Så vackert det är... omslaget till novellsamlingen "Flod" av den indiska författarinnan Ambai. Hennes språk är tamil. I Karavans temanummer om Indisk litteratur läser jag att Ambai (eller C S Lakshmi som hon egentligen heter)- "söker en stil som gör det möjligt att uttrycka och komma närmare kvinnors erfarenheter- och det är också viktigt att försöka förmedla kvinnors tystnader och dela det som tystnaderna bär på".
-
Tio noveller finns det i boken "Flod"- jag har läst några få men är mycket imponerad hittills och väldigt berörd av de kvinnor och kvinnoöden som Ambai skildrar- och språket är så vackert och klart... det rinner faktiskt som vatten...
-
" Nu har den vita båten kommit. Den är förlöparen, signalen att fiskebåtarna återvänder. Som en svan glider den i land, gungande från sida till sida. Långt ute till havs börjar ljusa prickar att formera sig. Fiskarnas hustrur gör sig redo att välkomna båtarna. I starka färger- bländande violett, demonrött, djupaste grönt och klaraste blått- avtecknar de sig mot den vita båten på ett bleknande, nästan askgrått hav." (Från "Gul fisk" i novellsamlingen Flod- översättning av Birgitta Wallin. (Bokförlaget Tranan).
-
Och... jag har läst ut "Kejsarens galning" av Jaan Kross. En mycket tänkvärd bok. Den känns angelägen och viktig. Jag ska försöka få ihop några rader om den så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar