Levande svensk litteratur:5

Karin Ek (1885-1926) gick bort alldeles för tidigt. Efter sig lämnade hon ett antal vackra dikter- men hennes produktion var inte stor. Om henne skriver Sigurd Westberg i 'Levande svensk litteratur': " Naturen, Eros och moderskärleken är hennes huvudmotiv.--- Med förkärlek skildrar hon själva upplevelsens ögonblick."

Karin Ek (f. Lindblad) föddes i Stockholm, studerade till lärarinna och tjänstgjorde ett par år i Karlshamn. Så gifte hon sig och fick så småningom fem barn- det första barnet, en pojke, dog bara åtta veckor gammal och det kom att sätta djupa spår i Karin Eks diktning. (En annan av sönerna, Anders, kom att bli en mycket känd skådespelare.)

Verser i sjukdom

Min ena hand i din, mitt barn,
den andra i dödens hand--
så börjar vandringen sakta ner
mot flodens brusande strand.

Kalla fradgan yr hit upp--
akta mitt barn, o flod!
Larma ej så, skräm ej du
hans oskyldiga blod!

Släpp taget, liten, vänd om, vänd hem!-
här är för stenigt och vilt;
jag minns ju ändå din ljuva hand,
dess grepp, så fast och milt.

Trygg jag går med döden, mitt barn--
vinka farväl med din hand!
Dess späda skugga säkert jag ser
på flodens andra strand.

I början av 1920-talet hade Karin Ek ett kärleksförhållande med Pär Lagerkvist. Lagerkvists diktsamling "Hjärtats sånger" kom ut samma år som Karin Ek gick bort (hon drabbades av en cancersjukdom).

Litet efter du är död
då skall liljor blomma,
rosor, liljor vid din bår
där de nära vänner står,
då skall många komma.
Med sin kärleks skörd till dig,
allting bärgas in åt dig.
Då skall liljor blomma.

(Från diktsamlingen Hjärtats sånger av Pär Lagerkvist)

Mer att läsa om Karin Ek hittar man HÄR.