En ovanligt vackert tecknad nattfjäril (den finns i USA)- bilden är lånad från Wikipedia.Om författarinnan Inga Collins vet jag som sagt inte mycket- men jag tror mig ha luskat rätt på att hon hör hemma på Styrsö i Göteborgs skärgård. Så många böcker har hon inte fått utgivna. Jag hittar två på Libris: "Jag känner dina gärningar" (1945) och "Vaknatt" (1948) - och år 1958 var Inga Collins en av boklotteriets stipendiater.
"Vaknatt" är en kort roman eller en lång novell- vilket man nu vill välja att kalla boken för. Det är en sorgsen berättelse- en ung kvinna, Eva, sitter ensam en majnatt med sina tankar och minnen. "Natten, som kommer och går är hennes. Och allt vad hon älskar och hatar är hennes. Med det kan hon handskas hur fritt hon vill. Och hon gör det också."
"Ingen kommer. Alla sover. Bara nattfjäriln och jag håller vaka. Utanför sover gräset och träden."
Eva minns sin barndom, otrygg och med många rädslor- hon minns den enda tryggheten- mormor som satt och virkade lakansspetsar med en silkeschal över axlarna- och så sjöng hon om Månen som vandrade på fästet blå.... så går tankarna vidare till skolåren...och så till den stora och omtumlande förälskelsen- men det är en kärlek utan hopp. Genom vaknatten sörjer Eva denna förlorade kärlek.
Språket i den här romanen är mycket poetiskt- det är vackert och man grips av Evas ensamhet och utsatthet.
"Förr bodde jag liksom på två tavlor. Vad det är underligt med oss som lämnats utan mötande tankar. Hur suveräna är vi inte i vår flykt. Ingenting korsar och krossar oss."
Jag tycker att det är mycket synd att Inga Collins författarskap är bortglömt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar