tisdag 31 december 2013

In i det nya året


Enrique Vila-Matas roman "Dublinesk" kommer att bli min nyårslektyr. Den svenska översättningen ges ut av bokförlaget Tranan (men jag läser på engelska för jag har inte tålamod att vänta på att biblioteket ska köpa in).

Vila-Matas är en spansk författare och han har gett ut en mängd böcker i hemlandet och en hel del har också översatts - framför allt till engelska. På svenska finns inte så särskilt mycket av honom ännu- men det hoppas jag att det blir ändring på. Just "Dublinesk" har tagit litteraturälskare världen över med storm .

Efter drygt 50 sidor förstår jag att detta är en mycket speciell bok- men fångad blir jag. "Rekviem över Gutenbergs era"- en bok om böcker och litteratur- det finns många vrår att utforska i den här romanen. Handlingen är (som titeln anger) till stor del förlagd till Dublin.

3 kommentarer:

Klemperer sa...

Gott nytt år, Ingrid, och tack för alla underbara inlägg 2013. Jag läser fortfarande svenska "klassiker" nu, och lite mer, men Dublinesk är, som du beskriver det, en bok jag kommer att läsa i 2014. Jag har läst igen i "Ulysses" och alla "Dubliner" berättelser i hösten. Kanske då passar det bra. Alla det bästa för 2014!

Klemperer sa...

...och lite mer, vi har just precis glögg här (vi romantiserar och det måste vara från Sverige, det är klart) - när jag läsde om Handke och "Wunschloses Unglück". Vår dikter från Österrike är också en poetiskt översättare, bland annat läsde jag från Emmanuel Bove "Meine Freunde" och "Armand".

Båda Bove-böcker är - säger vänner - kanske mycket "depressiv", men om man älskar dikter och väldigt poetiska beskrivningar, så är Bove underbart. (Kanske även bättre om du kan läsa böckerna på franska).

Och så finns där Hermann Lenz. Han var redan författare för en lang tid, men det var Peter Handke som hjälpte Lenz att vara "lite" berömd! Det finns "Der Kutscher und sein Wappenmaler", Handke skrev om boken: "när jag läsde titeln så tänkte jag, jag hade redan läst boken, i en lång, (begütigenden) dröm" (det var jag som försökte att översätta det^^, darför låter det så konstigt kanske).
Han fortsätt att "det var att om alla som var saknad vore hemma nu...det var väldigt sällsynt att jag kännde mig så beskyddad". Det verkar så om Handke var väldigt lycklig när han läsde Hermann Lenz.

Hermann Lenz skrev många böcker om "Eugen Rapp" (alter ego); det är som en lång berättelse om den tyska historien fråm 1910 till 1990, i en stillsamt, "tyst språk".
Jag känner människor som tänker att Lenz (och ibland Handke) är tråkig, så det är inte för alla. Men om man tycker om språket och om poesie så tänker jag det kan vara en upplevelse.

Så Handke skiver, är en så poetiskt översättare, och säger om han tycker om författare. För mig är han en stor poet, även om jag tycker inte om Handkes rättshaveri ibland.

Från Bove finns också en tredje Handke-översättning: "Bécon les Bruyères". Det är nu en "konstig" bok - det handlar om en gammal tågstation i Paris. Nu säger många vänner: "det ÄR tråkig" - bara inte lättförståelig ord om en tåg...men om man är "inne i boken" så kan det vara, igen, en upplevelse. Om någon skulle vilja börjar med Bove (finns översättningar på svenska?) så är det bättre att inte läsa "Bécon" först. "Mes amis", Meine Freunde, är kanske bra - jag älskar boken. Och om man tycker om Handke, så tycker man om hans översättningar också. Han är - poet!
Nu kommer glöggen :). Jag har gjort den med mer apelsinsaft än brännvin^^.

Ingrid sa...

God forsättning, säger jag Klemperer och tack för dina vänliga ord. Jag tror och hoppas att Dublinesk får alla de läsare den förtjänar (mycket fin bok!) Tack också för dina boktips- Jag skriver genast upp Emmanuel Bove och Hermann Lenz. Stillsamt och tyst språk tror jag att jag kommer att tycka mycket om.

Glögg är nog bäst om den inte är för stark :-)