Giedra Radvilaviciute är en litauisk författarinna och just nu läser jag hennes novell/essäsamling "Those Whom I Would Like to Meet again", utgiven av Dalkey Archive Press. Radvilaviciute har också blivit översatt till norska.
Samlingen består av tio berättelser och i den första, som har fått titeln "The Native Land and Other Conversations" handlar det om främlingskap och om hur man aldrig riktigt kan komma hort från sina rötter. " When you live in exile for a long time (even by choice), your native land becomes a souvenir. A tiny house in water under a glass dome. When you shake the dome , plastic snow falls ( like real snow) on the cottage. A souvenir in a room (in memory) should have a strictly assigned spot; otherwise, it begins to get in the way."
Giedra Radvilaviciute var bosatt i USA under flera år och i den här berättelsen handlar det om det stora landet i väster och om dem som hamnat där antingen som barn till emigranter eller av egen fri vilja. Rötternas kraft är stor och "the American way" förblir trots alla år av acklimatisering något främmande. Det gamla hemlandet gör sig ständigt påmint.
Jag tycker mycket om Radvilaviciutes berättarstil som pendlar mellan essä och novell- biografiskt och ren fiktion ( och inte vet jag var gränserna ska dras). "Those Whom I Would Like to Meet again" kommer jag att sluka i ett nafs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar