onsdag 15 augusti 2012

Om sökandet efter rötter: Kattbergen av Sabrina Janesch


Under en del av förra året ägnade jag ganska mycket tid åt att försöka lära mig mera om Galizien- och jag läste Martin Pollacks spännande bok om en resa genom detta land och landskap- numera helt sönderdelat och med bara minnena kvar.

Gissa om jag blev angenämt överraskad av att läsa Sabrina Janeschs roman "Kattbergen" (Thorén & Lindskog förlag) som också tar oss med på en tur till det gamla Galizien och på vägar och stigar fyllda av både vackra och mycket plågsamma minnen.



Den unga tyska journalisten Nele Leibert ger sig ut på jakt i det förflutna. Morfadern har avlidit och nu ska det bli begravning, morfar som en gång flydde med sin familj från det gamla Galizien och så hamnade han i "det slemmiga, slabbiga Schlesien"- något han tyckte var ett makabert skämt. Skämtet visade sig dock vara blodigt allvar och nu ska han alltså också få sin sista vila i den här främmande jorden - inte långt från Kattbergen invid Breslau (Wroclaw). Morfar läggs  i den schlesiska jorden men samtidigt grävs en gammal värld upp, en familjs historia.

Det blir en resa till andra tider och andra platser- här kantas berättelsen av både skrock och vidskepelse- flykt och uppbrott från en värld på väg att gå under. Det talas om "Galiziens sjunkna världar".

Den här boken kan man inte undgå att bli berörd av. Hur överlevde dessa landsflyktiga? Hur klarade de av alla umbäranden? Vi här i Sverige har levt i skyddad verkstad under mer än 200 år- jag tror att vi har mycket svårt att föreställa oss hur det kan vara att fly undan krig och fasor. "Kattbergen" är en mycket intressant debut från en författare som jag verkligen hoppas att vi får se mera av i svensk översättning.

(Fotot är lånat)

"Det var svårt för honom att inte tänka på det han hade lämnat kvar: sitt land med äppelträden i blom och sin fru och lille son som han hade inkvarterat hos bekanta någonstans i östra Polen före transporten." (s.47).

4 kommentarer:

♥ Hannele sa...

det är något speciellt att leta efter sina rötter

mimmimarie sa...

Jag blev också mycket tagen av boken och ser fram emot att se författaren live på bokmässan i ett seminarium om Det kollektiva ödets börda.

violen sa...

Ja vilken bok! Jag hade ingen aning om att detta hade skett överhuvudtaget! Blev skakad och upplyst!

Ingrid sa...

Hannele: Jag tror att vi alla måste känna en koppling till våra rötter!

Mimmimarie: Det är en mycket gripande bok- håller helt med dig. Jag hoppas att du skriver några rader om seminariet så småningom. Tyvärr kan jag inte åka till bokmässan i år (heller).

Violen: En underbar bok- och ja, den skakar verkligen om.