André Malraux filosoferar och drömmer om det som en gång kallades ” Det lyckliga Arabien” i sina ” Antimemoarer”. Det lyckliga Arabien... ja, det var förstås inget paradis alls men Jemen var landet. Aden är den stora hamnstaden och en mytomspunnen plats. Engelsmännen var kvicka att norpa åt sig denna strategiskt belägna punkt som blev både protektorat och kronkoloni. Idag är den tiden förbi men när Malraux tecknade ner sina minnen var det 1960-tal och världen var ännu kvar i det gamla. Malraux skriver om Rimbaud som startade sin resa mot Abessinien härifrån och om Lawrence av Arabien som rörde sig i samma trakter. Malraux berättar också om förlorade civilisationer och om drottningen av Saba. Det är en både fängslande och drömlik beskrivning.
” Här har vi öknen, det sandfärgade diset, i samma nyans som ruinerna, den döde Salomo omgiven av sina andar, som avundas de nyckfulla virvelvindarna, och drottningens höga rop då hon spelar harpa under stjärnbilder som uppkallats efter insekter... De döda drömmarnas poesi. Ty det finns drömmar som fallit till stoft, till exempel den gode vilden; paradis, oövervinnliga som rättvisan eller sekelgamla som friheten, guldåldern eller en värld av passionerade drömmar som förvandlas till poesi när de faller i aska liksom gudarnas aska förvandlas till mytologi: ridderskapet, Tusen och en Natt...”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar