Teknikens underverk- Fredrik Lindström visar vägen

Kossan.se

om låneapparater

(Bilden är lånad)
-

Det har blivit riktigt spännande att låna böcker på biblioteket sedan nymodigheten "lånemaskin" installerades i somras. Idag hade jag en väldigt lång konversation med apparaten i fråga- sedan käkade den upp min "pin-kod" till tack (och snodde även med sig efterföljande låntagares pinkoder)- ack ja- teknikens underverk. Bibliotekarien såg aningen trött ut och suckade- "ja, det har blivit inkörningssvårigheter." Men jag har fått en ny pin-kod och mina böcker är lånade manuellt idag- och detta är ju inte något jätteproblem egentligen- bara en liten "added irritation". Fast... nog hade jag lust att säga "apparat-a-le" (för att i någon mån citera Fredrik Lindström när han ringde till SJ för att boka tågbiljett).

-

Kan det bero på att jag lånade "Google-koden" månne? :-)

Två ständiga följeslagare

(Fotot föreställer inte Egeiska havet... detta är Öresund)

Under sommaren har jag haft två böcker liggande bredvid sängen- och jag läser lite då och då- ett kapitel- några sidor. De här böckerna börjar kännas som gamla vänner vid det här laget... Frans G Bengtssons "Sällskap för en eremit" och Anders Österlings "Horisonter".

-

I kapitlet "Lycklig resa" skriver Frans G Bengtsson om den optimala reseuppelvelsen- för hans del skulle den gå till Cykladerna i Egeiska havet för

-

"Ingen större apparat vore behövlig, endast ön och himlen och havet, homeriskt färgat eller bara blått; någon att småprata med kanske också, samt något att dricka som alls inte behövde vara särskilt märkvärdigt; eventuellt dessutom en hellensk gubbe med båt och fiskedon att tillgå, och en gumma som kunde steka fisk och skaffa getost och oliver. Där, påstås det, på de bästa Egeiska öarna, händer aldrig någonting; där har allting av vikt hänt för mycket längesedan, och därför är stillheten nu stor; och allt onödigt mänskligt surr, till och med telefoner, är endast en harmlös fantasmagori någonstans långt borta på andra sidan horisonten."

-

(Ja, detta skrevs förstås på 30-talet och det var naturligtvis innan ryggsäcksturismen kom igång en masse).

-

Jag vill dock hävda att Bengtsson fångar resans och resandets själ med sina ord.

Dessutom....

fanns den här diktsamlingen inne. Nelly Sachs i översättning av Gunnar Ekelöf. Nelly Sachs är mycket aktuell igen i höstens bokflod. (Aris Fioretos bok -Flykt och förvandling-är jag väldigt nyfiken på-)
-
Einsamkeit lautlos samtener Acker
aus Stiefmutterveilchen
verlassen von rot und blau
violett die gehende Farbe
dein Weinen erschafft sie
aus dem zarten Erschrecken deiner Augen-
-
Gunnar Ekelöf översätter/tolkar:
-
Ensamhet ljudlös ett sammetsfält
av styvmorsvioler
övergivet av rött och blått
violett den rådande färgen
din gråt skapar den
ur dina ögons milda skräck-

Vilken tur jag hade

Lennart på Den långsamma bloggen skrev om Virginia Woolfs bok " London "(Ellerströms förlag)- den fanns på biblioteket och jag har redan hunnit sätta i mig några kapitel. Helt underbar bok! Oemotståndlig. Även jag rekommenderar å det varmaste- (och det kapitel som Lennart fastnat för är nog det som jag också faller pladask för!) Boken stod under Ne i hyllorna.

Sjöjungfruns andra fot- en roman av Mia Couto

En liten, knubbig och tilltalande bok (från Leopard förlag)- men- den ska inte sträckläsas. Det förlorar den definitivt på. Mia Couto, som jag har skrivit lite om tidigare är från Mocambique (med cedilj). Han skriver på portugisiska och jag är själv speciellt nyfiken på hans poesi-undrar om den någonsin blir översatt till svenska... (hoppas kan man).

-

Vad som verkligen imponerar mig med den här berättelsen är hur skickligt författaren väver in sina trådar i tyget- dvs materialet som blir till bok. "Magisk realism" har man kallat det för. Tre olika historier sammanfaller till en enda och det blir som en saga alltsammans- men i detta finns en verklig bakgrund.

-

Vi rör oss mellan 1500-tal och nutid- en fallen stjärna (som inte är någon stjärna), en staty av jungfru Maria (eller är det mamie-water?)- och två amerikaner med underligt "uppdrag".. alla får sin plats i denna berättelse.

-

Jag känner det som om Mocambiques historia berättas för mig genom de många kapitlen. Det är en resa mellan århundradena och en resa mellan myt och verklighet på samma gång. Persongalleriet är myllrande och ibland blir det lite svårt att hålla isär alla dessa människor- men här finns jesuitmissionären, slavhandlaren, "goeserna" och i modern tid också de två afro-amerikanerna som söker sina ursprung. Alla har sin betydelse och alla har sin historia- i den stora historien. Och... kontinenten Afrika fortsätter att förbrylla... och locka....

-

De som dog

har inte försvunnit.

De färdas

i vattnet som flyter förbi.

De är vattnet som sover.

-

De döda

har inte dött.

De lyssnar

till de levande och till tingen.

De lyssnar på rösterna från vattnet.

-

Birago Diop (från första sidan i boken)

Det var då självaste röe nisse....

Sanna skrev om Sylvia Townsend Warner-och jag beställde ganska snabbt "Summer Will Show" från Amazon- jag får vänta ett par dagar till på mitt paket- men... så var jag inne och rotade på bloggen "Dovegrey reader"- där hittade jag en bok om brevväxlingen mellan William Maxwell och Townsend Warner... båda författare som intresserar mig. Jaha... det blir väl till att göra ännu en beställning inom kort...

På min tyska önskelista....

I veckans "Boklördag" från Dagens Nyheter rosas Christa Wolfs senaste bok av Dan Jönsson, som kallar den ett självrannsakande storverk. Nu undrar jag när den kan tänkas komma i svensk översättning? Undrar också om om jag kan tåla mig .... fast jag får väl vänta på pocketupplaga åtminstone. Den inbundna versionen kostar ganska rejält med euros... 25 för att vara exakt.... och så tillkommer porto....
-

Poema da Despedida av Mia Couto

-
Nej, jag varken talar eller förstår portugisiska (och det är jag mycket ledsen för)- men den här videon kände jag ändå väldigt för... och jag önskar att någon ville översätta Mia Coutos dikter till svenska....

En författare från Mocambique

Mia Couto är en mycket flitig författare- tyvärr finns inte särskilt mycket av hans produktion i svensk översättning. Därför är det mycket spännande att nu kunna ta del av hans roman "Sjöjungfruns andra fot" (den är från 2006 men kom ut här i Sverige först i år).

-

Jag läser ... och läser. Snart är jag på sidan 395 som är den sista- då ska jag försöka ta mig samman och skriva några rader om boken.

-

Beira - My birth water (sista raderna)

-

In my city, people would walk on the ground without feeling macho tremblings.

Under each step, there would be no more than a brief shiver,

a fragile sigh.

Because, softly lying down, the earth seemed to be naked.

Like this, undressed,

it was a woman who was devoted not only to the body,

but to our whole lives.

I think of my city like a tear,

a leftover from the sea,

peeking through the window of nostalgia.

-

Mia Couto

-

En länk om både boken och Mia Couto lämnar jag här.

Några ord om Josefine Sundströms "Vinteräpplen"

Jag får väl skylla på åldern... för jag visste faktiskt ingenting om Josefine Sundström. (Min väninna och jag brukar kommentera "löpen" ibland och så frågar vi oss- "vem f-n är det? Är det någon vi bör känna till? " ) Kanske borde jag vara lite mer alert- men hur som helst- fördelen i det här fallet var väl att jag inte hade några förutfattade meningar (och det kunde jag lätt ha fått, tror jag).

-

"Vinteräpplen" är en debutbok- och jag är mycket imponerad. Josefine Sundström har gått bakåt i sin familjs historia och använt sin "författar-frihet" för att skapa en roman om tre kvinnor- och deras öden. Susanna, Marie och Tova (mor-dotter-barnbarn) växer alla upp i Österbotten - på en ö utanför den lilla staden Kaskö. Boken är indelad i relativt korta kapitel där var och en av kvinnorna får komma till tals- det gör att det hela blir åskådligt och lätt att följa.

-

Det är en svart historia som målas upp- tiderna var hårda och livet var hårt. Här lämnas inte något utrymme för att vara romantisk och känslosam- det är verklighetens lagar som styr. Susanna är en mycket stark och "rivig" kvinna- okänslig- men sådan har livet gjort henne. Marie är hennes yngsta dotter och något förståndshandikappad. Det är svårt att läsa om hur den lilla blir mobbad i skolan och sedan får slita hårt i hemmet också. Tova- Maries dotter blir familjens hopp- duktig i skolan och skötsam- men så möter hon en "gubbpitt" för att använda Susannas mest frekventa epitet vad gäller det manliga släktet. Våld blir vardagsmat för Tova i hennes äktenskap med Timo- en hustru-och barnmisshandlare av lägsta rang.

-

Till slut vinner ljuset över mörkret- Tova vågar att gå emot det farliga- och då upplöses det i stoft... (jag tänker på Djaudar....som gick rakt emot monstren i sagan). Det finns hopp och ljus- och det svarta går långsamt över till något på en vit-skala......

-

Jo, jag tycker mycket om den här boken- den beskriver kvinnors liv både som det var förr och som det kan vara nu (tyvärr). Jag känner igen en del interiörer från min egen släkthistoria- (Det var ingen sinekur att växa upp i Värmlands fattiga torpstugor under förra och förrförra seklet). Jag tycker att Josefine Sundström fångar just det svarta mycket väl (och jag har sett att en del kritiker tycker att det blir för svart...- men det var ju så det var!) Kvinnornas kamp och det ständiga slitet. "Vinteräpplen" är en bok som lämnar spår efter läsningen- ilska känner man men också visst hopp- det går att bli fri, det går att komma loss, det går att återerövra sitt liv.

-

Jag hoppas att Josefine Sundström fortsätter att följa författarbanan!

-

Även Titti har läst och gillat Vinteräpplen.

Vinteräpplen.. fortsättning följer

Jag sträckläste.... jag är mycket imponerad av Josefine Sundströms debutroman. Mina tankar om boken... ja, de kommer så småningom.

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov

Omslagsbilden till "Döden och pingvinen" tycker jag ger en god bild av berättelsen- det är absurt, komiskt och mycket svart- på en gång.
-
Misja är en ledsen kungspingvin som skänkts bort av djurparken i Kiev- nu bor Misja hos Viktor och matas med fisk och får bada kallbad i lägenhetens badkar. Viktor drömmer om att skriva romaner och noveller men han erbjuds i stället arbete (av en tidning) som "nekrologförfattare". Det blir många nekrologer och det betalar sig bra- men.... nekrologerna skrivs för ännu levande personer och de signeras alla med "kamraterna" (dessutom är de inte särskilt smickrande).
-
Viktor blir snabbt indragen i en karusell som han inte kan styra- många udda personer kommer in i hans liv- och han börjar till slut fatta att det han sysslar med inte är precis ofarligt. Till råga på allt blir Misja mycket svårt sjuk och en hjärttransplantation är enda räddningen för den sorgsna kungspingvinen.
-
Det är ett minst sagt obehagligt samhälle Kurkov beskriver i sin roman- här har allt ett pris och ingenting ett värde. De flesta låter sig mutas och moral... ja... den existerar inte längre. Så här uttrycker författaren sig på sidan 244:
-
" Det är någonting väldigt fel med det här livet, tänkte han där han gick och stirrade i marken. Eller så har själva livet förändrats så att det bara utanpå liknar det förra, enkla och begripliga livet. Inuti är det som om mekanismen har gått sönder, och man vet inte längre vad man ska förvänta sig av gamla, välkända ting som en limpa ukrainskt bröd eller en telefonautomat. Någonting främmande och osynligt gömmer sig under ytan på allt som är välbekant, inuti varje träd och varje människa. Allt bara ser ut som det gjorde när man var liten."
-
Jag tyckte mycket om "Döden och pingvinen"- den väcker många tankar- och frågor. Fortsättningen- "Pingvin försvunnen" tänker jag läsa å det snaraste.

Meilleures ventes Littérature scandinave

Fem bästsäljande på Amazon-Frankrike-"Littérature scandinave"-listan. Katarina Mazetti ligger bra till.... Nyfiken blev jag på den isländska författarinnan Audur Ava Olafsdottir- jag hittade inte hennes bok i svensk översättning- men på danska fanns hon. "Rosa candida" har blivit till "Stiklingen"

-

"Stiklingen" handlar om en ung islänning som reser till ett land i Syd-Europa för att arbeta i en klosterträdgård. Jag har inte hört talas om boken men nu är mitt intresse väckt.

Pingvin på gång....

" Kungspingviner är omkring 90 cm långa och väger 11 till 15 kg. Hanar är i genomsnitt två kilo tyngre än honor." (Bild och information från Wikipedia).
-
Om "Döden och pingvinen" av Andrej Kurkov ska jag snart skriva några ord. Helt klart är att jag känner att jag måste läsa fortsättningen också... hur ska det gå för Misja och hans husse?
-
"Döden och pingvinen" är en svärtad berättelse med humor.

Ketchupeffekten

Ben Jelloun, Tahar, Min mamma
Hce


Couto, Mia, Sjöjungfruns andra fot
Hce

Det är alltid samma visa... jag beställer ett antal böcker och så händer ingenting, ingenting och plötsligt.... väller de bara in. Nu ska jag raskt cykla ner och hämta nästa två blivande läsupplevelser (hoppas jag).

Tre apor

Mja, ... tja... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är ingen dålig bok- visst inte- men mig fängslar den inte. Visst tycker jag att det är både gripande/sorgligt och även "svart-humoristiskt" ibland men "Tre apor" kommer jag nog snabbt att glömma bort. Tyvärr- kanske jag inte gör boken rättvisa? Jag vet inte. En pojkes uppväxt i Göteborg. Den judiska församlingen under en brytningstid- en familjs svårigheter. Israel och det ständiga krigandet.... Några ingredienser. Däremot blir jag nyfiken på Mendel-Enks "Med uppenbar känsla för stil"- och den tänker jag låna hem å det snaraste.

Några länkar med fransk anknytning

(Fotot från- bärnstensmuséet i Kämpinge)

Jag har fått lite länktips under veckan- först till Yakeo som är en site med så gott som alla franska tidningar och tidskrifter. Under tidningen L'Express sorterar "Lire" ett månadsmagasin om böcker och läsning. Väldigt mycket att ta del av där, enligt min väninna.
-
Lite fransk TV....M6replay och så en site för brevvänner/mailvänner moncoindejardin- det är en (fransk-kanadensisk site.)
-
Jag tycker själv mycket om det gammaldags sättet att skriva på- det vill säga "snail-mail"- men har förståelse för att det kan kännas svårt att hinna med med alla de moderniteter som finns idag (twitter, sms, epost, facebook etc)- men... det är något alldeles speciellt med ett handskrivet brev.... Jo... det är väl långsamhetens lov jag vill framhålla....

Mitt förhållande till biografier

är gott- men så är jag väldigt mycket över 40 också... om det nu är åldern som avgör (och jag tror nog det, trots allt.)

-

På bilden ovan "Truth and Beauty" av Ann Patchett - en bok som vill hedra Patchetts vänskap med Lucy Grealy. Ann och Lucy möttes när de var 21 år och följdes åt fram till Lucys alltför tidiga död. Lucy - eller Lucinda Margaret Grealy blev knappt 40 år gammal- och hon fick ett svårt liv. Lucy drabbades av Ewings sarkom som mycket ung- och sjukdomen satte sig i ansiktet. Tuffa cellgiftsbehandlingar krävde sin tribut av den unga kroppen- och själen. Det här är en berättelse om stark och underbar vänskap. Vänskap som egentligen är kärlek i sin högsta potens. Jag berörs mycket av den här boken för också jag har haft just en sådan vänskap- med samma tragiska slut. Min vän hette Susan och vi möttes också unga (jag var också 21....)- Jag känner igen mycket i Ann Patchett's bok- också hur svårt det ibland kan vara att inte tappa taget om vänskapen... den prövas ibland mycket svårt. "Pettest of my pets" skriver Patchett på första sidan... och jag får tårar i ögonen... I korthet sagt- det här är en biografi eller vänbok med stor känsla- en bok som jag tycker att man ska läsa för att ta in en vänskap som varar i all evighet.

-

Om Mary Kingsley- forskningsresande i Afrika skriver Signe Höjer. En bok om en mycket viljestark och originell dam som var väldigt före sin tid i mycket. Mary Kingsley hade "lång viktoriansk kjol, höghalsad vit blus och en liten skinnmössa knuten under hakan"- Hon for omkring på kanot i Afrikas träskmarker- krokodilerna skrämde hon bort med en smäll med sitt paraply.

-

Det är precis ett sådant här liv/sådan här person som jag älskar att läsa om- någon som gör det som är mycket annorlunda.

-

"Och livet skrev" av Elise Ottesen Jensen- eller Ottar som hon också kallades. Jag är gammal nog att komma ihåg denna energiska dam som var mycket aktuell ända in på sent 60-tal. Elise Ottesen Jensen grundade RFSU år 1933. Hon kämpade som ett lejon för kvinnors rättigheter. Hennes självbiografi är verkligen läsvärd.

-

Flera biografier- ja, Maria Wines "Minnena vaknar" om hennes liv med Artur Lundkvist, tycker jag mycket om- Carina Burmans ganska tjocka lunta om Klara Johansson- K.J.-är mycket välskriven och gjorde att jag äntligen kom mig för att plocka fram min mammas gamla böcker av just Klara J-. "Reborn" av Susan Sontag är den otroligt fascinerande berättelsen om den unga, brådmogna Sontag. (tack till Snowflake för att hon skrev så lockande om denna bok!)

-

Om biografier...

Fotot har inte ett smack att göra med biografier- (hittade skylten i Kämpinge- och tyckte att den var trevlig)

Vixxtoria skriver om sitt förhållande till biografier- och jag ska försöka skriva lite om mitt senare idag- och fundera över vilka biografier som har betytt mest för mig i läshänseende. Jag tror att det är lättare att tycka om just biografigenren om man har passerat -ja, låt oss säga de 40-- men givetvis är vi alla olika.

-

Jag återkommer....

Apor, pingviner och vinteräpplen

Plötsligt kom det två böcker på en gång- efter en himla massa månaders (nåja, fyra för att vara exakt) väntan damp äntligen Stephan Mendel-Enks "Tre apor" in på biblioteket - samtidigt som Josephine Sundströms "Vinteräpplen". "Döden och pingvinen" är jag mitt uppe i- och hoppas bli klar med den idag- en annorlunda berättelse... utan tvekan. Otäck.

Ett något större projekt...

Herman Bangs "Tine" är en kärlekshistoria med stark anknytning till dansk-tyska kriget av år 1864. Jag har länge velat läsa just den boken - bakgrundsmaterial har jag också.... "Slagtebaenk Dybböl" är en dokumentär skildring av kriget- skriven av Tom Buk-Swienty. Utgiven på Gyldendals förlag. På svenska finns "Spelet om Schleswig-Holstein" av Mats, Lars och Sven Dahlbom. (Där ges ett vidare perspektiv).
-
"Slaget havde en ejendommlelig skönhed over sig. Mod öst kunne man se morgonsolens stråler kaste glans over Dybböl Banke. Til höjre langs sundet rejste enorme rögsöjler fra de braendende hytter ved Ulkeböl Vestermark sig lodret op i himlen. På vaenstre side så man Vemmingbunds skraenter langs kysten indhyllet i tågen fra de snehvide eksplosionsskyer, som uafladeligt blev udspyet fra batterierna på Broager. Fra bakkens fod blitzede der konstant et baelte af flammer; den klare, blå himmel og det rolige, mörkeblå hav omrammade dette billede af ild og flammer og rög, som udgjorde et storslået skue. Larmen var frygtingydende, mere öredövende, end jeg nogensinde tidligere havde hört det. (Edward Dicey, brittisk krigskorrespondent, Dybböl den 18 april 1864. Från "Slagtebaenk Dybböl" av Tom Buk-Swienty)

Näst på tur

Om Viktor och pingvinen Misja. Jag tror att det blir en något annorlunda läsupplevelse på cirka 300 sidor.

Några ord om "De fattiga i Lodz" av Steve Sem-Sandberg

Jag har ännu några sidor kvar att läsa men större delen av boken är konsumerad- i en sittning. Det var väldigt svårt att släppa taget när jag en gång börjat tränga mig in i berättelsen. Länge har boken om gettot i Lodz fått vänta i min bokhylla- många sidor tjock, svårt ämne... det kräver att man tar sats.

-

Ja, det är tungt att gå tillbaka i historien med Sem-Sandbergs hjälp. Han har källforskat mycket noggrant. Det finns en 3000 sidor lång krönika om gettot i Lodz och därifrån har det mesta i den här berättelsen hämtats. Många personer har väckts till liv igen- och så blir de odödliga trots sin dödlighet. Trots det rika persongalleriet fastnar man ändå i den person som det hela egentligen handlar om- Chaim Rumkowski- gettots ledare. Han som sålde sin själ till djävulen. "Ich bin Rumkowski. Melde mich gehorsamst".

-

Under fyra år varar Rumkowskis rike- och når sin kulmen i september år 1942- då begär tyskarna att gettots barn ska deporteras. Vad gör Rumkowski? Jo, han håller ett tal- "ge mig era barn"- fastän han vet precis vilket öde som väntar dessa stackars små. Här tar historien så en vändning- men överallt finns svält, förnedring, död och sjukdom. För min egen inre syn ser jag svarta fåglar som svävar... grått töcken och i fjärran också änglar.... för änglar tänker jag på när jag läser om de små barnen som skickades till sin kvalfulla död med Rumkowskis hjälp.

-

Gettot upplöstes i augusti 1944. Då fanns bara 877 levande kvar därinne.

-

Mikael van Reis har skrivit en ypperlig recension om boken och han talar om "Människoföraktets bråddjup och det slutna rummets obönhörliga faktum". Bättre kan det inte sammanfattas.

-

Boken finns nu i pocketutgåva. (bonnierpocket). Jag har väntat min rundliga tid på att läsa- men dristar mig ändå att säga : Läs, läs, läs ! (Om det nu finns någon kvar därute som varit lika långsam i starten som jag har varit).

Vackra gamla böcker....

Den här vackra exemplaret av "Dikter" av Verner von Heidenstam hittade jag under mitt frenetiska letande i morse. Tryckt år 1895 på Albert Bonniers tryckeri.

-

Inledningsdikten- Tiveden- är riktigt kuslig... här de första raderna

-

Hör furornas dofva sorgemusik,

med förstämda trummor och tubor i moll,

en blåkullahymn med suckar och skrik

i ödemarken diktad av troll!

Och vad ska jag läsa nu???

Här har jag gått och rotat runt bland hyllorna- rastlöst- sökande efter den optimala läsupplevelsen (i väntan på att min biblioteksbeställningslista ska börja röra sig en aning). Jag har många dåliga samveten som ligger och väntar i diverse hörn och skrymslen .... men vad ska jag börja med... Ibland blir det för mycket och då känns det som om skallen ska börja koka... åsnan mellan ett antal hötappar- det är jag i ett nötskal just nu. Jag bläddrar lite förstrött i en bok- tar upp en annan.... lägger tillbaks... en riktig vele-maja är jag!

Il y a un "bambi" dans le parc...(totalt utomämnes)

Min lilla gäst från Frankrike (10 år gammal) kom instörtande och ropade "un bambi"! och visst var det så- två rådjurskid i stadsparken.... lite ovanligt här- och lite nervöst också- många lösa hundar och trafiken är inte alltid så stillsam utanför. Jag lyckades få till ett foto (dåligt förstås) på min egen promenad, lite senare. Måtte de stackars djuren klara livhanken.

Min reservationslista bara växer...

Ben Jelloun, Tahar, Min mamma
Hce



Couto, Mia, Sjöjungfruns andra fot
Hce



Heberlein, Ann, En liten bok om ondska
Dg
2010-08-21
2



Mendel-Enk, Stephan, Tre apor
Hc
2010-04-28
1



Rosnay, Tatiana de, Bumerang
Hce
2010-08-22
2



Stig, Oline, Jupiters öga
Hc
2010-08-23
6



Sundström, Josefine, Vinteräpplen
Hc
2010-08-23
1

I takt med att höstutgivningarna sätter igång växer min lista.... Mendel-Enks bok har jag dock väntat länge på. (Det var då själva f-n vad folk läser långsamt har någon månne tappat boken på badstranden??....) Oline Stigs bok är det ganska lång kö på... fem personer före mig. Jag är övertygad om att listan kommer att växa.... Inköpsförslag har jag lämnat på Bertina Henrichs bok "Schackspelerskan" men jag vet inte om biblioteket bryr sig.... vi får väl se. (Annars blir det fjärrlån).

Nyfiken på....

Antonio Tabucchi (Wikipedia)

I DN:s "Boklördag" fanns mycket att läsa- till min stora glädje ser jag att det kommer ut en hel del "från Italien"i höst. Antonio Tabucchis novellsamling "Beato Angelicos flygande varelser" är jag mycket nyfiken på och även flera hittills oöversatta böcker av Pasolini, Magris och Calvino kan vi se fram emot.

-

Jonathan Franzen har kommit ut med en ny roman "Freedom"- den är jag också mycket intresserad av.

-

Däremot blir jag mycket oroad när jag läser Per Wästbergs rader om svensk kulturpolitik - 'nedskärningar på litteraturområdet, allt mindre satsas på översättningar till och från svenska'. "Alla andra länder i norra Europa satsar mer än Sverige" (på översättningar). Skrämmande och beklämmande- det känns inte bra alls.

Sommaren är trött

I Fredrik Lindströms diktsamling "Jag är en sån som bara vill ligga med dej" finns dikten "Sommaren är trött"-här några rader....

-

-- Sommaren är trött nu,

börjar tvivla på sin uppgift,

vill inte ha någon kämpande vid sin sida.

Hon vill ge upp nu,

sådär som vi människor

aldrig får göra.

-

I skogsranden väntar hösten,

utmanaren som

vill leda oss vidare,

gå före med klar blick,

som en som mött döden förut

och vet att den inte är slutet.

Adelsprivilegier

Om de sitter som spindlar i näten de där fideikommissarierna det vet jag inte- men ett står klart för mig när jag nu läst ut Björn af Kleens bok/reportage "Jorden de ärvde" - och det är att vissa adelsprivilegier sannerligen inte är avskaffade.
-
Jag själv trodde i min enfald att fideikommissens tid var över sedan länge (det är kanske inget man går och funderar på så där till vardags- i vart fall inte om man tillhör vanlig svensk torparklass). Det enda jag minns är alla de skriverier som varit/var om Carl Piper och hans Christinehof (Pipers mor blev änka när hon väntade barn och hade Carl blivit en "Carolina" hade Christinehof kanske sett annorlunda ut idag- Carl Pipers mor blev så småningom sambo med en jordbruksminister (Netzén) och därifrån kom nog en hel del påverkan på hur just Christinehof skulle skötas- antar jag.
-
Björn af Kleen har skrivit ett mycket intressant-( ja, man får väl kalla det för) reportage- om bland annat fideikommissernas fortsatta bestånd i Sverige. Hur kan det komma sig att denna anomali (för det tycker jag att det är) kan tillåtas här när alla andra Europeiska länder lyckats göra sig av med den? Feodaltiden verkar fortsätta. Adelns välde varar kan man säga. Det är stora jordegendomar det är fråga om. Adeln söder om Dalarna äger mer än 400 000 hektar jord- vilket är mera än hela Gotlands yta. Godsägarna har en alldeles egen lobbyorganisation också- "Sveriges jordägareförbund" (bara namnet...). Hälften av medlemmarna är adliga. Björn af Kleen konstaterar att adeln utgör 2,5 promille av Sveriges befolkning men äger 13 procent av jorden.
-
af Kleen beskriver mycket ingående hur relativt lätt det numera går för adelsfamiljer att få sina fideikommiss "utsträckta i tiden" trots en avvecklingslag. Man stöder sig då på en undantagsregel i nämnda lag från 1964 " har fideikommisset synnerligt kulturhistoriskt värde må Konungen förlänga urkunden". Då uppkommer givetvis genast frågan om vad som är "synnerligt kulturhistoriskt värde" och tolkningarna kan göras hur fria som helst, verkar det som.
-
I boken får vi stifta bekantskap lite mer ingående med familjerna Gyllenkrook och af Petersens. Det är synnerligen intressanta interiörer vi bjuds på här. (Det skulle kunna bli till många "Brideshead Revisited" för rätt författare...).
-
Det är en mycket läsvärd bok som af Kleen har skrivit (fast han kunde ha hoppat över kapitlet om Lundsberg- det tycker jag inte hör hemma i sammanhanget)- man häpnar och baxnar under läsningens gång. Läs själva och se och fundera!!

En avstickare

Igår var jag på utflykt med "sightseeing" till den stora staden Trelleborg. Söderslätts bokhandel är ganska trevlig att gå in och "rota runt i"- jag kom hem med pocketupplagan av Björn af Kleens bok. (Jag har länge velat läsa den och den finns aldrig inne på biblioteket). Om den svenska adeln och dess besvär att vidmakthålla sin makt genom jorden... (fideikommisser )handlar det om i synnerhet. Fast... besvär och besvär... det verkar gå lekande lätt att hålla fast vid de där utdaterade institutionerna. Intressant läsning är det hur som helst och jag har ganska många sidor kvar.
-
Björn af Kleen inleder boken med några sidor om Evelyn Waughs "Brideshead Revisited"- temat: en aristokratisk familj på väg mot undergången. Hur står det till med den svenska aristokratin? Ja, om det ska jag läsa i "Jorden de ärvde" (jag misstänker att undergången är långt borta....)

Bokstudie

Bok av ett annat slag... ett vackert träd är det..... alla årstider. Det är fortfarande mycket blött i markerna efter förra veckans störtregn.

