Mycket fina och tänkvärda noveller

Om kvinnors utsatthet, om kvinnors längtan, om kvinnors sökande efter frihet..... så kan man kanske sammanfatta temat i Ambais novellsamling "Flod". Tio stycken tänkvärda berättelser... de stannar definitivt kvar i själen efter läsning.

-

"Vart tog du vägen, Jiji?

Hur kunde du tro att

din styrka hade att göra med

proportionerna på maten

och hur många smycken som tyngde nacke och öron?

SJUNK ALLT djupare ned.

När du når botten kommer du till de allomfattande vattnen.

Du kan sätta dig i förbindelse med världen som omger dig.

Du kommer att ge ifrån dig brösten och moderlivet. Du kommer

inte att känna matoset längre. Smyckena slutar blänka. Och där kommer du att finnas. Inte infångad och förminskad på grund av könet, utan befriad.

Så låt vattnet omsluta dig, Jiji

och träd fram

träd fram

träd fram.

-

JIJI VÄNDE SIG om, hon sökte och fick fatt i Meenakshis hand.

-

(Från: Ett kök i ena änden av huset (Novellsamlingen "Flod")av Ambai (1988).

Tematrio rosor.....

A rose is a rose is a rose...

-

Blommor- rosor .... Lyran vill ha böcker med ros-tema i titeln...

-

1. Ros bland ogräs av Charlotte Bingham läste jag med stor förtjusning för många år sedan (boken kom ut 1963)-och handlar om en ung flickas tonår och hennes "debutant-år". Bingham tillhör den engelska överklassen men hon har distans till det och "Ros bland ogräs" var ganska elakt skriven som jag kan minnas. (Jag skulle faktiskt vilja läsa om den ...)

-

2. Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson. Titlen är både lockande och hemsk. Ämnet är häxprocesser (i Frankrike). Det är mycket längesedan jag läste den och det här är också en "omläsningsroman"...

-

3. "Die weisse Rose" av Inge Scholl. Boken handlar om motståndsgruppen "Vita rosen" som givetvis gick ett fruktansvärt öde till mötes- en berättelse om stort mod och kraft i Hitlertidens Tyskland. Efter kriget bytte nog många gator namn i Tyskland (från Adolf Hitler-strasse till exempelvis Geschwister Scholl-strasse)

Ett mycket lockande omslag och ett lika vackert innehåll...

Så vackert det är... omslaget till novellsamlingen "Flod" av den indiska författarinnan Ambai. Hennes språk är tamil. I Karavans temanummer om Indisk litteratur läser jag att Ambai (eller C S Lakshmi som hon egentligen heter)- "söker en stil som gör det möjligt att uttrycka och komma närmare kvinnors erfarenheter- och det är också viktigt att försöka förmedla kvinnors tystnader och dela det som tystnaderna bär på".

-

Tio noveller finns det i boken "Flod"- jag har läst några få men är mycket imponerad hittills och väldigt berörd av de kvinnor och kvinnoöden som Ambai skildrar- och språket är så vackert och klart... det rinner faktiskt som vatten...

-

" Nu har den vita båten kommit. Den är förlöparen, signalen att fiskebåtarna återvänder. Som en svan glider den i land, gungande från sida till sida. Långt ute till havs börjar ljusa prickar att formera sig. Fiskarnas hustrur gör sig redo att välkomna båtarna. I starka färger- bländande violett, demonrött, djupaste grönt och klaraste blått- avtecknar de sig mot den vita båten på ett bleknande, nästan askgrått hav." (Från "Gul fisk" i novellsamlingen Flod- översättning av Birgitta Wallin. (Bokförlaget Tranan).

-

Och... jag har läst ut "Kejsarens galning" av Jaan Kross. En mycket tänkvärd bok. Den känns angelägen och viktig. Jag ska försöka få ihop några rader om den så småningom.

Kejsarens galning av Jaan Kross- några citat

Ont om lästid har det varit så här i midsommartider- men nu hoppas jag få lite mera ro omkring mig ett tag. Läsningen av "Kejsarens galning" fortskrider i långsam takt - för att den boken är värd just långsam och eftertänksam läsning.
-
"Allt är egentligen fasaväckande enkelt här i livet. Att en ny och säregen situation blir vardaglig- hur enkelt som helst. Och att slå sönder denna nya, och som det visar sig ändå oförskämt sköra vardaglighet- ännu enklare. Människans öde- och kanske hela världens öde (om det finns separat vid sidan om mäniskans) - allt är ju bara fråga om små rörelser i rummet: ett pennstreck, ett ekande ord, en nyckel som vrids om i låset, en yxa som faller vinande, en kulas lopp--- (sid 70).
-
.... Och därför ber jag dig: Herre, gör så att denne Timotheus Bock äntligen tar sitt förnuft till fånga och ber sin härskare om förlåtelse för dessa sina oerhörda ord- så att jag skulle kunna förlåta honom dem och befrias från bördan att hålla honom fången... (Han blundade hårt och sa liksom mera för sig själv): "Men om du ändå skulle ha beslutat annorlunda, så säger jag med samma ord som din son sa till dig i Getsemane trädgård: Fader, jag ber dig- men låt inte min utan din vilja ske...." Och vet du vad, Jakob!- här sjönk hans huvud ner och han öppnade ögonen, och vi såg rakt på varandra....
Ja- vi växlade bara två ord. Han viskade:
-
"... Timothée...?!
-
Och jag sa: "Tartuffe!"
(s. 135).

Ha en riktigt fin midsommar!

A la recherche du temps perdu......

Nyfiken på.... Ann Syréhn Tomasevic

En debutroman som har fått lysande recensioner- jag lyckades få tag på den på biblioteket (med korttidslån)- den får bli min midsommarläsning.
-
Konceptet att blanda nutid med dåtid och att berätta om ett Europa som för evigt försvann efter två krig... ja, det känns mycket lockande för mig. Boken handlar om en kvinna från Alsace- Lili. Lili kommer att bo på många platser och vi får följa hennes liv.
-
"Jag reser med tåg, för det är så jag måste närma mig staden. Så som Lili en gång kom resande med ett ångloksdraget persontåg från det som inte längre var Frankrike. En sensommardag år 1904 samlade hon ihop kjolarna på sin resdräkt och klev försiktigt nerför den lilla trätrappa som konduktören skyndat sig att ställa fram. På hennes högra hand blänkte vigselringen som hon ännu inte hunnit vänja sig vid."
-
Inledningen till "Glas och aska" av Ann Syréhn Tomasevic.

I dimman då sommaren dör av Alex la Guma

Alex la Guma (1925-1985) var en sydafrikansk författare och han var också mycket aktiv politiskt. Under apartheid-tiden fick han utstå förföljelse och bestraffning för sina åsikters skull- fängelse och husarrest blev vardagsmat för honom och till slut tvingades han att fly landet.

Han kom att bosätta sig först i England och senare på Kuba.

-

Alex la Gumas " I dimman då sommaren dör" kom ut år 1972 (In the Fog of the Seasons' End) och översattes till svenska 1982. Jag har läst den engelska versionen. "I dimman då sommaren dör" ingår i Bibliophilias Afrikautmaning.

-

Inledningsorden är starka.

-

"They arrested him late one night and took him out to a Volkswagen, one of several cars which had been used in the raid. The night was still warm then in the late summer, but far out in the sky a thin mist frosted the stars like a veil flung over the spangles of a bride. Two detectives went in the car with him, one driving and the other beside him in the back, while the rest of the posse searched the house."

-

Sedan följer vidriga scener från polisens tortyrkammare- och vi får följa livet som det en gång var i staten Syd-Afrika. Det är övergrepp på övergrepp- en polisstat där lagarna är till för att förtrycka majoriteten av befolkningen. Här går man inte säker- inte någonstans. Skildringen av det som måste vara Sharpevillemassakern kan jag inte läsa- jag orkar inte- det är för tungt, för svårt- bilderna dansar runt i skallen på mig för jag minns ju pressfotona från den här tiden- de sönderskjutna människorna som låg utspridda- barn, kvinnor..... så fasansfullt.

-

La Gumas bok är ett viktigt dokument över den här tiden- och han skriver väl. Hans beskrivning av den jagade motståndsmannen Beukes är skrämmande och brutal- så måste det kännas att vara förföljd och ständigt på flykt. Det är något Orwellskt över den här boken- men det här är inte fantasi- det är bister verklighet.

-

Banquets of black entrails of the Black,

Armour of parchment of wax,

Fragile and fugitive when facing the burning stone,

Will be shattered like the spider web,

In the fog of the seasons' end.

-

(Ur Martyrs av Conte Saidon Tidiany) och jag har tagit versen från bokens försättsblad.

Eviga följeslagare

I mitt sovrum har jag en smal vägghylla- kanske har den plats för drygt en meter av böcker. I den har jag ställt mina käraste klenoder- för det måste jag kalla dem- de böcker som följt mig genom livets olika skeden och som inspirerat, tröstat och ibland också ändrat tillvaron för mig.

-

De representerar också olika tidpunkter i livet- och jag kan minnas och se tillbaka tillsammans med dem. Först ut blir "The Moon and the Sixpence" av William Somerset Maugham- boken som så ändrade mitt liv- den handlar om Charles Strickland som går från att vara en borgerlighetens föredöme (han är bösrmäklare) till att lämna allt och ge sig iväg till en plats långt borta.... (handlingen bygger på Gauguins liv). Jag packade också en gång två väskor och satte mig på ett sydgående tåg.... och hamnade i Heidelberg. Visserligen inte så exotiskt som Söderhavet men tillräckligt långt borta för mig.

-

Det leder mig till nästa viktiga bok - Andrew Marvells samlade dikter. I Heidelberg bodde jag i en liten vindsvåning ovanpå en skjortfabrik-tillsammans med tre halvgalna irländare varav en av dem var den stora passionen....). Passionen läste Andrew Marvell för mig (och jag blev så klart oerhört imponerad)- To His Coy Mistress.... "Had we but world enough and time.... etc). (Skjortfabriken ägdes av en kolerisk tysk "Frau". Hon hade inget sinne för humor eller snarare skilde sig väl irländskt sinne för humor från tyskt. Hon gillade heller inte ljudet av svenska trätofflor.)

-

Min kära väninna Susan (som så tragiskt gick bort i vintras) gav mig "Leaves of Grass" av Walt Whitman (som hon själv tyckte var det bästa som skrivits). Om jag råkade hamna på en öde ö vore det här den diktsamling jag skulle ta med mig. Captain, my captain är en av många mäktiga dikter i den här samlingen.

-

Goethes Faust är en annan bok på min "special-hylla"- det går rysningar längs ryggraden på mig när jag läser raderna där Faust säljer sin själ till djävulen... "Verweile doch du bist so schön".

-

Peer Gynt... Peer Gynt... som rastlöst irrar runt i världen för att till slut komma hem till sin troget väntande Solveig. Jag såg pjäsen som barn -med Naima Wifstrand som Åse och Max von Sydow som Peer Gynt - uppsatt på Malmö Stadsteater. Det finns så mycket "värt att stryka under" i Peer Gynt ....

-

Så usigelig fattig kan en sjæl da gå
tilbage til intet i det tågede grå.
Du dejlige jord, vær ikke vred,
at jeg tramped dit græs til ingen nytte
Du dejlige sol, du har sløset med
dine lysende stænk i en folketom hytte.
Der sad ingen derinde at varme og stemme;–
ejeren, siger de, var aldri hjemme.
Dejlige sol og dejlige jord,
I var dumme, at I bar og lyste for min moer.
Ånden er karrig og naturen ødsel.
Det er dyrbart at bøde med livet for sin fødsel.–
Jeg vil opad, højt, på den bratteste tinde;
jeg vil endu en gang se solen rinde,
stirre mig træt på det lovede land,
se at få snedyngen over mig kavet;
de kan skrive derover: «her er Ingen begravet;»
og bagefter, – siden –! Lad det gå, som det kan.

-

"The Book of Chuang Tzu" - mitt exemplar är tummat och slitet- läst och läst om och om igen- så oerhört mycken kinesisk visdom och så mycket att fundera på för en västerländskt formad hjärna.

-

Once upon a time, I, Chuang Chou, dreamt I was a butterfly, fluttering hither and thither, to all intents and purposes a butterfly. I was conscious only of my happiness as a butterfly, unaware that I was Chou. Soon I awaked, and there I was, veritably myself again. Now I do not know whether I was then a man dreaming I was a butterfly, or whether I am now a butterfly, dreaming I am a man. Between a man and a butterfly there is necessarily a distinction. The transition is called the transformation of material things.

-

På min hylla finns också en bok som är lite udda i sammanhanget- en bestseller skriven av Michael Shaara. "The Killer Angels". Den vann han Pulitzerpriset med (1975) den blev också till filmen "Gettysburg". På en tidrymd av tre dagar täcker Shaara upp hela detta slag som blev vändpunkten för det amerikanska inbördeskriget. Han kryper under skinnet på generalerna och skapar också en egen huvudperson (helt fiktiv alltså) i Kilrain- den garvade soldaten som varit med i de flesta slagen hittills. Filmen blev mycket påkostad (Turner productions- 1994) och fokuserar på John Buford - Joshua Chamberlain - James Longstreet och George Pickett. Alla mycket viktiga aktörer i detta fasansfulla slag som lämnade tiotusentals döda efter sig.

-

För mig är alla dessa böcker "eviga följeslagare"- de må vara slitna och lite tufsiga men sliten och tufsig börjar ju även jag bli... så vi är i gott sällskap.

Hyllning till Georgia O'Keeffe- av Sujata Bhatt

Georgia O'Keeffe. Foto: Carl Van Vechten
-
There's something very right about it.
-
It's truthful, direct,
to the point-but also awkward,
ugly, brutal.
-
Imperfectly perfect.
-
Red blood.
White bones.
Blue sky.
-
When all the young men in America
could only think of Europe,
-
she walked through New Mexico
collecting bones.
----

från "Cow's Skull- Red, White and Blue -i diktsamlingen "Stinking Rose" av Sujata Bhatt.

Världsbibliotekets lista ett år senare....

Lyran påminner om en av förra årets (många) listor. Världsbibliotekets lista- 100 böcker i allt. Jag plitade ner och markerade på följande vis.

-

Jag har inte varit flitig med att åtgärda olästa böcker på listan- det kan jag säga direkt- men tre stycken kan jag ändra markeringen på idag- nummer 25 Theodor Dreisers "An American Tragedy" har jag i alla fall köpt och den står i hyllan... men läst den har jag förstås inte gjort... den är ganska tjock.... Nummer 52 har jag läst- Yasar Kemals "Låt tistlarna brinna" (det kan jag tacka Lyran för!) och så slutligen fick jag årets första stora läsupplevelse genom Thomas Manns "Huset Buddenbrook". Två lästa böcker och en införskaffad till hyllmetrarna här hemma... det kunde varit bättre....

-

53.* Jaan Kross: Kejsarens galning- den borde jag leta upp ... och så var det den där Krig och fred....

Lyrik på en söndag - bokstaven L

Ferdinand de Saussure
-
1. I litteraturteorien snakkar ein gjerne om den lingvistiske vendinga, ei vending som har grunnlag i sveitsaren Ferdinand de Saussure sitt arbeid. Saussure har saman med seinare lingvistar vist at språket er arbitrært og konvensjonsbestemd. Det vil seie at det ikkje er nokon samanheng mellom kva bokstavar eller lydar eit ord er bygga opp om, og betydninga til ordet. På same måte som som det ikkje er nokon samanheng mellom teiknet si "materielle" uttrykksside og teiknet si "andelege" innhaldsside, er det heller ikkje nokon samanheng mellom språk og verkelegheit. Dette har lagt grunnlag for ei rekke teoretiske retningar gjennom det 20. århundre, med dekonstruksjonen som i yttste konsekvens konkluderer med at det er inga samanheng mellom språk og verkelegheit, ergo kan ikkje språket seie noko om verkelegheita.
-
Dette er ei ganske grov forenkling av innhaldet i dei lingvistisk inspirerte litteraturteoriane, men likevel ei skisse. Kva tankar gjer du deg, om forhaldet mellom språk og verkelegheit?
-
Jag måste erkänna att jag vet för lite om ämnet - och framför allt om Saussure och hans teorier. Summa summarum- det blir "pass" på den här frågan för mig.
-
2. Ordet lyrikk kjem frå det greske ordet lyros, eller lyre. Frå antikken og fram til rennessansen var lyrikkomgrepet knytta til sangbar diktning, og musikalsk framføring. (Etter Litteraturvitenskapelig leksikon s. 146). Det er først i moderne tid at lyrikk er blitt knytta til skriftleg diktning, men vi bruker jo framleis omgrepet lyrikk også om songtekstar. Presenter ein songtekst, som også fungerer som lesetekst.
-
Det blir en lång text... Phil Ochs sånger är en del av min ungdom- han skrev brinnande inlägg i samtidsdebatten och sjöng dem sedan. Alltför tidigt gick han bort- men sångerna finns kvar. Talking Birmingham Jam var i allra högsta grad aktuell på 60-talet.
-
Talking Birmingham Jam
av Phil Ochs
-
Walkin' down to Birmingham,
way down south in Dixieland.
I thought that I would stop a while
Take a vacation Southern style
Got some Southern hospitality...down there in a Southern hospital.
-
Well, all the signs said Welcome in,
Welcome if you're white my friend.
Come along and watch the fights
While we feed our dogs on civil rights.
We believe in segregation...Negroes in one mob...
Policemen, politicians, dogs in the other
-
Well I've seen travel in many ways
I've traveled in cars and old subways
But in Birmingham some people chose
To fly down the street from a fire hose.
Doin' some hard travelin'...from hydrants of plenty.
-
Well a pack of dogs was standin' by
I walked up to them and I said "Hi"
Well I asked one dog what they all were doin'
He walked up to me and started chewin'
It was a black dog...seems everybody down there is prejudiced.
-
Well I said there must be some men around
There can't be only you dogs in town
They said "Sure we have old Bull Conner
There he goes, walkin' yonder
Throwin' some raw meat to the mayor...feedin' bones to the City Council"
-
Well I said "there's still something missing here,
You must have a governor somewhere."
Sure, he's doin' his duty, he ain't no fool
He's blocking out kids from our schools
Standin' in the doorway...crackin' jokes...gettin' re-elected.
-
So, I asked em' how they spend their time
With segregation on their mind.
They said if you don't like to live this way
Get outta here, go back to the U.S.A.
Live with all them Russians...New York agitatiors...yeah.
-
Some say they've passed their darkest hour
Those moderates are back in power.
But listen close with open ears
They'll help us out in a couple a hundred years.
But don't push 'em...whatever you do...
or else you get those extremists back in.
-
You see Alabama is a sovereign state
With sovereign dogs and sovereign hate
They stand for the Bible, for the Constitution
They stand against Communist revolution.
They say: "It's pinkos like you that freed the slaves."
(And they're right!)
-
3. Og så til den klassiske oppgåva, som kjem med kvar bokstav: Presenter eit dikt av ein diktar på L.
-
Home is so Sad
-
Home is so sad. It stays as it was left,
Shaped to the comfort of the last to go
As if to win them back. Instead, bereft
Of anyone to please, it withers so,
Having no heart to put aside the theft
-
And turn again to what it started as,
A joyous shot at how things ought to be,
Long fallen wide. You can see how it was:
Look at pictures and the cutlery.
The music in the piano stool. That vase.
-
Philip Larkin

På femtio år förändras mycket.....

Den gamla stadspumpen stod förr i ganska ensamt majestät.... icke så längre... tiderna förändras och vyerna också. Jag är tacksam att ha fått vara med på den "svart-vita" tiden- det kan jag bara säga....

Dags för lite litteraturhistoria

På "min tid" hette det så . Litteraturhistoria med poetik var ämnesbeteckningen - tjusigt som bara den. (Jag läste bara "ett betyg" så kan verkligen inte stoltsera med några djupare kunskaper men det var absolut en av de roligaste och mest givande kurser jag deltagit i- men jag hade också en väldigt bra lärare).

-

Nu har jag fastnat för boken om Ola Hansson och hans hustru Laura Marholm- sent 1800-tal och tidigt 1900-tal är epoken och jag följer med spänning deras litterära värld och får inblick i bland annat Georg Brandes "salong". (Att det sedan blev en brytning mellan Brandes och det som han kom att kalla "det litterära banditparet" är en senare historia. Jag har heller inte hunnit läsa så många sidor i boken som säkert tar sin tid att komma igenom- misstänker att det inte blir så lättforcerat men Ola Hansson är jag väldigt intresserad av så jag tänker bita ihop (om det nu behövs).

-

Boken finns i pocketutgåva (Norstedts).

Världens bästa inledningsmeningar

(Idag frossar jag i vallmor- hav överseende)

skriver Sydsvenskan om idag och länkar till American Book Review. Jag har varit inne på sidan och tittat- mycket inspirerande och jag känner mig otroligt obildad för det finns många böcker där som jag inte känner till. Det får allt bli till att läsa på...

-

Inledningen till "A Tale of Two Cities" är en av mina favoriter... och likaså orden från "A Portrait of the Artist as a Young Man"- glad blev jag att hitta Anita Brookner , Sinclair Lewis och Stephen Crane - utvalda blad de ett hundra "inledningsförfattarna". Kanske hittar någon annan en favorit här? (Det finns inga svenska författare med bland de utvalda).

Om gamla böckers betydelse

Jag är i full färd med att städa ut ett förråd med två bokhyllor (fulla) i. Igår hittade jag den här lilla skriften- sliten och sönderläst är den- och den har hundra år på nacken- Henrik Pontoppidans föredrag om kyrkan och dess män. Häftet tillhörde en gång min morfar- som tyckte mycket illa om präster.

-

För mig blev det här häftet en resa bak i tiden- och en pusselbit till för mig. Min morfar dog bara lite över 30 år gammal i jaunari 1917- av TBC. Jag vet inte mycket om honom men hans böcker har jag- och de säger mycket om människan som ägde dem. Morfars favoritförfattare var annars Henrik Ibsen tätt följd av Björnson. Kierkegaards skrifter fanns också i boksamlingen. Det passar mycket bra med Pontoppidan i det sällskapet.

-

Min morfar hade en fasansfull barndom- det var fattigt och eländigt. Hans far lämnade (förlöpte) hemmet och hans mor fick ta de arbeten hon kunde få som "vaskekone" - ett otroligt slit- och så togs tre av hennes barn ifrån henne för kommunen (Fredriksberg) ville inte dra försorg om dem- de skickades till fosterhem på Jylland (det var där de var födda och det var ju praktiskt att lämpa över försörjningsansvaret på någon annan). Hur modern kände sig inför förlusten av tre små barn brydde sig ingen om. Ett fjärde barn hade hon redan förlorat genom en olyckshändelse.

-

I Halling vid Odder växte morfar upp- och han fick någon typ av utbildning för jag vet att han arbetade som journalist - men var och vid vilken tidning har jag ingen aning om och jag vet inte hur jag kan få reda på det heller. Så småningom utbildade han sig till fotograf också och det var den banan han följde. Som arv efter morfar har jag således också en stor mängd foton.

-

Morfar dog i Svaneke på Bornholm- det var mitt i vintern- en krigsvinter dessutom. Han bad att hans kropp skulle kremeras- det var mycket ovanligt på den här tiden och det enda krematoriet i Danmark fanns i Köpenhamn. Det blev en lång och svår färd under en likaledes svår årstid. Någon begravningsceremoni blev det aldrig- morfar ville inte veta av präster och därför blev askan nedsatt i graven direkt.

-

Min morfar var en modig, rakryggad man som vågade stå för sina åsikter. Han dog av den sjukdom han ådragit sig på grund av en fattig och eländig barndom. Minnet av honom vårdar jag ömt.

Skånska vyer

En skånsk sommar måste innehålla vallmor.... röda fält som vaggar i vinden. I morse hade de slagit ut på vångarna och det var så vackert.

Trumpet Voluntary av Jeremiah Clarke

-
Vackrare musik får man leta efter.

Äntligen

Dagens bröllop har haft föreberedelser (ja, tala om övermättnad- förvisso) som får mig att tänka på en elefantgraviditet- jag länkar till Carina Rydberg som bidrar med en klart annorlunda ceremoni. (Den skulle jag själv ha tänkt på en gång i tiden... onekligen häftigare än Mendelssohns bröllopsmarsch.)

Inte som andra böcker.....

... diktsamlingen "Innan Ganges flyter in i natten". Nu har jag den i min hand- mitt alldeles eget exemplar. Den är så vacker den här boken-med de mjukaste och mest sammetsaktiga pärmar man kan tänka sig. Färgen är behagligt blå och guldtrycket får mig att associera till stjärnor och natthimmel.. precis som bokens titel också antyder....

-

Nära 400 sidor av indisk lyrik och "några notater" också. Vilket oerhört arbete det måste ha varit att ställa samman den här diktsamlingen- och tänk att kunna ta del av denna fina lyrik tack vare flitiga och duktiga översättare. Bokförlaget Tranan ligger bakom (så klart).

-

Jag bläddrar i boken och hittar snabbt denna vackra dikt:

-

Mot slutet

-

Vem tror sig

vara på väg mot slutet?

-

Slutet kommer

av sig själv

det går inte att ta sig dit.

-

Flagor skalas från lerväggar

en vissen blomma faller,

en insekt krossas under ett hjul,

handen blir till sten

där den hänger

en rock i almirahskåpet

ett tåg som passerar en översvämmad bro,

barn på utflykt

badande under ett vattenfall.

-

Allt tar slut.

Döden sveper in

alla

i sitt osynliga nät

med det går inte att ta sig dit.

-

Ashok Vajpeyi (översättning: Marie Lundquist)

-

Den här diktsamlingen är indelad i tre språk- hindi - malayalam och engelska. Cirka femtio poeter är representerade. Ett ypperligt och unikt tillfälle att bekanta sig med indisk lyrik.

Utplåning

Från Utrensning till Utplåning (det låter som en dålig vits)- mitt i all indisk litteratur damp en biblioteksbeställning ner (fjärrlån)- "Utplåning" av Thomas Bernhard. Det retar mig att det är så himla svårt att få tag på Bernhards böcker (jag är väldigt tacksam för att Tranans förlag gett ut tre stycken som fortfarande går att köpa.) "Utplåning" gavs ut år 1993 på Norstedts förlag och är "out of print". (Omslaget är otroligt fult så jag la upp den tyska varianten i stället).

-

Jag har bara läst cirka 50 sidor och den här boken är ganska tjock. Även "Utplåning" inleds med dödsfall (inte bara ett utan tre stycken). Som vanligt ondgör sig författaren över diverse "företeelser" i samhället- på sidan 23 råkar fotokonsten i onåd:

-

" De som fotograferar begår ett av de tarvligaste brott som kan begås i och med att de på sina fotografier gör naturen till en pervers grotesk. Människorna är på deras fotografier löjliga, till oigenkännlighet skeva, ja stympade dockor, som förskräckt stirrar in i deras travliga lins, idiotiskt, vedervärdigt. Fotograferandet är en avskyvärd lidelse, som alla världsdelar och alla befolkningsskikt har gripits av som som de aldrig mer kan bli botade från."

-

Några få ord om Utrensning av Sofi Oksanen

Det är alltid svårt med "hypade" böcker- man får höga förväntningar och ibland blir det för mycket- solen blir till pannkaka. Nu stannade dock solen på himlen- och strålar klart och högt. Detta är en alldeles otroligt hemsk, fruktansvärd och samtidigt spännande bok. Oksanen lyckas verkligen blanda sina berättelser så väl- och fram skjuts Estlands historia- så som den upplevts av alldeles för många. Visst- det är skönlitteratur- men ingen ska inbilla mig att detta inte har verklighetsbakgrund- någonstans- det känns alldeles för "närgånget" för att inte vara upplevt på riktigt. Vissa sidor kan jag faktiskt inte läsa- det blir för grymt och för fasansfullt.

-

Jag fascineras också mycket av beskrivningarna om hur naturen tas till vara- kunskapen om att överleva - örter och grönsaker- bär och frukt - hur ingenting får förfaras och man kan verkligen känna och se hur det ångar i Aliides kök.

-

Det är så skickligt hopfogat allt- jag är fylld av beundran inför Oksanens författarskap.

-

Så länkar jag till Snowflakes recension av boken för den är oslagbart bra! Jag instämmer i uppmaningen- läs, läs!

Nu var väntan över

Det tog sin lilla tid men det blev min tur till slut- två veckor har jag på mig att läsa. Det kommer att räcka gott för jag har redan hunnit över 100 sidor. En otäck bok- men mycket spännande också. I höst kommer den ut i pocketupplaga.

från en anteckningsbok

We are a pilgrim people, a people who have decided never to arrive, a people who live by hope, energized not by what we already possess, but that which is promised: "Behold, I create a new heaven and a new earth". It is tiring and it is hard. Imagination comes harder than memory, and faithfulness is more demanding than success. But so what if we fail? Remember, we are not required to finish the task- anymore than we are allowed to put it aside.

-

William Sloane

och nedtecknat av min "syster" Susan Jones (1955-2009)

En ömtålig balans - A Fine Balance av Rohinton Mistry

Mistry börjar med att citera Honoré de Balzac (från Pappa Goriot) :
-
" Holding this book in your hand, sinking back in your soft armchair, you will say to yourself; perhaps it will amuse me. And after you have read this story of great misfortunes, you will no doubt dine well, blaming the author for your own insensitivity, accusing him of wild exaggeration and flights of fancy. But rest assured: this tragedy is not a fiction. All is true."
-
"En ömtålig balans" (som jag har läst på engelska) har fyra huvudpersoner och runt dem en mängd bipersoner som också ger färg åt berättelsen. De fyra har från början ingenting gemensamt alls- ödet för samman dem och så berättar Mistry sin historia om först- Dina Shroff Dalal - den begåvade, envisa kvinnan med den enormt starka integriteten- men hon är kvinna... och hennes öde blir tungt och svårt
-
- om Ishvar och hans brorson Omkrapash- de som från början skulle ha blivit garvare/läderarbetare om de följt de kastregler som gällt för dem- men de vågade steget och bytte inriktning till skräddare i stället.
-
slutligen förs Maneck Kohlah in i handlingen- en ung student på väg till den stora staden Bombay (precis som Ishvar och Omkrapash).
-
Samtliga dessa fyra får vi följa från vaggan till slutet (nästan)- och det är en bitvis rolig men mestadels mycket svår och sorglig historia som skrivs på över 600 sidor. Fram och tillbaka läggs bitarna precis som i det lapptäcke Dina sömmar på under många av bokens sidor. Lapptäcket är egentligen huvudperson nummer fem- det har en stor symbolisk betydelse som inte ska underskattas.
-
Det Indien vi möter är ett korruptionens Indien, ett kastsamhälle med hårda oskrivna lagar och där alla slås för sin överlevnad. Det blir mycket brutalt ibland. Den fattigdom som skildras är av ett slag som vi västerlänningar inte kan föreställa oss ens i vår vildaste fantasi- en sådan värld blir mycket grym. Mistry skyggar inte för något- självmord, misshandel, tvångssterilisering, svår sjukdom, brutala mord- ja listan kan göras mycket lång. "En ömtålig balans" är en av de starkaste böcker jag läst på länge- jag är numera inte så lättrörd men jag fick tårar i ögonen flera gånger under läsningens gång för jag vet att även om detta är en skönlitterär bok så baserar den sig på en verklighet som kanske är än värre ibland. Speciellt de två skräddarnas öde blev ibland så oerhört tungt att ta till sig.
-
Jag kan inte nog rekommendera den här boken- den handlar om ett Indien som jag tycker att man måste läsa om. Det går inte att värja sig.

Lyrik på en söndag-bokstaven K

Bedstemors poesialbum

-

Bai ber oss utforska lyrik med K i fokus.

-

1. Konkret poesi er eit omgrep som blir brukt om diktning som framstiller ei bestemt visuell form, med bruk av typografiske og grafiske hjelpemiddel. Det er også eit omgrep som blir brukt om dikting som er prega av konkrete bilete, ikkje abstrakte omgrep.Presenter eit dikt som kan representere ein av desse to formene for konkret poesi.

-

Det var inte alldeles enkelt... jag hoppas att Gustaf Frödings dikt om snigeln kan passa in här.

-

Snigelns visa

-

Sol! Sol! skönt

lys, lys, ljus,

trög väg på grus

se gräs grönt,

här mycket lätt

äta sig mätt.

-

Här inte brått

bortkrypa vill,

här ligga still,

mums, mums, gott.

-

Hum, hör dån,

hum varifrån

är svårt hot?

Stor svart fot,

bäst krypa in

i hyddan sin.

-

2. K for Kjærleik. Presenter eit dikt kor kjærleik er eit sentralt motiv.

-

Pär Lagerkvist har skrivit många vackra kärleksdikter:

-

Som ett blommande mandelträd

-

Som ett blommande mandelträd

är hon som jag har kär,

Sjung du vind, sjung sakta för mig

om hur ljuvlig hon är.

-

Som ett blommande mandelträd,

så späd, så ljus och skär.

Bara du, ömmaste morgonvind,

vet hur ljuvlig hon är.

-

Som ett blommande mandelträd

är hon som jag har kär.

När det nu mörknar så tungt omkring mig,

kan hon väl leva här?

3. Presenter eit dikt av ein forfattar på K.

-

Eeva Kilpis poesi spänner över många fält.... från hennes "Animalia" hämtar jag denna dikt som ofta citeras- men det blir den inte sämre av.

-

När mormödrar dör

förvandlas de till blomsterängar och gräs

och farmödrarna blir träd

som susar ovanför barnbarnen,

skyddar dem mot regn och blåst

och vintertid breder ut grenarna över dem

till snöhyddor.

-

Men innan dess är de passionerade. (tolkad av Kerstin Holm-Lindqvist).

Nu går turen till Indien ett slag

Den här boken (som nominerades till Booker Prize för ett antal år sedan- den kom ut år 1996) har länge stått och glott på mig från min bokhylla. Varför jag inte har läst den förrän nu begriper jag inte- möjligen är det omfånget som fått mig att rygga tillbaka (614 sidor).
-
Jag började läsa i går och det går snabbt och lätt och är mycket underhållande (men inte roligt). Mistry är en författare som jag blir intresserad av- om honom kan man också läsa i Karavans specialnummer om Indien- han får faktiskt ett helt uppslag där. Boken finns översatt till svenska och heter då "En ömtålig balans". Hans "En familjeangelägenhet" (utkom på engelska år 2002) finns i billig pocketupplaga (Bonnierpocket).

Ett försök till sammanfattning

Malina är en svår bok- minst lika svårt blir det för mig att formulera tankar kring den. Jag vet inte ens om det går.

-
Främlingskap, utsatthet, dödslängtan- så ekar det från sidorna. Där är Ivan- älskaren- en tämligen vanlig och ointressant man, det namnlösa jaget- kvinnan som känner sig utanför både tid och rum och så Malina- den gåtfulle som långsamt förs in på scenen för att till slut inta den helt.
-
Boken är som ett collage- bitar som klistras ovanpå varandra och kanterna känns inte skarpa. Tre delar består den av- den första "Lycklig med Ivan" är den som är minst svårläst (ordet "lätt" hör inte hemma i det här sammanhanget) del två- "Den tredje mannen" är en drömsekvens som är mycket obehaglig att läsa med en förtryckande far, övergrepp.
-
" Malina ska fråga om allt. Men jag svarar utan att ha blivit tillfrågad: Platsen är denna gång inte Wien. Det är en plats som heter överallt och ingenstans. Tiden är inte idag. Tiden finns över huvud taget inte längre, för det skulle kunna vara igår, för länge sedan, det kan vara igen, ständigt, några saker kommer aldrig att ha varit. För denna tids enheter, i vilka andra tider tränger in, finns inga mått och det finns inga mått för de otider, i vilka det som aldrig fanns i tiden spelar in."
-
del tre "om de yttersta tingen" består till stor del av dialoger mellan berättarjaget och Malina.
-
Berättarjaget kan inte leva sitt liv - hon är förtryckt, kväst- och hon låter sig förtryckas och kväsas. Ingen lösning och inget hopp ges. Det ekar så ensamt i denna värld. Det virvlar runt och spiralen går i riktning nedåt.
-
Jag läser följande stycke i Linda Östergaards efterord- för att själv försöka begripa bättre: "Malina är en komplex och i sanning litterär konstruktion, med strukturer, motiv och fragment ur oräkneliga författares verk infogade i sig. På ett sätt värjde sig Bachmann starkt mot skiljelinjen mellan litteraturen och livet, i det att hon gjorde sig fulltständigt öppen för litteraturen, för konsten över huvud taget".
-
Jag vet inte om jag har förstått- vet inte om man över huvud taget ska förstå eller om man bara ska drivas med strömmen av ord- läsa och läsa vidare- låta sig ryckas med bland virvlarna. En sak är däremot säker- Ingeborg Bachmann framstår som sfinxartat gåtfull och oåtkomlig. Med detta sagt känner jag en stark längtan efter att läsa också hennes lyrik.

Citat nr 2

Nej, lättläst är den inte, Malina. Den kräver koncentration och små bitar i taget. Jag läser långsamt och funderar, försöker förstå, letar efter "klangbotten" inom mig själv... läser ett stycke till....fascineras- gåtfullt, dunkelt.... jag letar adjektiv för att beskriva....
-
" Idag är nämligen ett ord som bara borde få användas av självmördare, för alla andra är det fullkomligt betydelselöst, "idag" är bara beteckningen på vilken dag som helst, på just idag, då de vet att de bara måste arbeta åtta timmar igen, eller ta ledigt, så de ska göra några ärenden, handla något, läsa en morgon- och en kvällstidning, dricka en kopp kaffe, då de kommer att ha glömt något, stämt träff, vara tvungna att ringa, alltså en dag då något måste hända eller då det helst inte händer alltför mycket."
-
sid. 9, Malina av Ingeborg Bachmann i översättning av Linda Östergaard. Salamonski förlag.

Det blir en lång önskelista....

Precis som jag misstänkte gav läsningen av Karavans specialutgåva upphov till en lång lista av "författare som jag vill utforska". Här är bara början....

-

Meena Alexander- hon har skrivit både diktsamlingar och romaner och finns representerad i diktantologin "Innan Ganges flyter in i natten" (Tranans förlag).

-

Sujana Bhatt- åter igen lyrik. Jag hittade detta utdrag från hennes "Point No Point" som innehåller poesi från hennes första diktsamlingar.

-

I am the one

who always goes

away with my home

which can only stay inside

in my blood-my home which does not fit

with any geography. (från "The One Who Goes Away")

-

Ambai- skriver på tamil...(ett språk som talas i framför allt södra Indien) - och hennes novellsamling" Flod" finns utgiven på svenska (Tranans förlag).

-

Nu ska jag fortsätta min läsning av Karavan- Kapitlet om författaren Nirmal Verma tänker jag ägna lång tid åt- "Att finna mening i att det inte finns någon mening".

Det dunsade till i brevlådan

och ner damp en specialutgåva av tidskriften Karavan. Nära 300 sidor om Indiens litteratur (från A till Z). Så härligt! Bara detta enda nummer är ju i sig värt hela årsprenumerationen! Jag kommer att läsa- från pärm till pärm och njuta av varje sida. Jag känner mig välkommen ombord på Indienexpressen. Efter en väldigt fin introduktion till själva landet i kapitel som "Drömmarnas republik", "Indiens språkliga rikedom" och "Mot morgonljusets röda ko"... kommer så ett föfattarlexikon - jag kan inte tänka mig att mycket är utelämnat där i fråga om modern indisk litteratur. Avslutningen är inte sämre den- teater, poesi.... webbtips. Missa inte detta nummer av Karavan!

Citat

"Ord börjar sorla i mitt huvud och därefter uppstår ett ljussken, redan flimrar enstaka stavelser till, och ur alla inbäddade satser flyger färgglada kommateckan ut, och punkterna som en gång var svarta svävar som luftballonger under min hjärnas tak, för i boken som är härlig och som jag håller på att hitta fram till ska allt vara som EXULTATE JUBILATE. Om en sådan bok fanns, och en vacker dag måste den finnas, då kommer man att kasta sig på marken, yr av glädje bara efter att ha läst en enda sida, man kommer att göra glädjesprång, man kommer att bli hjälpt, man fortsätter att läsa och biter sig i handen för att inte skrika av lycka, man står nästan inte ut, och medan man sitter på fönsterbänken och läser kastar man konfetti över människorna nere på gatan, så att de häpna stannar upp, som hade de hamnat i en karneval, och man kastar ner äpplen och nötter, dadlar och fikon, som vore det julafton, man lutar sig ut från fönstret utan svindel och ropar: Hör bara, hör! Se bara, se! Jag har läst något underbart, får jag läsa det för er, kom närmare allesammans, det är så underbart!
-
Ingeborg Bachmann: Malina. Översättning: Linda Östergaard. Salamonski förlag.

Lyrik på en söndag (fast jag är sen....) dags för ett J

Utmaningen från Bai fortsätter. Nu är det dags för "J".
-

1. Det er juni månad og forsommarstemning. Presenter eit dikt som passar til denne årstida.
-
Gabriel Jönsson skrev så mycket vacker poesi- ofta med skånsk anknytning. (Gabriel J var från Glumslöv och där ligger han också begraven. Inskriptionen på hans gravsten lyder"”Själv sjöng jag blott en liten stund, Sjung för mig evigt, Öresund”). Ur hans diktsamling "Himmel och blandsäd" väljer jag dikten "Juni"
-
Nu öppnar juni den ljusa grinden
till sommarlustgårdens rikedom.
Det böljar vällukt i västanvinden,
och svalan snuddar dig snabbt vid kinden
och humlan brummar i hagtornsblom.
-
Det väller vemodsdoft från syrenen.
Var är din ungdom, vart har den flytt?
Var är de väldiga fenomenen
som du förnam när de ljusa skenen
från sommarnatten slog ut på nytt?
-
Nu stundar åter den ljusa natten,
nu gläntar juni på hjärtats dörr.
Men andra vandrar med dagg i hatten
längs smala stigar vid blanka vatten
där själv du vandrat i andakt förr.
-
Nu får du bry dig om rapsens baggar,
för brist på regn och för betans ans
-allt medan hjärtat till sömns du vaggar
som om blott minnenas rosentaggar
men inte rosorna själva fanns.


2. Presenter eit dikt av ein diktar på J.
-
När jag nu har börjat med Gabriel Jönsson kanske jag ska fortsätta med honom också.
Från dikten "Ung sommar" (från diktsamlingen "Min strand")
-
Maskrosfrönas fallskärm stiger
som om ingen tyngdlag fanns.
Rågen gungar, kornet niger.
Vita strömoln går i dans.
Södergök och norrgök tiger,
och du längtar ingenstans.
-
3. Georg Johannessen var diktar og retorikkprofessor ved Universitetet i Bergen. Han var kjent for å kritisere den litterære institusjonen, og særleg det store fokuset på hermeneutikk og fortolkning som for mange blir knytta til lyrikklesing. Han ville sjølv skrive gåtefullt og stille krav til lesaren, og hans eigne dikt skulle ikkje nødvendigvis ha ein klar og tydeleg bodskap.Korfor les du dikt? Er det viktig for deg at diktet reiser spørsmål eller at det gir svar?
-
Nej det är inte så viktigt med frågor och svar. Inte för mig i alla fall. Jag läser för att gå in i en känsla eller en tanke... för att drömma- för att ta del av någon annans verklighet- för att se andra världar genom poesin. Jag vill nog (för det mesta i alla fall) hellre känna än tänka när jag läser poesi

Don't Let Them Tell You How to Grieve av Gina Claye

Det här är en mycket fin diktsamling på lite över 70 sidor. Värd sin vikt i guld. Gina Claye vet vad hon talar om- hon förlorade först sin dotter som tog livet av sig bara 19 år gammal - sedan dog hennes son i hjärninflammation ett antal år senare. Hon fick dessutom kämpa med sin sorg helt ensam för maken tog ut skilsmässa i samband med dotterns självmord.

-

" I had lost two of my three children and my younger daughter Rachel, had lost both her siblings. It was during two years after Robin's (sonen) death that I wrote these poems.---- The poems helped me not only to come to terms with my own grief, but to create something positive out of the lives and deaths of my two children."

-

"Don't let them tell you how to grieve.

Though it's the same journey for all

there is no one way through.

Others may do it differently.

Let them. If you don't like

what they're saying, get them to leave.

Don't let them tell you how to grieve."

-

Jag hittade den här boken på Dovegreyreaders fina och ytterst läsvärda blogg. "Don't Let Them Tell You How to Grieve" är trösterik, tänkvärd och väldigt hoppingivande.

Disturbing the Peace av Richard Yates

"Disturbing the Peace" är en otäck roman. Jag har svårt att läsa vissa sidor- det handlar om en man som förlorar sitt fotfäste och som till slut blir offer för sig själv- det är det bästa sättet jag kan uttrycka det på.
-
John Wilder är i yngre medelåldern, framgångsrik försäljare med tillgiven hustru och en tio-årig son. Han har allt, kan man tycka. Men missnöjet växer sig starkt- och han tappar intresset för det som är hans liv. Boken börjar mycket dramatiskt med Johns första nervösa sammanbrott som leder till intagning på det hemska Bellevue Hospital. Det är fruktansvärda interiörer som skildras.
-
Efter några dagar på sluten avdelning skrivs John ut men det är bara början på problemen- vi får följa hans oroliga och slingrande väg genom några år av stigande förtvivlan, instängdhetskänslor, illusioner, lögner och så slutligen sönderfall.
-
"Disturbing the Peace" blev den sista i raden för mig av Yates romaner (nu återstår bara ett par novellsamlingar och så ska jag läsa hans biografi också- sist av allt- för en gångs skull känns det som om jag har den rätta ordningen på saker och ting).
-
"Disturbing the Peace" är en mycket obehaglig berättelse - men stark och omvälvande.
-
"She knew her next question would be a difficult one, but she decided to ask it anyway. She might never be in California again; she might never see him again. She had to wait for a swelling in her throat to go down before she could trust her voice. "John", she said, "have you made any plans or- you know- given ant thought to what you might do when you leave here?"
He looked puzzled, as if she had asked him a riddle. "Leave here?", he said.
That is when an orderly came out and announced that visiting hour was over."
-
Jag ska sätta mig ner och fundera på Yates romaner- de har alla berört mig djupt men vissa kändes "mera" än andra. En sak är säker- Yates förtjänar mera uppmärksamhet som författare och jag hoppas verkligen att flera av hans böcker kommer ut i svensk översättning- det är fint att det finns två (Revolutionary Road och Easter Parade)- men det får inte stanna vid dessa.

Vill läsa mera av William Maxwell

Jag läste hans "They Came Like Swallows" för ett tag sedan- en så fin och sorglig liten bok om hur en familj mer eller mindre slås i spillror av spanska sjukan. När jag läste mindes jag hur mina föräldrar berättade om denna farsot och hur många som fick sätta livet till- dödsannonser sida upp och sida ner- och bland vänner och släktingar- alltid någon som drabbades. Maxwell skrev så rörande om den lille Bunny som förlorar sin älskade mamma som helt liten pojke.
-
Jag länkar till den mycket läsvärda bloggen "Dovegreyreader" som har skrivit ett intressant inlägg om William Maxwell.

Det sargade Afrika

Okot p'Biteks "Song of Prisoner" är plågsam att läsa-

-

"Listen to the hunting drums

And the hunting horns

Mingling with the howls

Of hunting dogs,

See the river of pain

On the face of the singer,

The anguish of rape

Bloodshed and death....

-

Black corpses strewn

Along the streets,

Dead do free Africa

So that they may

Suffer in

Freedom!

-

A white mercenary

Falling with a spear

Through his liver,

Dying to save Africans

From Africans.

(från kapitel 15 "Undergrowth")

Så fortsätter jag med nästa.....

Jag börjar komma till slutet i min "Richard-Yates-läsning"- men ännu återstår ett par böcker- bland annat två novell-samlingar. Men- först en roman till "Disturbing the Peace" - som av en recensent kallats för "19th nervous breakdown".
-
"Disturbing the Peace" kom ut år 1975.
-
Inledningen väcker omedelbart intresse: " Everything began to go wrong for Janice Wilder in the late summer of 1960. And the worst part, she always said afterwards, the awful part, was that it seemed to happen without warning."

A Good School av Richard Yates

I den här romanen tar Richard Yates oss med till internatskolemiljö. Det är 40-tal och USA har gått med i andra världskriget. Skolan är "The Dorset Academy"- och den räknas som en "andra klassens skola"- trots detta talar alla i boken om Dorset Academy som" a good school" hela tiden.
-
Det är en ganska vindlande färd, det här- det är många personer som ska få plats i galleriet och ibland känns det lite övermäktigt att hålla reda på dem allihop. Huvudpersonen heter William Grove och han är Richard Yates alter ego- en ung man som först blir svårt mobbad (mobbing är legio på den här skolan och det finns gott om vidriga scener i boken med typisk internatskolepennalism)- men som så småningom finner sin väg. Grove vinner en "författar"-tävling och som pris får han en plats på skoltidningens redaktion- här har han sedan sin plattform. Vi får följa Grove under dessa "formative years"- och så gör han som så många andra i sin klass- han tar värvning. Ut i kriget gick de....
-
Ett lite udda drag i den här boken är förordet och efterordet- de är båda helt fiktiva. "A Good School" tillägnar dock Richard Yates sin far och speciellt efterordet (må vara att det är fiktivt det har mycket av "äkta" i sig)- är mycket rörande. Så här beskrivs den fiktive fadern:
-
" All I'm really qualified to remember is the sadness of his later life- the bad marriage that cost him so much, the drab little office from which he assisted in managing the sales of light bulbs for so many years, the tidy West Side apartment, redolent of lamb stew, where I can only hope he found love before his death"---
-
" I will probably always ask my father such questions in the privacy of my heart , seeking his love as I failed and failed to seek it when it mattered; but all that- as he used to suggest on being pressed to sing "Danny Boy", taking a backward step, making a little negative wave of the hand, smiling and frowning at the same time- all that is in the past."
-
Jo, jag tyckte om den här boken också- den känns äkta och man kan verkligen leva sig in i den mycket udda miljön. Richard Yates kommer att bli detta årets "store" författare för mig- helt klart.

Juni natt blir aldrig av....liknar mest en daggig dag....

Lycka är att gå en långsam morgonpromenad i juni- med en svag västanvind och en sol som är alldeles lagom varm..... med både vilda och "tama" blommor.....Ja, det är förvisso gullregnens månad. Carpe diem!

Nästa bok av Richard Yates

Tonår, internatskola.... mobbing... några ingredienser i Yates "A Good School" som kom ut 1978. Jag har läst halva boken- hoppas att bli klar med den idag. Yates upphör inte att fascinera även om jag har en känsla av att det här inte är hans bästa bok- trots det är den klart läsvärd. Rapport kommer.

Brohelvetet

(fotot från Wikipedia)

Som lyftbron (1958)

-
Som lyftbron, medan klockor ger signalen

till rast för motorfordon bakom fällda

bommar, går upp i vinkel mot kanalen

och alla fartrekord är avbeställda

i den trafik som för en stund har stannat:

på glänt har öppnats dörrar som blev smällda

igen och för de flesta finns ej annat

att göra än betrakta Bornholmsbåten

som glider fram så långsamt, så förbannat

långsamt i en till synes självbelåten

grandezza mellan stränder i förstening-

så sätter jag stopp för den tomma ståten

av rim som har fått löpa utan mening,

när du tyst nalkas mig för att begära

ett ögonblick av andrum och försening...

Så sjunker lyftbron. Levernet är nära.

-

Hjalmar Gullberg

-

Numera går inga Bornholmsbåtar genom kanalen- men under sommarhalvåret får man planera sin tid om man ska norrut.... därför kallas bron i folkmun just för "brohelvetet". Hjalmar Gullberg har verkligen fångat frustrationens minuter mästerligt.

Danmarks dag

Danmark, Land av Hav og Himmel,

Blaest og Bygers Bo,

dine Öers muntre Vrimmel,

Jyllands mörke Ro!

Göded tusind Aar din Have

med vort Blod, vor Graad-

nu gror Korn paa Faeders Grave,

Daad af deres Daad.

-

Kaj Munk från Diktsamlingen "Sidste Digte" 1945

-

År 1943 överlämnade Kaj Munk en samling dikter till vännen Arne Sörensen när denne besökte honom i Vedersö. Kaj Munk hann inte redigera- tyskarna mördade honom i januari 1944.

-

Jeg beder nu danske Laesere modtage disse Digte, ikke blot i Sorg over Kaj Munks Död, men ogsaa i taknemlig Erindring over den Hjaelp, han gav os i Kampens Aar, då vi stadig opildnedes og styrkedes af hans Ord og Eksempel. Arne Sörensen
-

Journalisten Johan Selander har skrivit mycket utförligt och mycket intressant om diktarprästen Kaj Munk här.

-

Kaj Munks öde har alltid berört mig mycket starkt- han talade mot övermakten- och han betalade med sitt liv. År 1979 gjorde jag mitt livs resa- med cykel... runt så gott som hela Jylland. (Det tog en månad) (Jag ville försöka komma närmare min morfar som jag aldrig fick lära känna)- vid Vedersö stannade jag till och stod länge och betraktade Kaj Munks grav.

The Ballad of Peckham Rye av Muriel Spark

Om man bara ska läsa en enda bok av Muriel Spark tycker jag att man ska välja "The Ballad of Peckham Rye"- den är verkligen både absurd och absurt rolig. (Dessutom kort och behändig- bara cirka 150 sidor).
-
"All human beings who breathe are a bit unnatural", Dougal said. "If you try to be too natural, see where ít gets you". Just så. Där har vi bokens kärna.
-
Dougal Douglas kommer till London-förorten Peckham Rye där han får arbete på Meadows, Meade & Grindley, manufacturers of nylon textiles" "a small but growing concern". Här ägnar han sig åt behavoristiska studier- och han vinner så gott som allas förtroende. I slutet av berättelsen har Dougal lyckats vända upp och ner på hela samhället. Dougal är puckelryggig och har dessutom två knölar i pannan som han säger är rester av "horn ". Detta till trots lyckas han charma sin omgivning.
-
Han börjar med Miss Merle Coverdale- som basar för maskinskriverskorna på kontoret- hon är ogift men älskarinna åt chefen. Så här inleder Dougal sin offensiv:
" You are a horror and a treat, ' Dougal said. "You look to me like an Okapi", he said.
"A what"?
"An Okapi is a rare beast from the Congo. It looks a little like a deer, but it tries to be a giraffe.--
-
I den stilen fortsätter det- Dougal lyckas också att göra stor show av sitt besök på det lokala danshaket- han satsar på "Highland fling" i stället för jive vilket inte alls uppskattas.
-
"Don't you like Highland dancing?" Dougal said. The manager beamed and walked away. The band started up. Dougal left the hall followed by Elaine. He reappeared shortly with Elaine tugging his arm in the opposite direction. However, he pressed into the midst of the dancers, bearing before him the lid of a dust-bin, which he had obtained from the back premises. The he placed the lid upside down on the floor, sat crosslegged inside it, and was a man in a rocking boat rowing for his life".
-
Det här är en odyssée i galenskap eller ska jag säga "alternativt tänkande"...? och folk drabbas av slaganfall, mord begås och det blir även ett mordförsök. Och Dougal? Han vandrar vidare för att skapa kaos någon annan stans....
-
Summa summarum- jag skrattade så tårarna rann- jag är mycket förtjust i det absurda.... (Jag kom att tänka på Evelyn Waugh och hans "The Loved One" som går i ungefär samma stil. Väldigt rolig den också...)

Tänkvärt

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag ínte heller hjälpa någon.

