torsdag 30 augusti 2012

Harold Fry's pilgrimsfärd


Utan att ha läst Bunyan's "Kristens resa" kan jag ändå konstatera att Rachel Joyce fått en stor del av sin inspiration till berättelsen om Harold Fry just från just det klassiska verket (som jag för övrigt nu tänker ge mig i kast med- Alfreds varning till trots).

Harold Fry är tämligen nybliven pensionär (han har arbetat inom bryggeribranschen och haft en chef som i sanning kan liknas vid den lede själv) , han bor tillsammans med sin hustru sedan många år- Maureen- i ett dött äktenskap. Harold och Maureen pratar knappt med varandra och vi får också veta att de sedan länge har separata sovrum. Djup och varaktig söndring tycks råda i huset och vad anledningen är- ja, det får sin förklaring senare. Så kommer ett brev från en gammal arbetskamrat till Harold, Queenie Hennessy, hon berättar att hon ligger på ett hospice i den lilla staden Berwick -on -Tweed i norra England. Hon är döende i cancer och skriver för att ta farväl. Någonting inom Harold blixtrar till och så bestämmer han sig för att ge sig ut på det som kommer att bli en pilgrimsvandring genom i princip hela England (Harold bor nämligen i det sydvästra hörnet).

Den här vandringen kommer att ta nära tre månader och på vägen går så många ljus upp för Harold, så många tankar har tid att tänkas och han går från klarhet till klarhet. Den långsamma vandringen under ofta mycket primitiva förhållanden ger honom en ny syn på sin tillvaro. Under tiden skriver han kort till Queenie och ber att hon ska hålla ut, hålla sig vid liv- för han ska rädda henne.

Jag tycker om den här boken- men mest för slutets skull. Ibland kan det under resans gång bli "lidt for meged" men just slutet gör att jag lättare kan acceptera de ibland lite förutsägbara turerna. Det här är en roman med hjärta och det är i korta ordalag en berättelse om hur det är att vara människa. Ryggsäcken som Harold bär kan han kasta till slut- han har fått sinnesfrid och det som tyngde honom så har fått en annan och lättare dimension.

Som sagt, jag förutspår många blogginlägg om den här boken - den kommer att bli en bästsäljare även i Sverige.



2 kommentarer:

Kurt sa...

Werver Herzog pilgrimsvandrade från Munchen till Paris 1974 pga att Lotte Eisner låg sjuk i Paris, och skrev sedan boken "Att gå i kyla". Det verkar ju vara en mera direkt källa för Rachel Jones

Ingrid sa...

Kurt: Det är nog så att Rachel Jones har hämtat sin inspiration från mer än ett håll. Att Bunyan finns där i bakgrunden tvivlar jag dock inte på. "Att gå i kyla" ska jag kika lite på- tack för ditt inlägg!