Det osynliga bygget av Arnold Norlind

Arnold Norlind (1883-1929) och Emilia Fogelklou älskade varandra djupt och innerligt- de hann vara gifta i sju år- så dog Arnold och Emilia sörjde djupt. "Det osynliga bygget" kom ut först efter Arnolds död och boken består av cirka tio år av dagboksanteckningar- från tidig ungdom och framåt till och med 1921.

-

Vi möter en man fylld av drömmar och stark längtan efter det vackra i tillvaron- en man som dras till skapande. Anteckningarna består av underbara naturupplevelser, tankar, funderingar - stämningar.... jag kan bara instämma i vad Ragnar Jändel säger "en vacker bok, den stämmer till helg och stillhet". Urvalet är gjort av Klara Johansson som också bidrar med ett förklarande och innehållsrikt förord. Boken i min hand utkom år 1952- (Albert Bonniers förlag) , den är inte svår att hitta men finns bara att få antikvariskt (eller som biblioteksbok). Jag lägger upp en länk till Emilia Fogelklousällskapet här (med foto på både Arnold och Emilia).

-

I september 1904 skriver den unge Arnold:

-

" Det är så vackra dagar nu. Bladen falla så sakta och solen lyser på bladen och det är många blommor kvar. Det är som mötte jag en människa på vägen, som kom till mig och sa: se jag är September, jag strör det sista guldet ut, jag försonar människorna med döden. Och nu skall jag väl snart gå och den hårda kylan skall komma. Men bida, bida, så kommer våren med uppståndelse och liv. Han skall också komma till dig. Och han är lika vacker som jag. Han strör ut guld, och han har frön till alla blommor i sina händer."

-

Februari 1906:

-

" O, vad det är en lycka att se solen lysa på vita gårdar långt ute på slätten. Det ger känslor av rymd och ljus och av rymder fulla av ljus. De se själva ut som om det bara kunde bo lycka i de vita husen. Det är även fönster långt, långt ute som kastar återsken och glöder."

-

"Det osynliga bygget" måste läsas långsamt- men man blir rikligen belönad.

Ett fynd bland mina hyllor

Jag har kånkat böcker idag-från ett rum till ett annat med hjälp av bästa väninnan som är på besök.. Puh! Jag har väldigt mycket arvegods bland hyllorna och blev så glad när jag hittade "Det osynliga bygget"- som består av dagboksanteckningar av Arnold Norlind- sammanställda av hans fru Emilia Fogelklou. Emilia Fogelklou skrev själv om sin Arnold i boken med samma namn (även den är jag mycket lycklig ägare till).
-
Följande rader är skrivna av en tjugoårig yngling.....
-
" Jag vill så gärna skriva min längtans sång, min kärleks sång, min ungdoms höga visa. Det är väl dumt att vara otålig, men det är så svårt när man känner trycket inifrån. När man vill, men intet förmår, emedan själens mur är för svår att genombryta. Kanske när kraften blir större- - kanske det då skall gå, men det är så långt, långt till dess och jag gripes stundom av en ofattbar ängslan. - Jag måste, jag måste!--

Höstlika promenader

Vresrosornas förvandling.... hösten är nära...

-

Jag fick lite lästid igår och avslutade Birgit Rausings fina bok om Österlens första målarinna- Ellen Trotzig. Vilken fascinerande dam- egen, förvisso, enstörig också- men ack... vilka tavlor hon målade. Jag önskar jag kunde återge dem från boken.. allihop. Intressant var det också att läsa om Ellen Trotzigs vänskap med Emilia Fogelklou. Jag letade fram en bok från hyllorna "Arnold"- som jag tänker läsa så snart jag får tid. "Arnold" är Emilia Fogelklous bok om maken Arnold Norlind (geograf och Dantekännare).

-

Ellen Trotzig målade flera självporträtt - och hon tyckte också om naturscener- gärna då hämtade från trakterna kring Simrishamn. Jag länkar här till Tomelilla konstsamlingar- många fina konstnärers verk här att njuta av... (inklusive Ellen Trotzig). Tack igen till Mrs C på A room of my own för fint boktips.

-

PS En av mina favorittavlor av Ellen Trotzig är "I Bengtas trädgård". Kärleken till naturen och det lilla som stora i den bara lyser från duken.....