Dame Edith Sitwell eller hur man överlever en övermåttan gräslig barndom

Den landade i brevlådan idag- Edith Sitwells självbiografi. Gammalt och slitet är det, mitt exemplar och det luktar gammal källare (pyha! som min danska "tante Gudrun" skulle ha sagt- hon var nämligen lite fin i kanten...).

I förordet skriver dame Edith att hon inte har varit ute efter att skada någon med sin bok- men så kommer det lite utvikningar och hon förklarar att eftersom hon förolämpats svårt av både Percy Wyndham Lewis och D.H. Lawrence så anser hon sig tvungen att "give them a few hard slaps". Hon tillägger också att hon inte har attackerat någon (bara om denne någon har attackerat henne först)- påminner inte detta om förklaringen till de flesta krig? Hur som helst efter två kapitel börjar jag förstå vartåt det barkar hän.....

Redan på sidan 20 förstår man att föräldrarna inte är några personer hon håller särskilt högt. Modern i synnerhet blir överöst med galla- (jodå, det kanske hon förtjänade, vad vet jag). Så här skriver Edith : "My mother bore a likeness to this great line describing the Furies" "The barren daughters of the fruitful night". " Nothing was born in her head, which was barren; but my brothers and I were born of her fruitful night."

Modern beskrivs som en latmaja som älskade att ligga i sin säng och dra sig om morgnarna- bara för att hon inte visste vad hon skulle företa sig. Visserligen läste hon dagstidningen men hon lyckades genast glömma allt vad hon läst. Fadern var en man vars största nöje var att promenera fram och tillbaka utanför huset- "he would succeed in appearing like a procession of one person- he being the head, the beginning and the end."


Stackars Edith - hon var det första barnet av tre och dessutom flicka (inte alls uppskattat)- dessutom liknade hon inte en pekingeser (vilket hon tror att fadern skulle ha uppskattat). Hon var också intelligent och det gillades inte alls. "My eighteen-year old mother had thought she was being endowed with a new doll- one that would open and shut its eyes at her biddning, and say "Papa", "Mama". I was unsatisfactory in those ways, as in every other.

Jag anar att detta kommer att bli spännande läsning.