Vem kan längre hålla vakt

Denna lördag- en blåsig och grå dag i september år 2011 med oro (som vanligt) i världen tänker jag citera en dikt av Harriet Löwenhjelm. Jag hämtar från "Århundradets Ordmusik" - en antologi av Göran Hassler (En bok för alla).

Vem kan längre hålla vakt

Vem kan längre hålla vakt emot allt som stormar.
Låt oss hålla husandakt, medan världen gormar.

Världen har en farlig makt, den vill slå ihjäl en.
Låt oss hålla husandakt, ty det lugnar själen.

Än är jag från världen fri, ack, men huru länge.
Käre Herre, statt mig bi mot dess fiskafänge.

Än är jag ej köttsens träl, fast jag förnummit lustan,
Herre Jesu, hjälp min själ och för kampen rusta'n.

Mänskofruktan hyser jag. Hjälp mig, käre Herre!
Hjälp mig både natt och dag, att det ej blir värre!

Är jag till förtvivlan bragt, är jag trött till döden,
låt oss hålla husandakt, ty det lindrar nöden.

När Harriet Löwenhjelm skrev sin dikt var hon svårt märkt av sin TBC - hon ville så gärna leva men hon visste säkert att hennes dagar var räknade. Då kändes det tröstande att tänka på sin barnatro .