söndag 27 oktober 2013

Öppen stad



En modern flanör i ett modernt New York. Teju Cole skriver om Julius som vandrar runt i den stora staden med huvudet fullt av tankar och minnen. Nutid och förflutet flyter samman till en vindlande och mycket stark berättelse om en ung man som hör det nya och brusande samhället till.

En modern klassiker spår jag att den här romanen kommer att bli- för det här är ett djupt nedslag i den tid som väl ska kallas för det nya (läs 2000-talet) århundradet. Intrycken är så många och allt är så flyktigt. Mötena är många men vad stannar kvar och vad försvinner bort i det där oändliga bruset?

Julius är märkligt passionslös och det enda som berör honom egentligen är musiken som lyckas slå hål på det hårda skal som han omger sig med. Han rör sig ganska känslolöst genom världen och detta trots att han i sitt yrke ska hantera just männikskors känslor (han är psykiater).

En av de mest berörande passagerna  finner man i slutet av romanen-  när Julius hittar den kyrkogård som blivit sista vila för alla slavar som mist livet i staden New York.

" Det som omslöt mig den där varma morgonen var ett eko som skallade genom århundraden, ekot av slaveri i New York. Vid Negro Burial Ground, som den då hade benämnts, och vid liknande begravningsplatser längs den ostliga kuststräckan, bar de utgrävda kropparna spår av lidande: trubbigt våld, grov misshandel. Många av skeletten hade brutna ben, bevis på de plågor de hade fått utstå i livet.----- I några av kistorna hittade man snäckskal, pärlor och polerade stenar, och i dessa hade forskarna sett spår av afrikanska religioner, riter som kanske bevarats från Kongo eller någonstans lägs Västafrikas kust, där så många människor hade tillfångatagits och sålts som slavar."

Om den här boken har det skrivits en hel del både i tidningar och på bloggar- inspirationen att läsa denna moderna roman fick jag av Hermiajag länkar till hennes fina recension.

1 kommentar:

Hermia sa...

Gott att höra att du läst, och att jag lyckats inspirera!

Jag tänker också på romanen som en "modern klassiker". Den har tänker jag förankringar både bakåt, i nuet och framåt, den greppar över så mycket.

Har du läst Coles fina text om Tranströmer i SvD?

Jag hade den stora glädjen att höra författaren samtala med Daniel Birnbaum på Stockholm Literature - ett samtal som greppade över livet och som jag önskade inte skulle ta slut.