Inte var det planerat....

men nu verkar det bli irländskt som gäller för mig ett tag. Jag har just läst klart "The Captains and the Kings" av Jennifer Johnston och är på god väg med John Banvilles "The Sea"- och så har jag Maeve Brennans novellsamling "The Springs of Affection" på lut.

"The Captains and the Kings" fick mig att associera till en sång som bland annat Brendan Behan har spelat in (han är ganska överförfriskad när han sjunger -och texten är mycket ironisk) här en av verserna.

"Far away in dear old Cyprus or in Kenya's dusty land
Where all bear the white mans burden in many a strange land
As we looked across our shoulder in West-Belfast the school-bell rings
And we sigh for dear old England, and the captains and the Kings
And we sigh for dear old England, and the captains and the Kings"

Även The Dubliners har spelat in den här sången (Ronnie Drew sjunger). The Dubliners i den "gamla versionen" har gått till historien och i april i år dog den siste av de ursprungliga fyra, Barney McKenna. Barney McKenna ansågs av många som världens bäste banjospelare. Lyssna själv.