Mycket mera än mumintroll

Jag läser Tuula Karjalainens innehållsrika och välskrivna biografi över Tove Jansson "Arbeta och älska". (Översatt av Hanna Lahdenpärä). Ett rikt liv sammanfattat på lite över 300 sidor och framför allt är det också rikt på oerhört fina illustrationer. Illustrationer som visar vilken skicklig konstnär Tove Jansson var. Jag fastnar speciellt i det kapitel som handlar om Toves medverkan i tidskriften Garm.
(Garm är i nordisk mytologi enligt Snorres Edda en varghund som bevakar ingången till de dödas rike Hel vid Gnipahålan, där den står fjättrad med järnlänkar.
Garm är enligt Balders drömmar ett förskräckligt odjur till människoätare, och därför "blodig på bröstet framtill". I Snorres Edda ylar och tjuter Garm inför Ragnarök och sliter sig från sin kedja.) Källa: Wikipedia.

Tove Jansson var bara 15 år när hon fick uppdraget som tecknare i Garm (hennes mor Signe arbetade också som tecknare där.) Så småningom blev hon också politisk karikatyrtecknare och med mycket vass penna. Tove var pacifist och hatade allt var krig hette- hon kämpade mot censuren och hon stack verkligen ut hakan - en stark röst under denna svåra tid.  "Allra mest tyckte jag om att få vara svinaktig mot Hitler och Stalin" berättade Tove Jansson vid senare tillfällen. En av teckningarna (från 1935) visar upp en dockaffär där expediten upplyser en flicka om att nya dockor inte längre säger mamma, utan Heil Hitler. Garms chefredaktör berättade att det var nära att han och tidningen blev anklagade för att ha kränkt ett statsöverhuvud i en vänskapligt sinnad stat.

Lite mera om Tove Jansson och Garm kan man läsa här.

Tove Jansson blev nära 90 år gammal och i år är det 100 år sedan hon föddes.

Nu sänder jag en ny haiku.
Det är om en mycket gammal kvinna som ser blåa berg långt borta.
När hon var ung såg hon dem inte.
Nu orkar hon inte komma till dem. (Tove Jansson)

Det är Norstedts förlag som gett ut denna fina bok.