” Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst”
Karin Boyes dikt har titeln ” I rörelse” och jag har den ringande i öronen när jag läser Louis Hémons berättelser från ett kringvandrande liv i Kanada. Hémon var fransman, från Brest, men han kom som ung till England- stannade några år och så for han vidare till det stora nordliga landet i väster. Resan gick från Liverpool och tog cirka en vecka. Den första biten han såg av Kanada var Anticosti- ön utanför den mäktiga Saint Lawrence-floden. Ön var speciell för den var privatägd av en chokladfabrikant vid namn Henri Menier. Hémon raljerar över innehavet och över hur naturtillgångarna (främst trä) exploateras - men myggorna får möjligen sista ordet, spår Hémon alltmedan båten han färdas med fortsätter in i den dimomhöljda floden. De första intrycken an en ny plats blir ofta starka och Hémon har skarp blick och noterar det mesta. Den första anhalten blir Québec, staden vid klippan, en plats med historia och en plats som Hémon lär sig att tycka mycket om. ” En fransk trädgård i hjärtat av Amerika”.
Det är mycket givande att resa tillsammans med Louis Hémon- han upptäcker hela tiden nya världar och han håller sig nära de ” verkliga människorna”, de som håller på att bygga upp landet under slit och vedermödor för detta är en hård plats att vistas på. Så rör han sig vidare västerut, aldrig i stillhet och Hémon lämnar provinsen Québec efter cirka två år. Färden tar ett abrupt slut sommaren 1913. Den 8 juli blir han och hans reskamrat båda överkörda av ett tåg i Chapleau, Ontario.
Louis Hémons mest kända verk är romanen Maria Chapdelaine som finns översatt till flera språk ( även till svenska). Stilen påminner lite om Vilhelm Mobergs.
”Écrits sur le Québec” som jag precis har läst finns dock inte översatt såvitt jag kan se. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar