I april år 1336 besteg Petrarca Ventosum (namnet betyder blåsig) - det högsta berget i Provence med sina cirka 2000 meter över havet. Han hade sällskap av sin bror och företaget var vådligt, en stor kraftmätning. Om upplevelsen skriver Petrarca senare i ett brev till sin biktfader, Dionisio da Borgin San Sepolcro.
” —- detta som du nu erfarit vid denna bergsbestigning är ju samma erfarenhet som många med dig så ofta få pröva på den branta vägen upp mot det visa och lyckliga livet. För oss människor ligger detta ej lika klart för ögonen som det andra, ty själens rörelser avspegla sig i tystnad och hemlighet. Det lyckliga livet är högt beläget, och vägen är brant och trång. Kullar och utsprång har man att sträva uppför gång på gång, från den ena övervinnelsen stiger man till den andra i en lång, hög bana. På toppen slutar vägen, slutar vår pilgrimsfärd. Dit upp sträva vi alla men, som Ovidius säger: Velle parum est: ut re potiaris, oportet.( Det duger föga att bara vilja; du måste vara brinnande av begär för att segra.)”
Översättningen är gjord av Vilhelm Ekelund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar