Ont om lästid har det varit så här i midsommartider- men nu hoppas jag få lite mera ro omkring mig ett tag. Läsningen av "Kejsarens galning" fortskrider i långsam takt - för att den boken är värd just långsam och eftertänksam läsning.-
"Allt är egentligen fasaväckande enkelt här i livet. Att en ny och säregen situation blir vardaglig- hur enkelt som helst. Och att slå sönder denna nya, och som det visar sig ändå oförskämt sköra vardaglighet- ännu enklare. Människans öde- och kanske hela världens öde (om det finns separat vid sidan om mäniskans) - allt är ju bara fråga om små rörelser i rummet: ett pennstreck, ett ekande ord, en nyckel som vrids om i låset, en yxa som faller vinande, en kulas lopp--- (sid 70).
-
.... Och därför ber jag dig: Herre, gör så att denne Timotheus Bock äntligen tar sitt förnuft till fånga och ber sin härskare om förlåtelse för dessa sina oerhörda ord- så att jag skulle kunna förlåta honom dem och befrias från bördan att hålla honom fången... (Han blundade hårt och sa liksom mera för sig själv): "Men om du ändå skulle ha beslutat annorlunda, så säger jag med samma ord som din son sa till dig i Getsemane trädgård: Fader, jag ber dig- men låt inte min utan din vilja ske...." Och vet du vad, Jakob!- här sjönk hans huvud ner och han öppnade ögonen, och vi såg rakt på varandra....
Ja- vi växlade bara två ord. Han viskade:
-
"... Timothée...?!
-
Och jag sa: "Tartuffe!"
(s. 135).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar