Europas Sahara

Postutdelning på Kuriska näset. (1920-tal).

Här gick en gång en huvudled från Leipzig till Sankt Petersburg och området är fyllt av historia från urminnes tider. Jag har läst Frido Manns bok "Mein Nidden - auf der Kurischen Nehrung" och låtit mig tas tillbaka till en annan värld. Europas Sahara är ett av många namn på den här kustremsan och många författare och konstnärer har låtit sig inspireras av den säregna naturen. Frido Manns farfar, Thomas Mann, lät bygga ett sommarhus här (i Nidden) och familjen hann tillbringa ett par somrar i paradiset, för det var så barnen i familjen beskrev platsen. År 1932 tog sagan slut och familjen Mann tvingades bort.

Frido Mann skriver om de resor han gjort till näset genom årens lopp med start under 1990-talet och han gör också många tillbakablickar till den tid då näset var en del av det stora tyska riket. Den smala kustremsan är nära tio mil lång och idag är den delad på mitten. En del hör till Ryssland och den andra (där Nidden/Nida är beläget) hör till Litauen. I Nidden trängs ännu de små trähusen, målade i kastanjebrunt och med knallblå eller vita gavlar.

Foto: Laima Gutmane

Frido Mann skriver också om möten med olika kulturpersonligheter och han berättar om resan han gjorde (med en del missöden) till det som nu är Kaliningrad - det tidigare Königsberg, en kulturstad i Tyskland, en stad som helt har raserats och sedan återuppbyggts i det sovjetiska favoritmaterialet
betong. Av det gamla och en gång så vackra finns inget kvar.

"Mein Nidden" är ingen omfattande bok sidmässigt men den är rik på information, tankar, berättelser och historia. Frido Mann skriver okomplicerat och intensivt på samma gång och för mig kommer berättelserna att vara fortsatta källor till inspiration.

Det gamla Königsberg