Ekelund och Leopardi- det läser jag om i "Förtvivlans filosofi". En av mina verkliga långsamhetsutmaningar för hösten. (Det är inte lättläst). Jag kommer att återkomma till den här boken i små bitar.-
Jag fastnar för följade tänkvärda citat (sidan 17) "Det är väl som alla vet bland de svartsynta författarna man hittar de allra roligaste. Det är inte ur glädjen som det mest smittande skrattet kommer utan ur förtvivlan." Själv tänker jag osökt på Thomas Bernhard- något mera svartsynt har jag svårt att föreställa mig- ändå blir det väldigt roligt (på ett bisarrt sätt).
-
Enligt Leopardi kretsar människans liv kring hennes försök att undfly ledan. Tillvaron som sådan är meningslös, och Leopardi ser därför heller inget värde i en handling utöver handlingen själv"(sid 29)
-
Hur kan ledan undvikas? Jo genom "sömn, opium och lidande"- medan människan lider har hon på intet sätt tråkigt". (sid 31)
-
Lidande och tråkighet som motsatser blir för starkt för mig. Lida för att inte ha tråkigt... Precis som att man behöver svärta i livet för att uppskatta det ljusa behöver man leda för att uppskatta det som är roligt- ledan vill jag absolut inte undvika- då hellre kanske inte tänka så mycket på den....
-
Jag konstaterar att jag uppskattar både filosofi och djupa tankar (i den mån jag hänger med i dem...). Min syn på livet är dock vare sig pessimistisk eller optimistisk. Jag fortsätter min läsning av en mycket djup och tankeomvälvande bok....
-
Jag hade inte upptäckt "Förtvivlans filosofi" utan "Den långsamma bloggen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar