Montaget är gjort av Bernhard Wenzl
Harlemrenässansen, även New Negro eller Black Renaissance, är en benämning på den period av blomstrande kulturell aktivitet som inföll i New York-stadsdelen Harlem mellan världskrigen, det vill säga från tidigt 1920-tal till tidigt 1930-tal. Rörelsens förgrundsgestalter var diktare, författare, intellektuella och musiker som Duke Ellington, Billie Holiday och Josephine Baker lade här grunden till sina internationella karriärer. (Citat: Svenska Wikipedia).
I montaget ovan saknas många namn, bland dem Nella Larsens.
Nella Larsen (1891-1964) föddes i Chicago som dotter till en dansk kvinna och en afrokaribisk man. Fadern försvann tidigt ur hennes liv och så gifte modern om sig med en dansk. En dotter till föddes i det äktenskapet och Nella Larsen berättade om hur svårt det var att växa upp i en så kallad "mixed family". Hon kände att hon levde i ett ingenmansland utan samhörighet någonstans.
Utbildning fick hon på Fisk University i Nashville (Tennessee) det var och är ett universitet för afro-amerikaner - men Nella trivdes inte i den miljön utan gav sig iväg till Danmark där hon stannade i ett par år. När hon återkom till USA utbildade hon sig till sjuksköterska och så gifte hon sig år 1919 - och bosatte sig med maken i Harlem i New York. Där kom hon så i kontakt med den rörelse som fick namnet The Harlem Renaissance och Nella började skriva. Det blev noveller och två romaner; Quicksand (1928) och Passing (1929). Nella Larsen höjdes till skyarna och fick bland annat motta ett fint stipendium för sitt skrivande- men så kom också anklagelser om "plagiat" och en svår skilsmässa. Nella gav upp sin lovande karriär och återvände till sjuksköterskeyrket.
Just nu läser jag "Quicksand" som är en kort och intensiv roman som har stark självbiografisk prägel. Här får vi möta den unga Helga Crane som börjar med att bryta upp från ett universitet i södern. Hon beger sig till New York för att försöka tjäna sitt levebröd och träffar människor i den afro-amerikanska eliten som är hjälpsamma och som intresserar sig för henne.
"There was yellow hair, brown hair, black hair; straight hair, curly hair, crinkly hair, woolly hair. She saw black eyes in white faces, brown eyes in yellow faces, gray eyes in brown faces, blue eyes in tan faces. Africa, Europe, perhaps with a pinch of Asia, in a fantastic motley of ugliness and beauty, semi-barbaric, sophisticated, exotic, were here. But she was blind to its charm, purposely aloof and a little contemptuous, and soon her interest in the moving mosaic waned."
Helga vantrivs ändå och ett förskott på ett arv gör det möjligt för henne att fortsätta sökandet efter sitt rätta jag. Hon far till Danmark för att bo hos släktingar. Allt ser så ljust ut i början men så inträder känslan av leda och utanförskap återigen. Var kan hon slå sig till ro? Det blir till sist USA igen.
"Go back to America, where they hated Negroes! To America, where Negroes were not people. To America, where Negroes were allowed to be beggars only, of life, of happiness, of security. To America, where everything had been taken from those dark ones, liberty, respect, even the labor of their hands. To America, where if one had Negro blood, one mustn't expect money, education, or, sometimes, even work whereby one might earn bread."---
"This knowledge, this certainty of the division of her life into two parts in two lands, into physical freedom in Europe and spiritual freedom in America, was unfortunate, inconvenient, expensive."
"Quicksand" är en mycket stark och tydlig berättelse om utanförskap och om en ung kvinnas sökande efter sin själ. Det är en modern klassiker som kommer i nya utgåvor kontinuerligt (i USA främst).
Jag lider med Helga genom hela boken och jag försöker förstå hennes taggighet och kantighet. Detta är givetvis en problematik som jag aldrig någonsin kan sätta mig helt in i men Nella Larsen är en mycket skicklig psykolog och berättare- det känns som om en del av ridån skjuts åt sidan.
Det är bara att beklaga att Nella Larsens författarskap blev så kort.
3 kommentarer:
Ann Douglas ägnar Nella Larsen ett par sidor i sin Terrible Honesty - Mongrel Manhattan in the 1920s (1995), en intressant kartläggning av amerikanskt avant garde efter första världskriget, med en stor mängd namn och fokus på New York.
Där sägs också något om plagiatet: Nella Larsen drog alltför närgången nytta av en novell av den brittiska poplärförfattaren Sheila Kaye-Smith i sin egen novell Sanctuary som trycktes i tidskriften Forum i januari 1930.
Det var obetänksamt och dumt. Det blev rabalder, och de tre romaner som Nella Larsen sedan skrev fann aldrig någon förläggare, och manuskripten är förkomna.
Men den korta romanen Quicksand från 1928 får gott betyg, Ann Douglas ställer den bredvid klassiker som Jean Toomers Cane och Zora Neale Hurstons Their Eyes were Watching God.
Neila Larsen försvann från den litterära horisonten: "What became of Larsen herself, a consummate stylist, a woman of haunting beauty, high education, edged subtelty, and potent half-strengths, where she lived, how she died, was long unknown. It has recently been discovered, however, that she spent her last decades in obscurity as a nurse at Governeur Hospital in New York; her death on March 30, 1964, occasioned no obituaries."
Ivo Holmqvist: Vilket sorgligt slut ändå för en så begåvad kvinna. Jag tyckte mycket om "Quicksand"- och huvudpersonen Helga. Tack för den värdefulla informationen om denna mycket speciella författarinna.
Ivana: Jag har letat och letat men kan inte hitta någon svensk översättning. Det är väldigt tråkigt för "Quicksand" är en mycket läsvärd roman.
Skicka en kommentar