Ja, vad annat kan man väl kalla honom, Frans G. Bengtsson. Efter att ha läst en essay i 1927 års utgåva av P.A.N. Vers och Prosa plockade jag fram de böcker jag har av Bengtsson ur mina hyllor. Essayen som inspirerade mig till handling har rubriken ” Promenad till en myrstack” och visst handlar det om myror men det är inte bara målet som trollbinder utan också i allra högsta grad- vägen dit. Författaren berättar om sin dagliga promenad runt Rössjön ( i närheten av Ängelholm ) - en promenad som tar cirka tre timmar och i sällskap med Achilles, ” en kolsvart fransk dvärgdogg”. Ett modigt men dumdristigt djur som inte rubbar sig ur fläcken för vare sig motorcyklar eller fotgängare. Genom ängar med dofter av sommar och sol går vandringen mot den där myrstacken som är så underligt placerad. ” Vem har någonsin hört talas om en myrstack vid själva brädden av en sjö, fastklamrad vid ett par stenblock och en dvärgtall på halvannan meters avstånd från vattnet?” Tankarna och funderingarna kommer och går och minnen väcks av ett stort myrkrig, ett veritabelt fältslag, som Frans G. bevittnade som barn. Rödmyror mot svartmyror och de förra angrep i stil med Picketts charge. En stunds stilla kontemplation vid sjön med Achilles sittande på sin svanslösa derrière avslutar betraktelsen. ” Sedan jag en stund begrundat detta och sedan Achilles tankfullt skrubbat ett par myror från sin nacke, återtaga vi vår promenad och börja i filosofisk sinnesstämning klättra uppför åsens sluttningar.”
På mitt läsbord ligger nu ” Sällskap för en eremit” och ” Folk som sjöng”.
1 kommentar:
plockar fram hans böcker ibland
Skicka en kommentar