En sommar i slutet av 1920-talet arbetade min mamma som servitris på ett pensionat i Interlaken i det tyskspråkiga Schweiz- hon var där för att lära sig språket, något som skulle vålla en hel del bekymmer. "Switzerdytsch" är något för sig och alls inte lätt att begripa om man är van vid högtyska. Ofta hörde jag berättas om det där pensionatet och det träliga arbetet men det fanns också ljusare minnen- bland annat en tur med tåg upp till berget Jungfrau, en spännande och hisnande vacker resa i ett sagolikt alplandskap. Ända upp till toppen av berget ( över 4000 meter) kommer man så klart inte med bergtåget men högt nog. Stationen Junfraujoch ligger 3454 meter över havet och luften är tunn och svår att andas ( mamma fick näsblod direkt).
Det är något alldeles särskilt lockande med höga, snöklädda berg och just nu håller jag på att "grotta ner mig" i läsningen om bergsbestigningar och annat som hör de höga höjderna till. Jag kommer att blanda klassiker med nytt och det blir ett långvarigt projekt, tror jag. Bland klassikerna finns Alphonse Daudets "Tartarin in the Alps" - en bok i den lättsammare genren och så "Annapurna" av Maurice Herzog som berättar om bestigningen av detta berg (1950). Herzog och Louis Lachenal var de första som lyckades klättra upp på toppen som ligger 8091 meter över havet. Annapurna är för övrigt en av världens farligaste klättrarutmaningar och många har fått sätta livet till på vägen upp.
3 kommentarer:
spännande, har bara varit i Schweiz på hösten
(och hade fått hotelljobb i Tyskland för att lära mig tyska... men blev kär i en stockholmare... skulle jag fortsätta skolan i Finland? Ett stort beslut för en 18-åring)
Hannele: Schweiz är ett vackert land. Jag själv minns blommande alpängar och "omöjlig" tyska... Hur länge stannade du i Tyskland?
(jag åkte ju aldrig till Tyskland, kompisen fick jobbet - stannade i Stockholm den sommaren, åkte aldrig tillbaka till Finland heller)
Skicka en kommentar