Månen över Lund av Ingeborg Björklund

Från 1931 är den här romanen som är andra delen i trilogin "Växt"- de övriga delarna : Våren (1930) och Hon som sjöng (1935).

Författarinnan, Ingeborg Björklund, är idag tämligen bortglömd men på sin tid rönte hon stor uppmärksamhet. I "Nordisk kvinnolitteraturhistoria på nätet" kan man läsa lite grann om just Ingeborg Björklund i ett kapitel som har titeln "Erotik, etik och emancipation". Just "Månen över Lund" är inte i fokus där men den nämns på en annan sida.

Trilogin "Växt" handlar om den unga Lina Sundberg och hennes utveckling till mogen kvinna. Nu har hon alltså kommit till Lund för att studera- främst språk. Året är 1916 och hon bor som de flesta andra kvinnliga studenterna (de var inte många) på studentskehemmet. När man tränger ihop flera kvinnor på en liten yta brukar intrigerna frodas- så även här och det blir flera intressanta psykologiska inblickar och beteenden som så småningom kommer att få sin förklaring.

Det är männens värld och kvinnorna har många problem att brottas med. Ingeborg Björklund skyggar inte för de svåra ämnena och anledningen till att den här boken blev så uppmärksammad och även skandalomsusad på sin tid är att det skrivs om illegala aborter, kvinnlig lust och erotik, könssjukdomar (främst syfilis) och eländiga förhållanden. Lina råkar illa ut även hon- och genomlever ett helvete innan hon lyckas ta sig fram och ut på en annan och bättre sida.

Jag tyckte om den här boken- den är skriven med patos och inlevelse. Även om vi nu inte lever som på 1920-talet så är det mycket intressant att läsa boken även som en historisk tillbakablick. Vi ska inte glömma hur det var en gång (och i många länder är förhålladena som skildras i "Månen över Lund" tyvärr alltför aktuella fortfarande).

"Fullmånen skiner med förkärlek över Lund. Den älskar de gamla krokiga gatorna, där skuggor faller djupa, de låga envåningshusen, domkyrkans lugna grå murar med skimmer som av patinerat silver, klostrets brutna svarta silhuett."

Anders Österling skrev så här om den första delen i trilogin (Våren): " Man läser denna historia med nöje. Den har en rask puls, är absolut fri från sentimentalitet och dröjer med sval ömhet vid ungdomslivets rena och färgklara bilder."