En dikt av Ingrid Arvidsson

Om Ingrid Arvidsson har Enn Kokk skrivit ett inlägg HÄR (och där finns också några dikter). I BLMs oktoberupplaga från 1951 hittade jag det här:

Vid flodens mynning

Räck mig din hand över vattnet
ty sommaren ristar vårt avsked
avsked som liljorna blommar sitt avsked av stranden
avsked av havet

Liljor blommar där floden mynnar i havet
havet som fört till vår fot
den renade döden
Räck mig din hand den är vatten och vind
mot min

men marmor och brons är det drunknade rådjuret
evigt som döden
vår eviga skuld
vårt eviga avsked

Sommarens äng är förbränd
men sommarens stjärnor är nära
Vatten och vind är min hand
som var din
men stjärnorna ristar vårt avsked
avsked till allt utom rådjurets stelnade skönhet
skönhet i döden

Mörkare högre blir sången från krossade vågor
Kall är den vitnande sanden där spåren försvinner
Floden har skilt oss
floden som mynnar i havet
bland liljor