Visar inlägg med etikett William Maxwell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett William Maxwell. Visa alla inlägg

lördag 5 januari 2013

William Maxwell

                                                              The Folded Leaf

Jag har skrivit om Maxwell tidigare på den här bloggen men här kommer det mera. Just nu är jag i full gång med att läsa hans roman "The Folded Leaf" och så småningom ska jag försöka få ihop några rader om den.

William Maxwell  (1908-2000) är en av många författare som inte har gjort så mycket väsen av sig och jag har bara hittat två böcker av honom i svensk översättning "Hej då vi ses i morron" (1986) och "Knoppande löv" från 1945 (det är alltså just den boken jag läser på originalspråket).

Född och uppväxt i delstaten Illinois och så småningom blev han universitetslärare och under 40 år även litteraturkritiker vid New Yorker. Sex romaner, tre novellsamlingar, en självbigrafi, essäer och så en barnbok- det sammanfattar hans författargärning.

Maxwell skriver poetiskt och lågmält. Så här förklarar han sin lust att författa:

"I have a melancholy feeling that all human experience goes down the drain, or to put it more politely, ends in oblivion, except when somebody records some part of his own experience- which can of course be the life that goes on in his mind and imagination as well as what he had for breakfast. In a very small way I have fought this, by trying to recreate in a form that I hoped would have some degree of permanence the character and lives of people I have known and loved. Or people modeled on them. To succeed this would have to move the reader as I have been moved. This is the intricate, in and out, round and round, now direct and now indirect process that comes under the heading of literary art."

Maxwell är en författare som förtjänar mycket mera strålkastarljus, tycker jag. Hans fina barndomsskildring "They Came Like Swallows" borde absolut få bli översatt till svenska.



torsdag 15 juli 2010

So Long, See You Tomorrow av William Maxwell

Det här är på ytan historien om ett mord- men Maxwell går på djupet och femtio år efter tragedin vill han förstå vad som egentligen hände. Scenen är Illinois- ute på "the plains" och tiden är 1920-talet. Maxwell skriver också för att få ro i själen- han skäms över något han gjorde -då- för så länge sedan.



-



"I very much doubt that I would have remembered for more than fifty years the murder of a tenant farmer I never laid eyes on if (1) the murderer hadn't been the father of somebody I knew, and (2) I hadn't later on done something I was ashamed of afterward. This memoir- if that's the right name for it- is a roundabout, futile way of making amends."



-



Maxwell skriver så vackert och lågmält om sin barndom och uppväxt - och så vävs bit för bit en familjetragedi in i handlingen. Livet som "tenant farmer" var sannerligen ingen dans på rosor. Det var ett slit- utan några som helst garantier- och man var utlämnad inte bara åt vädrets makter utan även åt en ofta girig "land-owner" som krävde högsta utdelning från sin mark.



-



Historien om Lloyd Wilson och Clarence Smith ger en sorglig men också nostalgisk tillbakablick på en tid som sedan länge har försvunnit. Själv blir jag så tagen av språket och tankarna- naturbeskrivningarna... det är som om jag också stod mitt på denna oändliga prärie... Maxwell är en författare som kommit mycket i skymundan- men som nu verkar få en renässans.



-

Ett litet urval av de vackra fåglar som nämns i boken- bluebird, tanager och Baltimore oriole.




tisdag 8 juni 2010

Vill läsa mera av William Maxwell

Jag läste hans "They Came Like Swallows" för ett tag sedan- en så fin och sorglig liten bok om hur en familj mer eller mindre slås i spillror av spanska sjukan. När jag läste mindes jag hur mina föräldrar berättade om denna farsot och hur många som fick sätta livet till- dödsannonser sida upp och sida ner- och bland vänner och släktingar- alltid någon som drabbades. Maxwell skrev så rörande om den lille Bunny som förlorar sin älskade mamma som helt liten pojke.
-
Jag länkar till den mycket läsvärda bloggen "Dovegreyreader" som har skrivit ett intressant inlägg om William Maxwell.

måndag 10 maj 2010

En doldis- William Maxwell

William K. Maxwell 1908-2000. Sex romaner har han skrivit och än flera novellsamlingar. För ett litet tag sedan läste jag hans "They Came Like Swallows" som handlar om hur barn tvingas hantera förlusten av en älskad förälder- i detta fallet en mor. Det är en helt underbar bok- skriven med stor medkänsla och förståelse. (Inte så underligt för Maxwell förlorade själv sin mor vid bara 10 års ålder). Jag blev så tagen av Maxwells fina barndomsskildring att jag skaffade en bok till av honom- "Time Will Darken It"- en bok om människor i en småstad i Illinois. Med största sannolikhet en lågmäld berättelse- och jag ser fram emot att läsa....

fredag 16 april 2010

En finstämd barndomsskildring


Jag har läst ut ett litet mästerverk- William Maxwells "They Came Like Swallows"
-
They came like swallows and like swallows went,
And yet a woman's powerful character
Could keep a swallow to its first intent;
And half a dozen in formation there,
That seem to whirl upon a compass-point.
Found certainty upon the dreaming air.
-
William Butler Yeats
-
(Dikten citeras på bokens försättsblad).
-
"They Came Like Swallows" är historien om en barndom som får ett abrupt slut- både för lille Bunny (åtta år gammal) och hans bror Robert (fem år äldre). Boken består av tre delar- i den första får vi en inblick i Bunnys värld- och det är den delen som väcker de djupaste känslorna hos mig. Bunny är känslig och ömtålig- han är djupt fäst vid och mycket beroende av sin mamma, Elizabeth. Elizabeth väntar nu sitt tredje barn och man får veta att hon haft två mycket svåra förlossningar tidigare- denna gången kommer hon därför att stå under bästa vård och ska läggas in på ett privat sjukhus i god tid.
-
Året är 1918 och det första världskriget närmar sig sitt slut- vi får faktiskt vara med om firandet av "armistice day"- men handlingen utspelar sig i USA så firandet får inte samma kraft här som i Europa. Det talas om en svår influensaepidemi- den närmar sig- och plötsligt drabbas lille Bunny. Elizabeth får stränga order om att inte komma i närheten av sin mycket sjuke son- men... hon är en ömsint mor och känner att hon måste se till det svårt sjuka barnet. Även Robert drabbas av spanska sjukan. Båda barnen klarar sig och lyckas långsamt hämta sig. Elizabeth åker till en annan stad för att föda sitt tredje barn. Då händer det som inte får ske- sjukdomen slår till igen med full kraft- Elizabeth dör i dubbelsidig lunginflammation. Tragedin är ett faktum.
-
"Feeling altogether sorry for himself, he began to imagine what it would be lke if she were not there. If his mother were not there to protect him from whatever was unpleasant- from the weather and from Robert and from his father- what would he do? Whatever would become of him in a world where there was neither warmth nor comfort nor love". (Sid.9).
-
Slutet är så sorgligt men det är fyllt av kärlek och förståelse- det känns att Elizabeth kommer att leva vidare och att hennes liv - under den korta tid det varade- haft en stor och outplånlig inverkan på både barn och make. För mig är den här boken en berättelse om både djupaste sorg och djupaste kärlek. Språket är också så vackert.... jag tar allt till mitt hjärta.
-
"He stood looking at Elizabeth's hands, which were folded irrevocably about a bunch of purple violets. He had not known that anything could be so white as they were- and so intensely quiet now with the life, with the identifying soul, gone out of them. They would not have been that way, he felt, if he had not been doing what she wanted him to do. For it was Elizabeth who had determined the shape that his life should take, from the very first moment he saw her. And she had altered that shape daily by the sound of her voice, and by her hair, and by her eyes which were so large and dark. And by her wisdom and by her love."

söndag 4 april 2010

April-läsning


Nej... planering är inte min starka sida- men jag kan ju ha önskningar i all fall och sedan får vi se vad det blir av det hela. På min lista över böcker som jag vill läsa mycket snart finns :

-

Människornas jord av Pramaoedya Ananta Toer. Den ingår i Lyrans jorden-runt-utmaning och den här månaden hade jag tänkt att vara med. På bokens baksida läser jag att "berättelsen är den första i en serie romaner kallad Burukvartetten som tillsammans beskriver Indonesiens moderna historia. Jag tycker att detta låter spännande och lockande. Jag vet mycket lite om Indonesien- minns filmen "Brännpunkt Djakarta" och lite nedslag i Indonesien fick jag även genom läsningen av Agneta Pleijels "Vindspejare"- men som sagt, ett stort tomt ark ska fyllas- åtminstone mera! (Del 2 av Burukvartetten heter "Ett barn av alla folk" och del 3 "Fotspår" (samtliga delar som kommit ut på svenska är utgivna av Leopard förlag).

-

Karin Johannissons "Melankoliska rum" har kommit ut i pocket och det tackar vi för- då kanske jag får tid att läsa och begrunda "ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid". Jag har gjort en del försök med låneboksvarianten men tiden har liksom aldrig räckt till.

-

"They Came Like Swallows" av William Maxwell hittade jag på den fina bloggen Dovegreyreader - jag har redan läst 60 sidor in i boken. Den är underbar, ljuvlig, vacker som ett blommande körsbärsträd i maj.... en historia om en känslig pojkes barndom. Jag blir också intresserad av William Maxwells övriga alster- (han föddes i Illinois år 1908 och avled år 2000).