Mitt förhållande till snö är ambivalent. Snö kan vara vackert och ge landskapet det där magiska ljuset men snö kan också vara ett förbaskat otyg när den vräker ner i stora mängder och åtföljs av starka vindar. I ett slättlandskap blir det ofta förödande konsekvenser. Jag minns vintern 1978-79 med viss fasa. Då hjälpte inga snöskovlar i världen. Nu tänker jag hur som helst sikta in mig på de positiva aspekterna av den vita nederbörden och läsa Mats Ekdahls essayer. ” Snöns historia” är en lockande titel.
Kathleen Jamie är en intressant författarinna och i ” Surfacing” tar hon oss med in i arkeologins värld - och den egna. Jamie rör sig i nordliga trakter som Alaska - och hemlandet: Skottland. Nya och gamla världar möts i dessa essayer som jag längtar efter att få läsa.
2 kommentarer:
Åh, den måste jag också läsa. Jag har ett kärleksföhållande till snö och allt vad som hör till (inklusive att allt inte alltid behöver vara lätt i ett förhållande). Och jag skulle gärna skrivit den boken själv, om snöns lugn och dess tecken. Kanske kan jag använda det i någon bok någon gång, som Peter Høeg i Fröken Smilla-boken. Fint att du lade upp titeln här. /niklas
Niklas: Ekdahls bok behandlar många olika aspekter av snö så det finns mycket att låta sig inspireras av.
Skicka en kommentar