(Fotot föreställer inte Egeiska havet... detta är Öresund)Under sommaren har jag haft två böcker liggande bredvid sängen- och jag läser lite då och då- ett kapitel- några sidor. De här böckerna börjar kännas som gamla vänner vid det här laget... Frans G Bengtssons "Sällskap för en eremit" och Anders Österlings "Horisonter".
-
I kapitlet "Lycklig resa" skriver Frans G Bengtsson om den optimala reseuppelvelsen- för hans del skulle den gå till Cykladerna i Egeiska havet för
-
"Ingen större apparat vore behövlig, endast ön och himlen och havet, homeriskt färgat eller bara blått; någon att småprata med kanske också, samt något att dricka som alls inte behövde vara särskilt märkvärdigt; eventuellt dessutom en hellensk gubbe med båt och fiskedon att tillgå, och en gumma som kunde steka fisk och skaffa getost och oliver. Där, påstås det, på de bästa Egeiska öarna, händer aldrig någonting; där har allting av vikt hänt för mycket längesedan, och därför är stillheten nu stor; och allt onödigt mänskligt surr, till och med telefoner, är endast en harmlös fantasmagori någonstans långt borta på andra sidan horisonten."
-
(Ja, detta skrevs förstås på 30-talet och det var naturligtvis innan ryggsäcksturismen kom igång en masse).
-
Jag vill dock hävda att Bengtsson fångar resans och resandets själ med sina ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar