Rosen från Arkansas

Rosa arkansana foto: Alex Covington


Prärieros kallas den också för och den har spritt sig över många stater i USA.

Här i Sverige är det oktober på väg in november och himlen är grå- vinden tar ner både barr och löv i en enda salig röra (som ska krattas upp).Idag är det min mors födelsedag. Hon kom till världen mitt i gråmörkertid men jag minns ändå alltid firandet som både ljust och stämningsfyllt.

Jag tänker på henne idag och jag söker efter speciella minnen i min danska hylla, den för äldre och väldigt (oftast) bortglömd litteratur. Jag höll nyss Adam Dans "Prärierosen" i min hand, en kort roman , utgiven år 1892 och med ett sorgligt slut. Jag tror att boken en gång varit en födelsedagspresent från min morfar till min mormor.

Adam Dan (1848-1931) kom ursprungligen från Odense men utvandrade som ung till det stora landet i väster. Han bosatte sig först i Racine (Wisconsin) men flyttade sedan vidare till Kalifornien, Minnesota och andra platser. Han dog i Clinton, Iowa år 1931. Han var präst och författare till yrket. Idag lär han vara bortglömd.

I hyllan hittar jag också Anders J Eriksholms "Udvalgte fortaellinger"  (tryckt 1930). Anders Eriksholm (1870-1944) är ännu en bortglömd författare . Han föddes och dog i Holbaek och började tidigt att skriva böcker och han var mycket produktiv. Hans romaner har en lagom blandning av spänning och kärlek och jag tror att han var en populär författare på sin tid. "Den gamle kaelderstue" är rikt illustrerad och handlingen är förlagd till just Holbaek.

Det haver så nyligen regnet,
og de træer, de dryppe endnu.
Hvasse vind, tjørnen stind har dig såret,
de har revet din kåbe itu.
Men trods regn og trods blæst
og trods storm af nordvest
stander jeg dig dog alle tider næst!

Johan Ottosen (1890)

Momors historiebok finns i hyllan fast då handlar det enbart om den danska historien "Vor historie fra Holberg til vore dage" (utgiven 1904) författad av historikern Johan Ottosen.

För att vara över 100 år gammal är den här boken faktiskt inte alls svårläst och den har många illustrationer. Man ska också komma ihåg att Danmark av år 1904 var mycket märkt av krigen mot tyskarna- gränsen gick en bra bit norr om den linje som idag utgör markeringen mellan de två staterna.

Johan Ottosens hustru Martha, var dotter till en mycket känd danskpatriot och hon skrev också flera böcker  - bland annat Danmarks Grænsevagt mot syd. Minder fra Flensborg (1917) samt skådespelet Fædrenes Jord (1913).

På en av "Vor histories" sista sidor tronar det dåvarande kungaparet Christian IX och hans drottning Louise.

En liten titt på Fanø

En strandbild från början av förra seklet (Fanö) De små husen är badhytter.

Jag har aldrig varit på Fanö, ön som ligger bara 12 minuters färjefärd från Esbjerg på Jyllands sydvästra kust.

En gång var ön ett mecka för sjöfart och hamnen var fylld av vackra segelskepp. Allt detta började "tunnas ut" vid 1800-talets slut och så fick man se till turisterna i stället. Idag är Fanö ett populärt resmål för många.

Kvinna i traditionell Fanö-dräkt.

Min väg till Fanö har gått via ett stick-café i Vellinge. Jag vågade mig dit, jag som en gång av en ilsken handarbetslärarinna fick höra "Ingrid, du är laaaat och liiiikgiltig- gå och sätt dig". För mig var skolans handarbetslektioner helt bortkastade- det var min mamma som lärde mig att sticka och så fastnade jag för just den slöjdformen.

En av damerna på caféet hade med sig en mycket vacker bok- "Fanöstrik" av Christel Seyfarth.  Förutom en mängd stickbeskrivningar innehåller boken också glimtar ur Fanös historia (främst då kvinnornas). Vad sägs om maskgräverskans jacka? Det var kvinnorna som fick gräva upp alla mask som skulle användas vid fisket- ett nog så ansträngande arbete som bara kunde utföras vid ebb. Det gällde då att vara varmt klädd. Man fäste upp de långa kjolarna med ett speciellt band (spänt strax under höfterna) . (Det är maskgrävartröjan i modern form som syns på omslaget ovan). Det är ett tålamodskrävande arbete att sticka denna tröja med tunt garn- man använder sig av rundsticka- då blir det många maskor att hålla reda på.

Oavsett om man stickar eller ej så är "Fanöstrik" en vacker och intressant bok att kunna plocka fram med jämna mellanrum. (Jag har skaffat mig ett eget exemplar).

