Edith Sitwell (porträtt av Roger Fry 1918)En trist och ensam barndom hade hon nog, Edith Sitwell. Hon föddes 1887 som äldsta barn till Sir George Sitwell, fourth baronet- och hans hustru Lady Ida Emily Augusta Denison. George Sitwell beskrivs av många som en excentriker och "svår". Sin barndom tillbringade Edith på familjegodset "Renshaw Hall" (i Derbyshire). Edith fick ty sig till guvernanter och utomstående för hennes föräldrar hade inte mycket tid för henne- dessutom led hon av skolios och tvingades in i "stålkorsett" under många år. Bröderna Osbert och Sacheverell kom dock att stå Edith mycket nära genom åren.
"I was unpopular with my parents from the moment of my birth, and throughout my childhood and youth".
Mycket betecknande är följande berättelse- en lekkamrat till Edith miste sin mor och grät och var mycket ledsen. Edith frågade sin barnsköterska varför flickan grät- "Hennes mor är död" Ediths kommentar: "Ja, det vet jag väl men varför grät hon".
Boken innehåller gott om skarpa iakttagelser och Edith är inte precis nådig i sina omdömen- det här är en kvinna som är rakt på sak- inga förskönande omskrivningar och ingen diplomati här inte.
"My parents were surrounded, for the most part, by semi-animate persons like an unpleasant form of vegetation, or like dolls confected out of cheap satin, with, here and there, buttons fastened on their faces in imitation of eyes.
Krigsåren (1914-18) förbigår hon snabbt- det var för svårt för henne att skriva om dem- "Now on rainy nights, I am haunted by the sound of marching footsteps. Only the rain? Or ceaseless tears, as the six million ghosts of youth rise from the grave of the world- the town called Sarajevo." Modern får sig en känga igen" All she wanted was to return to her silly daily life of bridge and watching the golfers on the golf-course".
Jo, jag tycker om den här biografin- den är bitvis mycket elak men Edith Sitwell skriver väl och hon är utan tvivel en mycket intressant kvinna- en stark och självständig sådan. Man får sig många skratt också- det är inte bara elände- vad sägs om den här beskrivningen av några tidens kvinnor: "For the most part they had faces like fawn-coloured felt hats that had been inadvertantly sat upon".
D.H. Lawrence gillade hon inte och bara kapitlet om honom och hans fru Frieda är underhållning i sig. Om "Lady Chatterleys Lover" citerar hon en kritiker som säger " this book cannot take the place of J.R. Miller's "Practical Gamekeeping".
Detta är en biografi jag varmt kan rekommendera- en fängslande berättelse om ett mycket annorlunda liv- skrivet med humor och ganska mycket elakhet.
2 kommentarer:
Och det här låter som en kvinna i min smak. :-) Känner igen namnet så väldigt väl också, undrar om hon figurerat som bekant eller så i någon av Mitfords memoarer?
Snowflake: Hon kan säkert ha funnits med i någon Mitford-memoar. En verkligt vass kvinna var det.
Skicka en kommentar