Här är boken som gjorde stor succé i Tyskland för något år sedan och som nu är på väg att dra sitt segertåg genom en stor del av resten av världen också. Det fina förlaget
Thorén & Lindskog ser som vanligt till att hålla svenska läsare àjour med den nya tyskspråkiga litteraturen (den bästa).
"Adams arv" är en debutroman- och vilken debut! Vad månde bliva, undrar man stillsamt. Jag har läst och låtit mig ryckas med både i nutid och i dåtid. Boken består nämligen av två delar. Den första delen har fokus på Eddy, en ung pojke, som växer upp under ganska speciella förhållanden i Berlin (och vi skriver förra seklets sista dekad). Någon far har Eddy inte ( i alla fall inte närvarande) och han är omgiven av starka kvinnor- mor och framför allt mormor som berättar om Adam (morfars bror) som Eddy är så lik. Mormor är av judisk familj och hon har lyckats överleva förintelsen.
Del två (det är den som fängslar mig mest) tar oss med till den svarta tiden i Tysklands historia och vi får träffa denne gåtfulle Adam som lämnat en mängd "papper" efter sig på en vind. Nu läser Eddy och så vecklar en sorglig men intensiv historia ut sig. Det är en osannolik berättelse om kärlek och hopp och om en resa genom Polen mitt under brinnande krig. Adam söker sin älskade- Anna -som förts iväg mot ett då okänt öde.
De 400 sidorna i boken - ja, vart tog de vägen? De försvann som i ett nafs för det här är en riktig bladvändare. Berättarglädjen fyller sidorna och trots det svåra ämnet är det en bok som visar att kärlek och drömmar alltid kommer att vara en stor och stark drivkraft för människorna- och- så länge vi minns, så länge vi talar om de döda så finns de.
"Jag blundar och ser gatorna i vår stad. Där glittrar alla ögonblick, i det förgångna och i framtiden. Det är ögonblicken som räknas. Där har vi båda lämnat något efter oss. Och nu lägger sig mitt hjärta, som är ditt, Anna, som kommer vara ditt i eviga tider, till ro för alltid mellan dessa sidor.
Adam"
Jag lägger boken åt sidan- en stor läsupplevelse rikare.
4 kommentarer:
Jag gillade Adams arv också, mycket. Det är en bok som stannar kvar.
Mimmimarie: En mycket minnesvärd roman. I sanning.
Står på min läsalista........
Violen: Jag är helt säker på att du kommer att tycka om den här boken. Rosenfeld är flyhänt med pennan.
Skicka en kommentar