När stormfloden slog till

Foto: Christian Nyholm-Olsen

Året var 1911. Platsen var Lögstör, en liten stad på nordvästra Jylland. Här lever man fortfarande med ständiga översvämningshot och senast 2005 var gatorna åter vattenfyllda. Lögstör är en av Danmarks mest utsatta städer vad gäller stormfloder.

Den där dagen år 1911 var min morfar ute med sin kamera och så tog han bilden som jag tycker är väl värd att återge. I bakgrunden kan man se huset (med skylt) där morfar hade sin ateljé. Mittemot -där en kvinna står och funderar på om hon ska våga sig ut på gatan (Jernbanegade)- fanns båtbyggare Carl Poulsens verkstad. Lögstör sjöd av liv på den här tiden med många små affärsrörelser.

Lögstör är mycket vackert beläget alldeles intill Limfjorden och med närhet till det dramatiska Vesterhavet (Nordsjön).

    Lånat foto av Limfjordsmuséet i Lögstör.

Danmark, i mitt hjärta

 

Min morfar blev bara lite över 30 år - och han blev ett av många offer för tuberkulosens härjningar. Han dog 1917 och allt jag har kvar av honom är en mängd fotografier (han var fotograf till yrket) och en del böcker. Han läste Kierkegaard, Ibsen och Pontoppidan och hans dagstidning var Politikken. Han var ateist och avskydde präster. Hans barndom var förskräcklig- fyra år gammal var han när fadern helt plötsligt bara "försvann" för att aldrig mera återvända. Modern, som då hade fyra barn och väntade ett femte hamnade i ett verkligt helvete. Från en tämligen trygg tillvaro på den jylländska landsbygden tvingades den decimerade familjen ta sig till Köpenhamn. Där väntade fattigdom och elände- till slut skickades min morfar och hans två bröder tillbaks ensamma till Jylland för då hade fattigvården tröttnat på dem- det gällde (då som nu) att se till att bördorna bars av "någon annan". Vad min morfarsmor tyckte om att bli berövad sina tre små söner var det ingen som brydde sig om. Pengarna styrde.

Morfar hade tur i oturen för han kom till en snäll familj där man lät honom få en utbildning- men de hemska åren i Köpenhamn hade sått fröet till sjukdomen som kom att bryta ut senare i livet.

När jag läser en dansk bok undrar jag alltid "vad hade morfar tyckt om den här romanen? Åh, vad det hade varit spännande att få diskutera den med honom".

Leif Panduro och Klaus Rifbjerg hör till de första moderna danska författare jag stiftade bekantskap med. Panduro hade också en fasansfull barndom och han blev inte heller så väldigt gammal. Jag tycker mycket om Panduro- han har en alldeles speciell humor. Klaus Rifbjerg är också en favorit- och han är en mycket produktiv författare "still going strong". Den senaste romanen av honom har titeln "Nøleren" och här kan man läsa lite om den i en recension av Ivo Holmqvist.

Jag skulle gärna vilja göra ett djupdyk i de här två författarskapen. Jag börjar med att gräva där jag står- det är så länge sedan jag läste "En man från Danmark" och "Den kroniske uskyld" att det kan vara dags igen. Morfar hade säkert gillat båda böckerna. Det är jag övertygad om.

P.S. Kanske minns någon den danska TV-serien "Tycker ni om ostron" (Ka' de li' östers?) som visades på 60-talet. Jag kan lova att det var en serie man inte ville missa ett enda avsnitt av. (författad av just Leif Panduro).

Huset på Christianshavn

Herr Olsen har problem med öltillverkningen. (Gaer= jäst). Helle Virkner och Poul Reichhardt i rollerna.


Just nu visas för jag vet inte vilken gång i ordningen den danska TV-serien "Matador" igen- på dansk TV. Det blir högtidsstunder för alla nya tittare för bättre TV-produktion får man leta efter.

De flesta av skådespelarna i Matador hade tidigare medverkat i en annan verklig långkörare (14 säsonger!) - Huset på Christianshavn" en komediserie som visades under större delen av 70-talet (på dansk TV). Den här serien går att hitta på DVD idag och man behöver säkert inte skaffa alla avsnitten (över 80...) om man vill ta sig en titt. Handlingen utspelar sig mestadels i ett luggslitet hus i stadsdelen Christianshavn - och också på ölfiket "Rottehullet" tvärs över gatan (Amagergade). Det hela är tidstypiskt- 70-tal- med de problem och de ämnen som var på tapeten då- t ex husockupation och ungdomsrevolt.

Det är småtrevligt och underhållande- och naturligvis går inte den här serien på något sätt att jämföra med Matador men jag tittar gärna på ett eller annat avsnitt dels för de utmärkta skådespelarnas skull dels för nostalgin....

Amagergade- foto från slutet av 1800-talet.

Danmark

Foto: Torsten Larsson

Danmark, nu blunder den lyse nat

bag ved din seng, når du sover.

Gøgen kukker i skov og krat.

Vesterhavet og Kattegat

synger, imens det dugger,

sagte som sang ved vugger.

(Larsen, Thøger 1914)

och den finns att lyssna på här: http://youtu.be/mbevMS7zjFs

Danmark har en stor plats i mitt hjärta- och dansk litteratur också. Så här några rekommendationer dagen till ära :

Herman Bangs "Tine" finns att läsa i svensk översättning- en sorglig och vacker roman om tiden kring 1864- Jag har skrivit om boken HÄR.

Henrik Pontoppidan fick nobelpriset för sina böcker och han håller än idag- han har skrivit både noveller och romaner- Har man inte läst något av honom tidigare rekommenderas en novellsamling- annars tycker jag mycket om Lykke-Per - som jag har skrivit lite om HÄR.

På 60-talet läste man mycket av Leif Panduro. Rend mig i traditionerne (Skit i traditionerna) till exempel är mycket läsvärd.

Om mitt förhållande till NFS Grundtvig

I går natt small fyrverkerierna över den stora bron i Öresund. Det firades 10-årsjubiléum. Dagen till ära hade Sydsvenskan en extra-bilaga med rubriken "Bron- 10 år på den ene side- och på andra sidan." Mina ögon drogs till en artikel av Niklas Orrenius- "Danmark sett från en koloniträdgård". Orrenius skriver bland annat om "nyckeln till att förstå danskheten" och då handlar det främst om Nikolai Fredrik Severin Grundtvig- här i Sverige mest känd som folkhögskolerörelsens grundare.

-

Jag satt och funderade när jag läste.... och kom plötsligt på att utan Grundtvig hade jag troligtvis inte alls funnits till. Det är nämligen så att mina morföräldrar träffades på Askovs folkhögskola (på Jylland). Karetmakarens son från Halling på Öst-Jylland lärde känna fiskhandlarens dotter från Svaneke på Bornholm. De var unga, romantiska och de törstade efter mera kunskap. Tack vare folkhögskolorna hade de en möjlighet att förkovra sig och förbättra sin situation vad gäller både lärdom och arbete.

-

Om Grundtvig vet jag alldeles för lite- men jag har tagit fram en god bok som mycket passande har titeln "Grundtvig- nyckeln till det danska?" i redaktion av Hanne Sanders och Ole Vind. (Makadam förlag).

-

Grundtvig var präst, politiker, författare, historiker, pedagog och filolog (person som sysslar med språkvetenskap). Känd som folkets man - under hans tid övergick enväldet i demokrati. Mångfacetterad var han- och han är svår att förstå (tycker jag). En konservativ revolutionär- en nationalist...man kan sätta många etiketter på honom- en sak är dock säker- oerhört viktig har han varit för Danmark och det forsätter han att vara .

-

Er lyset for de laerde blot

til ret och galt at stave?

Nej, himlen under flere godt,

og lys er himlens gave,

og solen står med bonden op,

slet ikke med de laerde,

oplyser bedst fra tå til top,

hvem der er mest på faerde.

-

(NFS Grundtvig- i Folkehöjskolens sangbog)

Om gamla böckers betydelse

Jag är i full färd med att städa ut ett förråd med två bokhyllor (fulla) i. Igår hittade jag den här lilla skriften- sliten och sönderläst är den- och den har hundra år på nacken- Henrik Pontoppidans föredrag om kyrkan och dess män. Häftet tillhörde en gång min morfar- som tyckte mycket illa om präster.

-

För mig blev det här häftet en resa bak i tiden- och en pusselbit till för mig. Min morfar dog bara lite över 30 år gammal i jaunari 1917- av TBC. Jag vet inte mycket om honom men hans böcker har jag- och de säger mycket om människan som ägde dem. Morfars favoritförfattare var annars Henrik Ibsen tätt följd av Björnson. Kierkegaards skrifter fanns också i boksamlingen. Det passar mycket bra med Pontoppidan i det sällskapet.

-

Min morfar hade en fasansfull barndom- det var fattigt och eländigt. Hans far lämnade (förlöpte) hemmet och hans mor fick ta de arbeten hon kunde få som "vaskekone" - ett otroligt slit- och så togs tre av hennes barn ifrån henne för kommunen (Fredriksberg) ville inte dra försorg om dem- de skickades till fosterhem på Jylland (det var där de var födda och det var ju praktiskt att lämpa över försörjningsansvaret på någon annan). Hur modern kände sig inför förlusten av tre små barn brydde sig ingen om. Ett fjärde barn hade hon redan förlorat genom en olyckshändelse.

-

I Halling vid Odder växte morfar upp- och han fick någon typ av utbildning för jag vet att han arbetade som journalist - men var och vid vilken tidning har jag ingen aning om och jag vet inte hur jag kan få reda på det heller. Så småningom utbildade han sig till fotograf också och det var den banan han följde. Som arv efter morfar har jag således också en stor mängd foton.

-

Morfar dog i Svaneke på Bornholm- det var mitt i vintern- en krigsvinter dessutom. Han bad att hans kropp skulle kremeras- det var mycket ovanligt på den här tiden och det enda krematoriet i Danmark fanns i Köpenhamn. Det blev en lång och svår färd under en likaledes svår årstid. Någon begravningsceremoni blev det aldrig- morfar ville inte veta av präster och därför blev askan nedsatt i graven direkt.

-

Min morfar var en modig, rakryggad man som vågade stå för sina åsikter. Han dog av den sjukdom han ådragit sig på grund av en fattig och eländig barndom. Minnet av honom vårdar jag ömt.

Danmarks dag

Danmark, Land av Hav og Himmel,

Blaest og Bygers Bo,

dine Öers muntre Vrimmel,

Jyllands mörke Ro!

Göded tusind Aar din Have

med vort Blod, vor Graad-

nu gror Korn paa Faeders Grave,

Daad af deres Daad.

-

Kaj Munk från Diktsamlingen "Sidste Digte" 1945

-

År 1943 överlämnade Kaj Munk en samling dikter till vännen Arne Sörensen när denne besökte honom i Vedersö. Kaj Munk hann inte redigera- tyskarna mördade honom i januari 1944.

-

Jeg beder nu danske Laesere modtage disse Digte, ikke blot i Sorg over Kaj Munks Död, men ogsaa i taknemlig Erindring over den Hjaelp, han gav os i Kampens Aar, då vi stadig opildnedes og styrkedes af hans Ord og Eksempel. Arne Sörensen
-

Journalisten Johan Selander har skrivit mycket utförligt och mycket intressant om diktarprästen Kaj Munk här.

-

Kaj Munks öde har alltid berört mig mycket starkt- han talade mot övermakten- och han betalade med sitt liv. År 1979 gjorde jag mitt livs resa- med cykel... runt så gott som hela Jylland. (Det tog en månad) (Jag ville försöka komma närmare min morfar som jag aldrig fick lära känna)- vid Vedersö stannade jag till och stod länge och betraktade Kaj Munks grav.

Tänkvärt

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag ínte heller hjälpa någon.

-

Sören Kierkegaard

Nobelpristagare- Henrik Pontoppidan

År 1917 tilldelades den danske författaren Henrik Pontoppidan nobelpriset i litteratur med motiveringen "... för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv".

-

Pontoppidan fick dela priset med en annan dansk: Karl Gjellerup. Anledningen till detta (enligt Helmer Lång) var att Pontoppidan tedde sig väldigt utmanande genom sin "naturalism, sociala indignation och sitt prästhat". (Gjellerup däremot kunde "prisas för höga ideal").

-

Pontoppidan var prästson, född i Fredericia- och han kom att bli "en av litteraturens mest gallsprängda prästföraktare".

-

År 1876 försökte Pontoppidan att komma med på en expedition till Grönland- men i stället blev det en resa till Schweiz. "däruppe i bergen, i den stora, vilda ensamheten beslöt jag mig för att bli författare".

-

Det är människan, personligheten- inte tiden, miljön eller saken som står i blickpunkten i hans största verk : Det fortjaettedeLand (1891-95), Lykke-Per (1898-1904) och De Dödes Rige (1912-16).

-

Pontoppidan ses ofta som något av en modern Faust- det vill säga en evig sökare.

-

Jag har alldeles nyligen läst ett av hans stora verk "Lykke-Per". Det är en mastig roman på nära 1000 sidor (min "variant"består av två delar - det finns nog många olika...).

-

Lykke-Per handlar om en mans sökande efter sitt "sanna jag". Lykke-Per, Per Sidenius, växer upp i ett mycket religiöst hem på östra Jylland. (Fadern är präst). Per börjar tidigt att göra uppror mot sin familj- och mot deras syn på religion. Han går sin egen väg- flyttar hemifrån (till Köpenhamn) för att studera till ingenjör. I Köpenhamn möter han grosshandlare Salomon och så kommer han i kontakt med för honom helt nya sammhälsskikt. Per vill upp, han vill förverkliga sina drömmar. "Jeg vil"!

-

Pers väg genom livet blir mycket vindlande- och kärleken till kvinnan, bundenheten - klarar han inte av. Hur romanen slutar tänker jag inte avslöja- men den karaktär som jag greps mest av var Pers första "forlovede" den mycket själfulla Jakobe (dotter till Salomon). Pontoppidan gör ett mycket inträngande kvinnoporträtt här- och för mig är det en av romanens stora behållningar. (Per påminner mig ibland om en annan Per (Peer Gynt). Slutet på resan för Lykke-Per blir:

"Uden et stort, ja eventyrligt Mod til at ville sig selv i guddommelig Nögenhed naar ingen til virkelig Frigjorthed. Derfor priser jeg mig lykkelig, at jeg har levet i en Tid der kaldte paa denne Drift og styrkede dette Mod. Ellers var jeg bleven et halvfaerdigt Menneske, en Sidenius alle mine Dage". Strebern har blivit stoiker.

-

Jag är glad att jag gav mig tid att äntligen läsa "Lykke-Per- jag kommer absolut att läsa fler böcker av Pontoppidan - efter tips från Sören blir det först några "kortare" berättelser. (Jag har redan beställt från AdLibris).

Intressant artikel om dansk litteratur

I dagens Sydsvenska ägnas hela sex sidor åt Danmark och Dansk litteratur. Jag tackar och tar emot! Det utlovas dessutom mera! Mycket efterlängtat.
Själv tycker jag att både Norsk och Dansk litteratur är tämligen eftersatt i Sverige. Mera strålkastarljus åt väster- tack!

tematrio-Danmark

Danmark... så härligt. Min morfar var från Jylland (Halling ved Odder) och min mormor kom från Svaneke på Bornholm! Jag har växt upp med danska i hemmet och med tillgång till många böcker på danska språket. Jag har flera favoriter...... svårt att begränsa mig....

1. Som nummer ett måste jag välja Hans Scherfig- och " Det forsömte forår"(som också har filmatiserats. En underbar läsupplevelse ger boken! Inledningen är klassisk: " For en del år siden döde en aeldre mand på Österbro efter at have spist en maltbolsje. Han holdt meget af maltbolsjer. Han havde spist dem regelmaessigt gennem mange år, og det var gået godt hidtil." Boken är både spännande och humoristisk och sorglig...

2. Hans Kirk och "Fiskerne" - även "Daglejere" kan jag också rekommendera. Kirk skriver om de svåra villkoren för bönder och fiskare i trakterna kring Limfjorden (norra Jylland)- det är mycket realistiskt och det är mycket gripande att läsa om de människoöden han skildrar i sina böcker.

JP Jacobsen

3. JP (Jens Peter) Jacobsen och Niels Lyhne. En klassiker. Ytterst handlar den om människans ensamhet. Bokens slut är oerhört starkt-" Dersom jeg var Gud- mumlede han, og i Tankerne fortsatte han, "vilde jeg da langt hellere gjöre den salig, der ikke omvender sig paa det Sidste". --- Sidste gang Hjerrild saae til Niels Lyhne, laa han og fablede om sin Rustning og om, at han vilde dö staaende". -

-

Till sist några strofer ur dikten "Stjerneskud" (ur diktsamlingen "Nattens Pibere" av Nis Petersen)

"Jeg taenker, mens stjerneskud hvirvler sig ned

og slukkes, hvor kun den alvidende ved:

- Kan haende der brister et venskab et sted,

og glöden, der faldt, var en stjerne som graed.

--------

Jeg går og vil glemme- og glemmer at gå;

- jeg ved, at min skygge er gået i stå;

thi stjernerne hvirvler sig- hvirvler sig ned

og slukkes; hvor kun den alvidende ved.

Danmark firar idag

Själv bidrar jag med en bild från Landsudstillingen i Århus- för ganska exakt 100 år sedan.

Jag (som halv-dansk) firar här på bloggen med att citera några verser som HC Andersen har skrivit om Jylland
-
Jylland mellem tvende have
som en runestav er lagt,
runerne er kæmpegrave
inde midt i skovens pragt,
og på heden alvorsstor,
her, hvor ørknens luftsyn
-ørknens luftsyn bor.
------------------
Jylland mellem tvende have
som en runesten er lagt,
fortid mæle dine grave,f
remtid folder ud din magt,
havet af sit fulde bryst
synger højt om Jyllands
-højt om Jyllands kyst.