Jag hittar inga uppgifter om Elisabet Laurila på nätet men det finns en bok (minst) av henne översatt till svenska "Flickan och mörkret" från 1946. I aprilnumret av BLM årgång 1949 publiceras några dikter av henne- (mycket vackra.)Vinden är evig
Vinden är evig.
I vinden rör de levandes och dödas
längtan vid varandra,
och blommorna ber Gud
vara de döda nådig.
Sakta samlas molnen
över skogarna.
Ur åkrarnas brodd
höjer sig osynliga händer ödmjukt
mot himlen.
Och om kvällarna bär de Gamla
blommor till sina döda -
(tolkad och översatt av Bo Carpelan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar