Idag kniper det med tiden för mig- det blir bara en kort visit här på bloggen. I morse njöt jag av bokarnas skira grönska och kunde bara tänka på Vilhelm Ekelunds vackra dikt.
-
Då voro bokarna ljusa
-
Då voro bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranunkels öar översållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat.-
-
Tyst, det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En vissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag
färdas vänlös.
4 kommentarer:
Vårens vackraste gröna.
Vackert!
Nu verkar det som om värmen exploderar, men annars har det sista veckan varit som om blomningen på alla fruktträd liksom stannat upp. Kylan har gett oss möjlighet att njuta lite längre av alla dessa blommande träd...
Jag hoppas få möjlighet till lite bokskogspromenad i helgen!
Apropå Calixthe Beyala, det finns en bok till översatt Vår förlorade heder. Jag är faktiskt nyfiken på den, samma översättare Åsa Larsson som jag tror gjorde ett jättebra jobb med Ännu talar träden.
Jag är så pass nyfiken på författaren att jag undrar om inte Vår förlorade heder hamnar på läsa listan....är den månne redan på din?? :-)
Jovisst är det så- bokarnas första grönska är något av det vackraste som våren kan bjuda oss på....
-
Violen: "Vår förlorade heder" är på min läslista! Precis som du är jag väldigt nyfiken på Calixthe Beyalas författarskap.
Skicka en kommentar