-

Sören Kierkegaard

Afrikansk utmaning

Jag försöker att hänga med så gott det går- åtminstone en bok i månaden av en afrikansk författare ska jag läsa- (har jag i alla fall tänkt). Jag har plockat fram den ugandiske författaren Okot p'Biteks "Two Songs". Boken är tillägnad Patrice Lumumba.

The Prime of Miss Jean Brodie

Muriel Spark

Muriel Spark (1918 - 2006) med sonen Robin- som hon kom att få ett mycket komplicerat förhållande till. Hennes böcker var speciellt populära på 60-talet och flera av dem ingick i min kurslitteratur. "The Prime of Miss Jean Brodie" filmatiserades och den blev en stor succé. Maggie Smith spelade huvudrollen som den mycket (för sin tid- mellankrigstiden) frigjorda lärarinnan Miss Brodie som undervisar sin klass av tolvåriga flickor i kärlek, politik och konst-ämnen som hon tycker är betydligt viktigare än de som finns på den gängse läroplanen. Maggie Smith var helt strålande i sin roll. Jag skulle gärna vilja se om filmen.
-
Nu har jag hittat Muriel Sparks "The Ballad of Peckham Rye" i min bokhylla- en annan klassiker som jag tänker koppla av med om en liten stund- solen skiner, gräset har jag klippt och nu kan jag (tycker jag) med gott samvete slå mig ner i min stol för att njuta av en mycket god bok.

Ett brev betyder så mycket

"Herr Ola Hansson,
-
Efter genombläddrande av Eder senaste, epigonartade, så talanglösa bok känner jag ett behov att säga Eder: ce jeune homme n'a pas encore jeté sa gourme * .
Och vare Eder därtill sagt på Edert modersmål att Ni genom Edert litterära beteende dokumenterat Eder ej blott som en slyngel utan som - en dum sådan.
Göteborg den 11 april 1895
A.U. Bååth

"Herr A.U.Bååth
-
Om Ni befunne Eder inom kroppsligt räckhåll för mig, så skulle jag i vittnens närvaro giva Eder den örfil, som Ni förtjänar,- fitta som Ni är. Ni kan betrakta densamma såsom erhållen.
Schliersee, Oberbayern d. 13 april 1895
Ola Hansson
-
* "denne unge man har ännu inte blivit av med mjölkskorven"
-
Boken det var fråga om var "Resan hem". AU Bååth hade fram till nu varit en av Ola Hanssons stora idoler.
-
från "Man skriver om himmelriket när man har helvetet inom sig." Ola Hansson i urval och kommenterat av Görgen Antonsson (Bakhåll förlag, 1990).

Man skriver om himmelriket när man har helvetet inom sig- av poeten från Hönsinge

Här är han- Ola Hansson- poeten från Hönsinge (Hönsinge är en by cirka fem kilometer från Anderslöv i Skåne). Här föddes han och här växte han upp den skånske "bonnasonen". Han var något av en revolutionär på sin tid- och gick i frivillig landsflykt. Skåne älskade han men han fick föra ett kringflackande liv och dog utanför Konstantinopel cirka 65 år gammal.
-
Han debuterade med lyrik- med "Sydskånska bilder" som kom ut 1880 (då var Ola Hansson bara 20 år gammal). Han gick på Katedralskolan i Lund- efter studenten tog han en mycket snabb fil kand (på bara lite över ett år!!) Så kom han till Köpenhamn- kulturcentrum vid den här tiden. Han påverkades av bland andra JP Jacobsen och Albert Ulrik Bååth. Ola Hansson fick inte mycket erkännande av kritikerna- det var bara Oscar Levertin och Edvard Brandes som yttrade sig uppskattande om hans diktning. Stor skandal blev det när han kom ut med "Sensitiva amorosa" (1887). Det var svårt att hitta en förläggare för det första -och den ende som vågade trycka var Hans Österling i Helsingborg (far till Anders Österling). "Sensitiva amorosa" är en samling psykologiska noveller med erotiska inslag.
-
Ola Hansson gifte sig med Laura Mohr år 1889- hon var en tyskspråkig författarinna från Riga och skrev under pseudonymen Laura Marholm. Paret flyttade till Berlin och sedan kom de att föra en ambulerande tillvaro i Europa. Ola Hansson avled den 26 september 1925 i sviterna efter en brusten blindtarm. Han ligger begravd i Lund.
-
Vitt över världen vaken tystnad står

Vitt över världen vaken tystnad står,
-- besjälad blick, halvt sorgsen, halvt förtegen;
och skymning faller tungt på gångna, bleka år,
och vandrarn lyssnar till de egna stegen.
-
Ty vad som stannat, stillnat, slocknat, dött,
ej läpp och blick, ej knotorna och benen blott är,
ej blott det stundens vackra, varma kött,
som blir till mull igen inunder stenen.
-
Långt mer där dog, -- så mången inre värld,
så månget osett, aldrig anat rike;
till intets botten på sin tida gryningsfärd
sjönk ock ett något som ej hade like.
-
Oändligheten tiger; tyst står allt;
och vandrarn lyssnar till de egna fjäten.
Och stora döda stjärnor stråla klart och kallt
på skapareld, som släckts och är förgäten.
-
Informationen om Ola Hansson har jag hämtat från Görgen Hanssons kommentarer till "Man skriver om himmelriket när man har helvetet inom sig" (valda brev- utgivna på Bakhåll förlag år 1990)
-
Den nu så extra aktuella Ebba Witt-Brattström har skrivit om både Ola Hansson och Laura Marholm i "Dekadensens kön" (den boken finns i pocketupplaga).

Idag ser världen annorlunda ut....

Det här börjar snart likna en naturblogg- men jag kunde inte låta bli att fota i morse- det var så vackert med det blåa ljuset och solen och korna som gick och betade på strandängarna.

Så plockade jag en liten vildblomsbukett- oxtungan ser lite ledsen ut och husdjuret är något utmattat efter lång promenad och en massa spring efter bollar... men- sommaren är nog på väg!

Tankar medan regnet öser ned

Nu vill jag att det ska se ut så här i min trädgård.... (det dröjer än ett tag, som det verkar). Jag har sorterat böcker- (ett evighetsprojekt)- och jag fick syn på den bok som var många danska skolbarns fasa under förra delen av 1900-talet- Frederik Paludan-Müllers "Adam Homo". Över 600 sidor versroman.... Inte undra på att barnen blev uttråkade. Jag har gamla brev från både morbror och moster som klagar "Adam Homo er at sove på" " er kedelig" etc etc. Jag har bara läst ett par sidor i detta omfångsrika verk (600 sidor versroman känns ganska övermäktigt för mig också).
-
Själv tråkades jag ut av både Nils Holgerssons underbara äventyr och Jerusalem. Nils Holgersson läste jag men inte med någon större glädje- Jerusalem vägrade jag att ens öppna pärmarna på- jag vet att jag har gått miste om god litteratur men de där trista lektionerna från skolan sitter där- i ryggmärgen. Det var nära att Harry Martinssons "Nässlorna blomma" fick stå oläst också men där övervann jag mig själv och blev sedan arg att jag inte försökt att läsa den förut- den var ju bra! Det var en debatt här på bloggarna för ett år sedan (ungefär) om just böcker och läsglädje och vad skolan/lärare hade gjort och inte gjort. Jag tänker ofta på hur viktigt det är för lärare i språk att förmedla läsglädje. Jag hade tur som i folkskolan (som det hette på den tiden) hade en väldigt inspirerande "fröken". Hennes trevliga lektioner har jag levt på hela livet (och skrivit och tackat henne också)- men gymnasiets svensk-lektioner var en plåga. Jag blev däremot väldigt duktig på luffarschack (men den kunskapen hade jag gärna varit utan).
-
I Adam Homo finns det några väldigt vackra verser :
" Höjt i Veiret sig Luerne svinge,
Mens i Baalet vi selv tynges ned
Af den Vaegt og Vaerdi, vi medbringe,
Indtil Sjaelen som fattig og ringe
Stiger ud af den Smaerte, den led.
-
Fra sin tyngende Byrde lösreven,
Af sin Laengsel paa Vinger fört frem,
Mere let da end Flammerne bleven,
Gaar den op til sit himmelske Hjem.