Kristinehamn för länge sedan-
Hur börjar man älska lyrik? Det är så klart olika från person till person. För mig började det tidigt- och det kan jag tacka Gustaf Fröding för. (Ja, och min pappa som ofta läste högt ur "Strövtåg i hembygden"). De där små töserna med trasig kjol som kom för att plocka dungens bär... de blev en stor del av min barndom.
-
Och... min farmor brukade berätta om den gången hon "blev kysst av Fröding". Jodå- det skulle vi "att få vete" att "jag har blitt kysst utå Fröding". Farmor var förstås bara elva år gammal och Fröding hade av en händelse kommit förbi på vägen utanför farmors hem (i Kristinehamn) och frågat efter ett glas vatten - (vilket han fick inta i husets kök)- som tack kysste han farmor....
-
Och här är dungen, där göken gol,
små töser sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
-
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.
5 kommentarer:
Hm, vad är bättre att bli kysst av Fröding eller bli kallad älskling av Ernst Hugo? Grubbla på det ett tag.....:-)
Jag som inte är så förtjust i poesi hade ändå en gymnasietid då jag läste en del, min favorit var och är Stagnelius, Suckar suckar äro elementen.......t.ex.
Men nu har jag ju två på gång få se vart det leder, Levlin och p´Bitek......
violen
jag är en periodare, läste en del dikter när barnen var små, för de passade med något kort då... Fröding har jag läst mycket.
Violen: Jag tror att det var roligare att bli kallad älskling av Ernst-Hugo. Min farmor uppskattade nog inte egentligen Frödings kyssande :-) Stagnelius tycker jag också om- han är så sorglig... Det ska bli intressant att höra vad du tycker om p'Bitek.
Hannele: Fröding är så mångfacetterad- och så tycker jag så mycket om när han skriver på dialekt....
Vilken ljuvlig historia. :-)
Snowflake: Farmor var faktiskt stolt över den här "kyssen" och den hörde nog till "favorit-berättelserna" (hon hade en hel del).
Skicka en kommentar