” För den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga livsdrama”. Så lyder motiveringen till Francois Mauriacs Nobelpris (1952).
Thérèse Desqueyroux är kanske hans mest kända roman ( från 1927 och översatt till svenska några år senare). Jag var bara tjugo år när jag läste om den stackars Thérèse första gången och minnet behövde friskas upp även om jag erinrar mig att jag fann boken mycket gripande. Handlingen i korthet: Thérèse är ung, rik och mycket begåvad. Hennes far (modern dog när Thérèse föddes) äger stora arealer land och skog i sydvästra Frankrike- i en ödslig trakt där det lämpligt nog råkar finnas en ” lovande ung man” med passande bakgrund och utbildning och så smids planerna på giftermål - och äktenskapet ingås - utan kärlek eller tillgivenhet. Det blir en katastrof och romanen inleds med en just avslutad rättegång där Thérèse frikänts för ett mordförsök på sin man, Bernard. Bernard hat vittnat till hennes fördel och så ska livet gå vidare. För Thérèse väntar dock helvetet på jorden.
Mauriac har mejslat fram ett detaljerat psykologiskt porträtt av en komplicerad kvinna och ibland får man också höra hennes egen röst i berättelsen. En röst som berättar om ett glädjelöst äktenskap med en urtråkig, konventionell man som dessutom äcklar henne. Thérèse längtar bort och så grips hon av desperation och skrider till handling. Det här är också berättelsen om en ekande ensamhet, själslig tortyr och fångenskap i konvenansens alla idiotiska regler. Mot slutet av boken vecklas en lösning ut men något facit lämnar Mauriac inte. Thérèse förblir gåtfull och så ska hon vara.
” Thérèse tyckte om den karga kalhet, i vilken eftervintern försätter den redan förut så nakna jorden, då ekarnas slitna vadmal av vissna löv är det enda, som finns kvar av trädens sommarskrud. Hon upptäckte nu, att tystnaden i Argelouse i själva verket inte existerar. Också de lugnaste dagarna klagar skogen, som när man gråter över sig själv och vaggar sig till sömn, och nätterna är intet annat än ett oavbrutet viskande.”
Översättningen är gjord av Axel Claëson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar