Årstafrun- Märta Helena Reenstierna- förde dagbok under större delen av sitt vuxna liv. Det hann att bli till många sidor. Kristina Ekero Eriksson har sovrat i materialet och koncentrerat sig på "människan Märta Helena".
-
Ett svårt liv fick hon Märta Helena- hon födde åtta barn och sju av dessa dog innan de hann uppnå vuxen ålder- ende överlevande sonen, Hans Abraham, skämdes bort något fruktansvärt (kanske inte så underligt) och hittade på väldigt många dumheter- den sista av dem orsakade hans död (han drunknade).
-
"Gud vad jag ägt, och allt förlorat! Föräldrar, make, barn." " De döda äro borta, de kvarvarande inte lika dem".
-
Trots allt det sorgliga så fanns det ändå många ljuspunkter i Årstafruns liv- och hon höll ångan uppe genom att reta sig på pigor och drängar. Pigorna, som inte kunde göra "paltbrödsämne", som gick på "horbaler" och som var "häpnadsväckande liderliga".
-
Jag tycker att Kristina Ekero Eriksson har skrivit en både lättläst och fängslande bok - hon ger att annorlunda perspektiv på Märta Helena.
-
Jag länkar till Ellen Mattssons recension här.
2 kommentarer:
Den här har jag spanat lite på, men jag har varit lite rädd för att bli besviken – att det skulle vara för mycket urval och tolkning och så där.
Men kanske jag skulle läsa den så småningom i alla fall :-)
Jag tycker inte att det är för mycket störande tolkning som du säger- jag var själv lite rädd för detta också- men- visst- det är ju ett ganska sovrat urval, det är det, och väldigt mycket rör sig runt Hans Abraham men jag tror att det är där man kan "känna" Årstafrun. Kapitlen om tjänstefolket är också väldigt intressanta, tycker jag. Sorgliga, de också....
Skicka en kommentar