söndag 12 september 2010

Puh! The Sound and the Fury

(Bilden från Wikipedia)

Nu har jag lätt huvudvärk efter att ha läst ut "The Sound and the Fury". Det var verkligen inte någon lättläst bok. Jag tror heller inte att det räcker med en läsning för min del- jag känner att jag måste läsa om åtminstone de två första kapitlen.

-

Här har vi det igen... stream of consciousness.... och dessutom är första kapitlet berättat av "Benjy" som är svårt utvecklingsstörd. (Jag minns "Tant Theodora" av Patrick White - i en del av boken blev Theodora mycket svårt psykiskt sjuk och det blev hart när omöjligt att hänga med i handlingen.) Benjys berättelse är inte kronologisk och den är inte sammanhängande på något sätt alls.

-

"The Sound and the Fury" är en bok om den amerikanska södern- och dess förfall efter inbördeskriget, illustrerad av en familj "the Compsons" som rasar ner från höga berg till djupa dalar. (Bokens familj härstammar från en general Compson som slogs för Konfederationen i inbördeskriget).

-

Tre bröder skriver var sitt kapitel- Benjy- Quentin och Jason. Alla representerar de något av södern. Förfall, själviskhet, rasism men också "the southern gentleman" (Quentin). Hela familjen går ett sorgligt öde till mötes- men på olika vis. Den enda person som är sympatiskt skildrad är brödernas syster "Candace"- kallad "Caddie". Hon kan visa kärlek och "normala"känslor- men hon får ingen egen röst- hon finns bara med i bakgrunden - som huvudperson, dock.

-

Jason är en girig materialist, Quentin är en överkänslig/överspänd idealist, Benjy förmår inget mer än att iaktta (men han ser och registrerar- han har ett sjätte sinne). Modern- Caroline- är en hypokondrisk egocentriker och fadern är en cynisk alkoholist....

-

" And so I told myself to take that one. Because Father said clocks slay time. He said time is dead as long as it is being clicked off by little wheels; only when the clock stops does time come to life."

(Quentin)

-

"I at least revealed a blundering sense of noblesse oblige by getting myself born below Mason and Dixon," (Quentin)
-
Kapitlet som berättas av Quentin är det som jag grips mest av. Quentin vill väl men han förmår inte, han orkar inte- och så slutar hans liv tragiskt. Vi får följa honom under hans sista dag i livet när han vandrar runt i Boston (han har fått förmånen att studera vid Harvard).
-
Jag tror att "The Sound and the Fury" är en sådan bok som växer inombords- och som kommer att bli till en mycket stark läsupplevelse- men det kommer inte omedelbart. Jag kommer att läsa om.

Inga kommentarer: