Oborstad poesi och mycket, mycket mer....

Ett nytt nummer av tidskriften Karavan har dunsat ner i min brevlåda. Det handlar denna gång mestadels om Kina och kinesisk litteratur och jag har speciellt fastnat för två poeter med helt olika stil. Jag gillar dem båda!

Versailles (lånat foto)

Hu Dong (f. 1962)  beskrivs som " en av de mest egensinnigt ordtrollande poeter som trätt fram i Kina efter kulturrevolutionen." Han skriver så kallad "oborstad poesi" och hans mest kända dikt är "Jag vill ta en långsam båt till Paris", och just den dikten (från 1984) finns med i Karavan i översättning och tolkning av Björn Kjellgren.


"Jag vill ta en långsam båt till Paris
åka och hälsa på van Gogh hälsa på Baudelaire hälsa på Picasso".

Och vad ska man säga om en författare som beskriver Versailles som ett "kukpalats"? En riktig iakttagelse om än klart originell....

"Jag vill ta en långsam båt till Paris" är en märkvärdig, lång och helt förtrollande dikt som jag läser om och om igen. Stor tacksamhet riktar jag mot översättaren!

I helt annan stil skriver Qiao - (som skriver under pseudonym). Qiaos bakgrund och liv är lite av en gåta, som jag förstår av översättarens, Göran Sommardal, introduktion.

"En virvel rådde mig att i mitt nästa liv inkarneras som en vit regnskogsfjäril".

Qiaos dikter är vackra och filosofiska och de kan inte lämna någon oberörd. Jag skulle gärna vilja se en diktsamling i översättning..... hoppas kan man.

Men- läs nu själva i Karavan!

Karavan

Foto: André Lage Freitas

Lagom till påsk kom årets första utgåva av tidskriften Karavan- som vanligt till brädden fylld av intressant och inspirerande läsmaterial. Jag fastnade speciellt för de artiklar som handlade om poesi från Brasilien. Ovan ett foto från staden Maceió som ligger på Brasiliens östkust.

 "The name "maceió" is of Indian origin, and designates the naturally spontaneous courses of water which flow out of the soil. Most maceiós flow to the sea, but some get trapped and form lakes ("lagoas", in Portuguese)." (Wikipedia).

År 1924 föddes här poeten Lêdo Ivo- och om honom skriver Henrik Nilsson. Henrik Nilsson mötte Lêdo Ivo bara några månader innan han gick bort- nära 90 år gammal.

Mitt hemland är den mjuka och klibbiga jorden där
 jag föddes
och vinden som blåser i Maceió.

(från dikten "Mitt hemland" i diktsamlingen Plenilúnio( Fullmåne) från 2004 Tolkning: Henrik Nilsson).

Här några rader från dikten Reqviem (och i Karavan kan man läsa ett långt utdrag)

Lyckliga de som levde mer än ett liv.
Lyckliga de som levde otaliga liv.
Lyckliga de som ger sig av när cirkusen packar ihop.

(Tolkning: Henrik Nilsson)

Jag har hittat några dikter av Ivo i engelsk översättning här en av dem:

The Onset of Summer

Thus summer begins: flies buzz

and stones glimmer

and the murmurs of the world are with us

like dunes and mirages.

And then at nightfall

day becomes that untouchable

naked breast, rival to the sun now gone.

And crickets sing. And trains pass.

Life, honeyless bee, buzzes at dawn.

And flies hover over bodies,

humidly fragrant with summer.

And in the fields, early morning fires crackle.

 

Tolkning: KCS Tolentino

 

Flera dikter av Lêdo Ivo kan man hitta här.

 

Tyvärr är det svårt att hitta översättningar av Ivos poesi men det kanske kommer. Det är i alla fall min innerliga förhoppning.

 

Högtidsstund

Floden Achurjan- gränsflod mellan Turkiet och Armenien. (Fotot är lånat från Wikipedia).

Nu har senaste numret av tidskriften Karavan landat i brevlådan. Visst blir det en högtidsstund då. Som vanligt dras jag omedelbart in i nya litterära världar- och introduceras till spännande författare- fjärran från allt "överhypat" som brukar slå mot en på alltför många kultursidor.

Jag läser med alldeles speciellt intresse artikeln om den armeniska författarinnan Jaklin Celik (och jag ber om ursäkt för stavningen)- och hennes novellsamling "Kum Saatinde Kumkap1" som faktiskt finns i engelsk översättning (tyvärr inte i svensk....) "Stories from the Sandgate" (2002).

Jaklin Celiks familj flyttade till Istanbul i Turkiet när hon var bara två år gammal och berättelserna i boken härrör alla från barndomen i Istanbuls innerstad.

Jaklin Celik har publicerat ytterligare en novellsamling "Y1lann1n Yolu" (Ormens väg), en reseskildring "Kacak Yolcu" (Fripassageraren) och senast romanen "Öfkenin Senligi" (Vredens glädje). Inte någon av dessa böcker finns i svensk översättning. Tyvärr. Kanske vågar man hoppas.....? Under tiden njuter jag av de två berättelser av Jaklin Celik som finns att läsa (på svenska) i Karavan. Stort tack för det.

Här en länk till en bloggare som har läst "Stories From the Sandgate".

Det blir en lång önskelista....

Precis som jag misstänkte gav läsningen av Karavans specialutgåva upphov till en lång lista av "författare som jag vill utforska". Här är bara början....

-

Meena Alexander- hon har skrivit både diktsamlingar och romaner och finns representerad i diktantologin "Innan Ganges flyter in i natten" (Tranans förlag).

-

Sujana Bhatt- åter igen lyrik. Jag hittade detta utdrag från hennes "Point No Point" som innehåller poesi från hennes första diktsamlingar.

-

I am the one

who always goes

away with my home

which can only stay inside

in my blood-my home which does not fit

with any geography. (från "The One Who Goes Away")

-

Ambai- skriver på tamil...(ett språk som talas i framför allt södra Indien) - och hennes novellsamling" Flod" finns utgiven på svenska (Tranans förlag).

-

Nu ska jag fortsätta min läsning av Karavan- Kapitlet om författaren Nirmal Verma tänker jag ägna lång tid åt- "Att finna mening i att det inte finns någon mening".

Det dunsade till i brevlådan

och ner damp en specialutgåva av tidskriften Karavan. Nära 300 sidor om Indiens litteratur (från A till Z). Så härligt! Bara detta enda nummer är ju i sig värt hela årsprenumerationen! Jag kommer att läsa- från pärm till pärm och njuta av varje sida. Jag känner mig välkommen ombord på Indienexpressen. Efter en väldigt fin introduktion till själva landet i kapitel som "Drömmarnas republik", "Indiens språkliga rikedom" och "Mot morgonljusets röda ko"... kommer så ett föfattarlexikon - jag kan inte tänka mig att mycket är utelämnat där i fråga om modern indisk litteratur. Avslutningen är inte sämre den- teater, poesi.... webbtips. Missa inte detta nummer av Karavan!