onsdag 30 januari 2013

Hedemoraparnassen





Mimmimarie har nått fram till år 1937 i sin genomgång av Svenska Dagbladets årsböcker. Denna tisdag presenterades en skara nya namn och jag lade pannan i djupa veck. Vem var alla dessa nu säkert glömda författare?

En av dem har jag letat fram lite information om och jag blev glatt överraskad att se att Kerstin Hed (egentligen Hilda Gunilla Olsson) tillhörde den så kallade Hedemoraparnassen.

På Lagmansgården i Hedemora (ett pensionat) levde och verkade författaren Martin Koch (1882-1940) och hustrun Sian. Här träffades författarna - både de lokala förmågorna och de kanske lite större namnen. Ivar Lo- Johansson och Harry Martinson var  flitiga gäster här- liksom Nils Ferlin. Hedemora var den gången (mest på 1930-talet) ett livligt kulturellt centrum.

Martin Koch är en av de allra främsta så kallade svenska proletärförfattarna och romanen "Guds vackra värld" (1916) är kanske hans mest kända bok. "En suggestiv och makaber skildring från den undre värld, som lever sitt intensiva, jagande och jagade liv också i vårt land. I sin våldsamt naturalistiska skildring skyr författaren icke att använda de grällaste färger; han tecknar dock icke enbart- om än med förkärlek- samhällets olycksbarn, de asociala, proletariatets proletariat, utan också människor av verkligt kärnvirke."Guds vackra värld" växer till en socialpsykologisk studie av stora mått" (Sigurd Westberg i Levande svensk litteratur).

 Martin Koch använde sig även gärna av satir och i hans ungdomsroman "Vattendroppen" (från 1912) är det nykterhetsrörelsen som får sig en rejäl känga.

Kerstin Hed är idag en bortglömd författarinna men ett av hennes alster- en sång- blev faktiskt nästan till en landsplåga en gång på 1960-talet.

SPELOLLES GÅNGLÅT

Löven de grönska i sol kring alla vägar
och alla lärkor sjunga den långa vårens dag.
Hän genom hagar jag gångar som jag plägar –
en stackars fattig speleman, en speleman är jag.
Sol, sol, sol i de glimmande snår,
sol, sol är det var jag går –
en speleman, en hjärteglad,
en speleman, en speleman är jag

Kan jag väl klaga, när i den gröna hagen
jag hör hur trasten spelar sin flöjt med raska tag,
gökarna ropa den hela långa dagen
och backens alla blomster dofta till behag
Sol, sol, sol i de glimmande snår
sol, sol är det var jag går -
en speleman, en hjärteglad,
en speleman, en speleman är jag

Martin Koch-sällskapet har en mycket fin webb-sida med bilder och information om de författare som var knutna till Lagmansgården.

2 kommentarer:

mimmimarie sa...

Intressant. Jag hade heller inte hört talas om dessa författare tidigare.

Ingrid sa...

Mimmimarie: Du gör verkligen fina fynd i dina årsböcker!!