Pia Tafdrup läser "Aegteskab"

Flyttfåglar.....

Foto:Isak Hoffmeyer
Jag läser Pia Tafdrups "Traekfuglens kompas" (Traekfugl = flyttfågel). Svindlande dikter som för mig bort - över horisonter och ut i både kända och okända världar. Känsla, vemod, skönhet... allt finns här.

-


Afsked


-


-Vi ses, siger vi


med et smil efter et möde,


hvor glöder sköd gnister


op i mörkret, og vi glemte


smerten,


som om en fremtid


fandtes,


et snarligt gensyns


ildskaer.

Bernur har skrivit en mycket fin recension- jag länkar här.

Något för den händige

Väninnan tyckte att detta kunde passa mig... (med tanke på läckande garagetak, exploderande gräsklippare, larvätna björkar m m.... Fast... det där med att brodera är inte riktigt min grej. (Kanske gör jag ett försök- det är ju inte något avancerat arbete det här precis...)

Ett hem för själen

Vacker är den- boken om Ellen Keys strand. Jag har den bara till låns i ett par veckor. Tyvärr har jag aldrig haft vägarna förbi detta själfulla hus.... det måste ha en alldeles unik atmosfär, föreställer jag mig.

-

Jag citerar från boken:

-

"Människan behöver tystnaden för att få ro och vila. Ellen Key talade om ensamhetens rus och ensamhetens sakrament.

".... ensamheten är en gudinna hvars heliga lund man nalkas, icke med högröstade anspråk utan med blyga böner, och från hvilken man återvänder med goda gåfvor endast om man inför hennes allvarliga ögon lärt känna andaktens hemlighet, den att 'stilla sitt hjärta' ".

-

Ellen Key tyckte att människan måste utveckla sin individualitet- dock inte på bekostnad av andra. "Vi mottaga inga andra intryck för livet än dem vi själva utifrån möta".

-

Här är länken till Ellen Key-sällskapet.

Om vådan av att klippa gräs lite för häftigt

Foto: AP

Jag har råkat ut för en alldeles egen oljekatastrof... där går man och slöklipper sin gräsmatta och plötsligt börjar det ryka och den eländiga maskinen spottar och fräser ut olja överallt. Ack ja- ena dagen blir man nästan översvämmad andra dagen riskerar man att sätta fyr på saker och ting (för att inte tala om all äcklig olja som läckte ut...). Inte vet jag vad som är fel heller- men det lär jag väl få överlämna till någon mera kunnig än mig att fundera på.... Det blir ganska lustiga resultat när man googlar på gräsklippare+ rök+ olja som sprutar....

Kanske finns det någon bra bok i ämnet. Jag måste kolla. Under tiden: Morr, morr och åter morr.

En dikt av Brita af Geijerstam

Brita af Geijerstam blev över 100 år gammal och var aktiv in i det sista. Från hennes diktsamling "Nära" hämtar jag dessa tänkvärda rader:
-
Det surrar i luften
av folk som
frågar:
Hur gammal är du?
Tänk att de vågar.
-
Fråga i stället
vad jag gör
eller tala om något
som båda
berör.
-
Här kommer
mitt svar- ja, lyssna nu.
Jag blir aldrig äldre
än tjugosju.

Höstlika promenader

Vresrosornas förvandling.... hösten är nära...

-

Jag fick lite lästid igår och avslutade Birgit Rausings fina bok om Österlens första målarinna- Ellen Trotzig. Vilken fascinerande dam- egen, förvisso, enstörig också- men ack... vilka tavlor hon målade. Jag önskar jag kunde återge dem från boken.. allihop. Intressant var det också att läsa om Ellen Trotzigs vänskap med Emilia Fogelklou. Jag letade fram en bok från hyllorna "Arnold"- som jag tänker läsa så snart jag får tid. "Arnold" är Emilia Fogelklous bok om maken Arnold Norlind (geograf och Dantekännare).

-

Ellen Trotzig målade flera självporträtt - och hon tyckte också om naturscener- gärna då hämtade från trakterna kring Simrishamn. Jag länkar här till Tomelilla konstsamlingar- många fina konstnärers verk här att njuta av... (inklusive Ellen Trotzig). Tack igen till Mrs C på A room of my own för fint boktips.

-

PS En av mina favorittavlor av Ellen Trotzig är "I Bengtas trädgård". Kärleken till naturen och det lilla som stora i den bara lyser från duken.....