När jag läser poesi låter jag känslorna dra mig med in i orden- ibland kan ett välskrivet förord hjälpa till att förklara, underlätta och öppna ytterligare dimensioner men jag tycker inte att det ska vara nödvändigt. Man behöver inte alltid "förstå"- det räcker med att känna. Kanske gör jag det enkelt för mig men varför ska saker och ting göras onödigt komplicerade?

Här är en fin liten dikt av den tyska poeten Sarah Kirsch (i engelsk översättning).

The Village

In the evening the stillness was perfect.
The crickets fell silent in their holes.
On the hill the oak
Stood black before a sky red as lacquer.

So I came to the village from the marsh.
Walked over the glittering stubble field
Star and stones shone brightly
In the houses the lights flamed on.

Ground-up dust on the road.
Knotgrass under my feet
Spread from door to door, a summer-day carpet.

(Från "Winter Music", selected poems, Sarah Kirsch- Anvil Press Poetry, 1994. Översättningen gjord av Margitt Lehbert).